Min arbetsvecka har varit intensiv, krånglig och inte riktigt tillfredsställande. Jag tycker inte om att behöva fastställa saker innan jag hunnit tänka en liten, liten stund på konsekvenser. Det blir så lätt fel annars.

Mest märks det att jag stressar genom att jag har svårt att somna på kvällarna. Det spelar ingen roll att jag varit så trött att kroppen känts avdomnad. Nej, hjärnan har gått på högvarv. Nu hoppas jag att det ska lugna ned sig under långhelgen. Ledigt i tre dagar. Välbehövligt.

I går var vi på studiebesök på lilla J:s bliviande dagis (förskola, jag vet). Vi fick träffa två av tre pedagoger, titta på lokalerna och diskutera lite inskolning. Den 8 augusti börjar nästa del av lilla J:s liv. Det ska bli spännande. Jag är uppriktigt intresserad över hur vi kommer att lyckas få ihop pusslandet med hämtningar och lämningar i rätt tid och sen fixa middag innan vi alla surat ihop totalt.

Lilla J fortsätter att vakna 3-4 ggr per natt, ibland duger det bara att ligga nära, nära och ibland, om jag har tur, kan han ligga bredvid.

Idag på morgonen var han en riktig tröttis, vi låg och läste bok efter bok och efter ett mellanmål så somnade lilla J drygt en halvtimme tidigare än vanligt. Så nu äter jag frukost.

J åkter tidigt i morse för att köpa en ny motorcykel. Det är härligt väder ute och vi har börjat måla huset, tyvärr är det omöjligt att fortsätta göra det på egen hand. Lilla J håller sig inte på tomten, han springer helst iväg längs gatan. Han har lite för vid aktionsradie den lille.

Lilla J:s mage krånglar igen, var förmodligen makaronerna han fick smaka för ett par dagar sedan som stoppade upp systemet.

Nu ska jag njuta av tystnaden en stund till!

Idag har varit en sån där dag då allting har gått i ett, i ett. Ingen tid för rast och bara en kort lunch. Det tråkiga med sådana dagar är att jag måste halvgöra saker och hinner inte tänka igenom konsekvenser av beslut så som jag skulle vilja. Dagen avslutades med att jag blev tvungen att jobba över, inte precis vad jag hade planerat i morse. Då tänkte jag mig en lugn eftermiddag som avslutades med att flexa hem vid tre-snåret.

Lilla J vaknade bara två gånger i natt och så fick jag sovmorgon till klockan åtta, så jag kan inte fatta att jag suttit och gäspat sedan klockan 16. Det ska bli skönt att få sova i natt. Tänk om han gör en lika fin natt igen. Det skulle glädja en tröttis.

Ingen rolig dag på jobbet idag. Upprörda känslor, i grupp och enskilt.

Jag var helt oförberedd och kände mig utsatt och osäker. Förklara, försvara saker som varit självklara, men som misstolkas. Misskommunikation både här och där och lite överallt. Känner mig otillräcklig och jag hatar osäkerhetskänslan som dyker upp och gnager, gräver och som ifrågasätter om jag gjort rätt.

Jag är trött och slut och anspänningen ligger kvar i mina axlar som sitter under öronen. Min utgångspunkt är att vara transparent, förstå, förklara, lyssna, göra bra, genomtänkt och ordentligt. Inte fuska och föra bakom ljuset eller luras. Att bli anklagad för att göra det gör mig ledsen.

Min del av helheten är en del och den tar jag ansvar för, varför gör inte andra det? Många dagar kvar innan allt har stötts och blötts och tjafsast färdigt. Hade inte tänkt mig att ägna tid åt det här när jag har häcken full med annat. Olägligt, obehagligt och tråkigt. Idag önskar jag mig ett annat jobb.

Föräldraledig med lilla J skulle vara fint! Han är så underbar att jag småspringer på väg hem från jobbet. Mitt hjärta sjunger när jag tänker på honom, ser honom. Tänk att just jag får vara hans mamma. Fantastiskt!

Idag kände jag mig nöjd när jag gick hem från jobbet. Äntligen har jag fått semesterplaneringen och vikariatsbesättningen ur händerna. Nu ska allting vara klart, jag bara hoppas att jag har räknat och bemannat rätt. Och att de nya vikarierna kommer att funka. Alla lovar ju guld och gröna skogar vid en intervju, och referenserna säger ju samma sak. Men nu är det upp till bevis!

På vägen hem gick jag en liten omväg för att titta på ett hus som är till salu. Visningen är nästa vecka. Bilderna inifrån huset är underbara, planlösningen ser jättefin ut. Jag är mest tveksam till tomten. Är fortfarande inte övertygad efter dagens titt, men vi ska gå på visningen nästa vecka så att jag får ställa mig på tomten och känna istället för att gå förbi och titta.

Lilla J har bara vaknat tre gånger de sista två nätterna och han sover inte längre på mig (förutom nån timme på morgonen). Kanske håller det på att vända nu. Hoppas!

Vi har helt skippat att försöka med frukt och grönsaker sista veckorna, och han har inte haft problem med magen sedan dess. Kan man vara känslig mot något i bara det? Jag försökte få svar från dietisten men hon svarar bara runt, runt och inga tydliga besked om vad vi kan göra, bör göra. Hon lyssnar inte på vad jag säger utan föreslår saker jag redan sagt inte fungerar. Irriterad över att hon inte orkar sätta sig in i hur lilla J fungerar. Allmänna svar och hur andra barn är har jag ingen nytta av.

