Hjärtat slog, det bor någon i min mage! Jag har blivit tröttare och tröttare och mår mer och mer illa hela tiden. I går gick jag till och med hem från jobbet för jag stod inte ut med att sitta med spyan i halsen hela tiden. Det var omöjligt att koncentrera sig på någonting. Konstigt nog så spyr jag inte, även om jag inbillar mig att det skulle vara skönt, för att lätta på trycket? Fast funkar det likadant som vid sjösjuka är det värdelöst, för då känns det inte ens bättre minuten efter magen har tömts.

Jag stannar hemma idag också, egentligen känns det som skolk eftersom jag inte är sjuk "på riktigt". Jag ska göra lite och inget idag och det var underbart med sovmorgon efter lilla J:s stökiga natt. När ska han sova hela nätter, jag längtar verkligen efter det så mycket just nu.

Jag har tagit ledigt i mellandagarna så nu är det bara två dagar kvar innan jag får semester. Jag längtar intensivt!

Jag längtar till imorgon. Det är en nervös längtan.

Jag har haft lite blodblandade flytningar under veckan, så att få gå på ett vul imorgon känns bra. Jag vill veta att det ser bra ut där inne. Och fasan är ju att det inte gör det. Men hellre veta än att inte veta.

Helgen har varit så himla seg. Jag är trött, trött och trött. Jag vet inte om det beror på en tung jobbarvecka eller om jag är gravidtrött, men det är ingen energi hos mig just nu. Inte för fem öre. Jobbet känns urtråkigt fastän jag varit hemma och vabbat mycket så att det egentligen borde kännas kul. Det känns bara för mycket, jag behöver energin till mig själv och inte till 35 medarbetare och en massa jobb för ledningsgruppen och budgetar och verksamhetplaneringar och lönekriterier.

Om jag är så långt gången som jag hoppas så borde jag sluta må illa i början av januari. Längtar till det också!