Idag har jag och J gått på loppisar, julmarknader och skyltsöndagsevenemang. Eller gått och gått, jag har skridit, vilat och mest åkt bil, men vi har i alla fall varit ute en sväng. Vi köpte en jättefin enkrans som nu pryder ytterdörren.Vi toppade dagen med en fika också.

Lugnt och skönt med andra ord, en riktigt härlig dag!

Tyvärr har jag börjat få lite söndagsångest inför jobbet imorgon, men jag hoppas och håller tummarna att jag kan hantera stressen lite bättre imorgon än tidigare i veckan.

Idag har jag jobbat ett par timmar så det känns som om jag har lite bättre koll på vad det är jag behöver fokusera på till veckan. Jag hoppas alltså att jag får sova lite bättre i natt än vad jag gjorde natten till idag, för då var det vakennatt enligt min hjärna.

Jag har även mailat min chef och sagt att jag måste få någon att överlämna arbetsuppgifter och ansvar till för att jag inte orkar längre. Jag hoppas att hon lyssnar...

Har även hunnit fika med kompis M. Det är alltid lika härligt att få någon som lyssnar och ser saker ur ett annat perspektiv.

Pratade med brorsan också, vi ska få lite barnkläder och annat av dem när de kommer till jul. Det blir bra - efter jul ska jag börja ta tag i listan av babysaker som ska ordnas.

Näe, usch så låg jag är. Balanserar hela tiden på gränsen. En liten, liten motgång gör att jag börjar att gråta. Jag orkar inte med detta längre. Det känns så hemskt.

Jag har massa grejer som jag känner att jag borde ha gjort (för länge sedan) men istället för att göra nåt åt det så går jag och känner mig värdelös. Jag är så orkeslös, orkar inte ta tag i uppgifterna och börja. Jag fattar inte hur jag ska fixa det här...

Jobbet känns övermäktigt, jag är orolig inför bebins födelse, att orka efteråt. Förlossningen har jag inte orkat börja oroa mig över än. Sen oroar jag mig över ekonomin och över att jag kommer att må så här dåligt hela tiden. Jag vill inte det!

Allting känns bättre idag. Fick sova ganska bra i natt så jag hade tillräckligt med energi på morgonen för att ta tag i dagen.

Följde med J till läkaren, vilket kändes bra. Sedan gjorde vi lite ärenden och var även in på biblioteket och lånade en hel drös med böcker om graviditet och förlossning. Det börjar nog bli lite dax att tänka lite på det...

På eftermiddagen var jag förbi på jobbet. Det var skönt att vara där på "fri tid", att hinna prata lite och inte känna mig så stressad. Välbehövligt!

Har fortfarande förhöjd stressnivå, men några saker har löst sig under dagen och det känns bättre. Jag hoppas att mer saker faller på plats imorgon, så jag kan få en lugn och fridfull helg.

Sammandragningarna har varit "som vanligt".

Inatt har jag varit vaken fem timmar, eller ska jag ska jag säga att jag har sovit i tre? Jag vaknar av sammandragningar, men sen så fort jag blir lite, lite vaken så letar sig hjärnan in på jobbet och det som behöver göras. Det känns förjävligt.

Jag är så stressad över mina jobb-måsten att jag håller på att gå i bitar. Jag vet ärligt talat inte hur länge jag orkar? Min att-göra-lista växer mer och mer för varje dag. Det går aldrig att stryka någonting.

Just nu känns allt hopplöst och jag förstår inte hur jag ska klara detta. Funderade allvarligt på att skriva ett "hjälp-mail" till min barnmorska för att få höra en annan syn på detta och se om jag kan få nån hjälp. Gränsen för vad jag kan hantera är i det närmaste nådd.

Om allting hade varit tipp-topp i mitt privatliv hade jag förmodligen orkat lite till på jobbet, men nu är det ju inte så...

Nä, idag har jag ytterligaren en förbannad skitdag. Jag är trött, tät i näsan, trött, trött och trött. Jag har ätit en halv kladdkaka + grädde, känner mig uppblåst, överviktig, trött och arg. Arg, trött och känslan av att livet bara suger. Sov dåligt i natt.

Skulle ha jobbat fyra timmar idag, men har bara jobbat två. Har för mycket att göra och stoppar huvudet i sanden. Är irriterad, har skrikit på J flera gånger i dag. Är trött.

Uppgiven.

Jag är helt knäckt! Åkte i morse kl. 06:45 och satt sedan i ansträngande budget och planeringsmöte fram till dess att det första föräldragruppsmötet skulle börja. Vi hade lite föreläsning, gruppsamtal och kollade på film. Vi var hemma strax före kl. 19.

Jag har ätit godis och druckit varm choklad och är så trött att ögonen stirrar i kors. Oj, så jag längtar efter att få sova. Sammandragningarna har i varje fall varit samarbetsvilliga och hållit sig hyfsat lugn idag! 

Hoppas att imorgon blir en skön dag!

Under den här graviditetsveckan (v. 28) har bebisens puffar och knuffar gått från att vara mysiga till att vara alltför ofta vara störiga. Nu har h*n alltså blivit tillräckligt stor och stark. Jag kan inte ligga som jag vill, då blir det protester och sparkar som är så stora och obehagliga att jag måste ändra ställning. Jag trodde nog att det skulle dröja lite längre innan detta hände!