Det är nu andra veckan som min mamma agerar dagis åt lille J också. Än så länge verkar det gå bra. Hon har ett himla fint och stort tålamod med lilla J. När jag ser hur de leker, eller snarare hur han bestämmer hur de ska leka eller vad han vill göra och hon underlättar och hjälper till får jag en ny sorts respekt och kärlek till min mamma. Tänk, så där har hon gjort med och för mig också! Det är vackert att se.

Det verkar gå ganska bra för J på jobbet också. Såklart är han frustrerad över att inget kunna och över att allting tar så lång tid, men så är det ju att vara ny. Det brukar ju bli bättre.

Mitt jobb går i vågor. Vissa dagar får jag ingenting ur händerna och andra dagar, som idag har jag varit produktiv och effektiv. Sagt och gjort smarta saker. Det är roliga med dagar när jag känner mig duktig och känner att jag förtjänar min lön. Kan inte fatta att det snart är semester!

Jag befinner mig i en tröttdimma. Det är inte så trevlig här. Jag är trött och slut. Lilla J har haft ont i magen, varit förkyld, haft ont i magen och och och. Han sover jättedåligt och när han sover vill han sova på mig.

Min icke-befintliga sömn i kombination med mycket att göra på jobbet är påfrestande. Nu måste lilla J börja sova bättre, för på måndag börjar maken jobba och då får jag automatiskt mindre sömn på morgonen.

Husvisningen var positiv för mig. Jag bor gärna där, men inte J. Han tyckte att golvet var snett och väggen slarvigt byggd. Så det fina huset med det braiga läget blir det inte. Lite ledsen över det också. Men det kommer väl nåt annat snart. Det brukar ju göra det.

Idag försöker jag bota huvudvärken med choklad och Coca Cola. Än har det inte funkat men det är ganska gott under tiden.

Här är läget ganska likadant. Lilla J sover oroligt och vill helst sova på mig. I natt hade han lite ont i magen på morgonkvisten, mellan fyra och fem nånting. Jag var själv lite dimmig av trötthet så jag registrerade inte så bra. Men de andra nätterna har han inte haft ont i magen, utan bara velat ligga nära.

Just nu håller jag tummarna för att han sover längre än till halv tolv så att jag får några timmar ostörd sömn innan plåstret kommer. Om han låg precis som ett plåster så skulle det nog gå bra, men han vrider sig ju som en mask så jag vaknar hela tiden. Ett stilla plåster, det blir min andra önskan!

På jobbet går det trögt. Det är mycket tid som går åt att göra ingenting. Jag skäms, men kommer inte till skott. En chef som slackar och sitter och funderar och surfar på arbetstid. Gud så pinsamt! Jag hoppas att jag får tillbaka lite energi snart och att det lossnar. Fick i alla fall tummen ur och bokade lite möten innan jag gick idag, och då händer det oundvikligen saker. På mötena alltså. Och innan, eftersom jag hatar att vara oförberedd. 

Lilla J:s mage har blivit sämre igen efter en period när det ändå har funkat ganska bra. Nu går det upp och ned. Varannan dag så hinner han inte bajsa klart under dagen. Då han sover till cirka 23 på kvällen och sedan är det kört. Då har han ont i magen. Han växlar mellan att inte kunna ligga still och gny till att kvida och skrika högt. Ibland lyckas han klämma iväg några pruttar (framförallt om jag ställer ned honom på golvet så han får springa lite). Då lugnar han ned sig och slumrar en stund, men gnyr och vrider sig nästan hela tiden. Han sover dåligt och jag sover ur-ur-ur-uselt. Det blir inte sömn i några sammanhängande timmar direkt, snarare minutrar, kanske halvtimmar om jag har tur.

Men, sen kommer det en natt igen då han bara vaknar en gång och är lätt att söva om i egen säng. Det är frustrerande att hans mage inte vill vara med i leken alla dagar. Både för lilla J och för mig. Jag orkar ändå jobba eftersom det blivit några veckor med bättre sömn för mig, men jag är rädd för att halka tillbaka till måendet under hösten. Det vill jag inte. Inte. Och så gör det ont i hjärtat när lilla J har ont. Jag vill inte att han ska behöva ha det så.

En rolig nyhet är att J fick jobbet! Han har fått ett jobb som matchar hans utbildning och önskemål om arbetsuppgifter på ett företag som verkar ha bra personalpolitik. Det är första gången sedan han tog examen 2004 som allting känns klockrent för honom. Hans förra jobb började ju bra, men sen blev det stress, stress, nya förändrade och tråkiga arbetsuppgifter, dålig arbetsmiljö, mer stress och utmattningsdepression som blev bipolär sjukdom. Han är verkligen värd det nya jobbet! Helt på egna meriter har han fixa det, trots att han inte har all teknisk kunskap företaget krävde, men de gillade hans personliga egenskaper.

Nu är det bara problemet med barnomsorgen som kvarstår, företaget vill att han ska börja den 1 maj nämligen. Vi får väl se, förhoppningsvis går det att skjuta på det några veckor och att han kan jobba 80 procent istället för 100. Då kanske vi kan få ihop det med hjälp av min snälla, snälla mamma. Spännande är det i alla fall. Det blev mousserande vin ikväll igen. Det är en trevlig vana som vi börjat få in!