Ja, nu har vi gjort ett allvarligt försök under fyra dagar att sluta med Minifom eftersom jag tänkt att det ändå bara är tjafs och att företaget tjänar en massa pengar på att rädda föräldrar inte vågar sluta med dropparna eftersom magontet kan ha blivit bättre tack vare dropparnas effekt.

Men, jag måste tyvärr säga att för baby J har dropparna effekt. Utan droppar rapar han mindre och har svårare att prutta. Resultatet blir en en gnällig och ledsen baby J med magont, som kräver mer uppmärksamhet, som sover sämre och äter sämre. Och så vill ju ingen förälder ha det misstänker jag. Inte jag i varje fall.

Så, härmed återupptas det meckiga användandet av Minifom före varje måltid.

Ja, åtminstone för denna gång. Det blev mer och mer uppenbart att baby J inte tål mjölkprotein. Nu hälsar jag den glada, mer lättsövda och mindre kräkiga baby J tillbaka.

Nästa mission blir istället att försöka mig på lite frukt och grönsaker. Jag undrar vad som är snällast för baby J's mage?

Idag är tredje dagen som jag äter mjölkprotein, i form av pizzarester från i onsdags och en pastasås med kyckling och cremé fraiche. Sen har jag ätit mitt favoritgodis som är Daim och Polly.

Baby J har skrikit mer än vanligt idag och han har kräkts en hel massa efter måltiderna och nästan ända fram till nästa amningsstund. Han har inte verkat vara helt nöjd alltså. Min känsla är att det är på grund av mjölken, men hur kan jag vara säker? Han kanske bara har en allmänt dålig och skrikig dag (den värsta på flera veckor)? Känner mig dock inte så hoppfull...

J tycker att jag ska äta mjölkprodukter i morgon också för att se om det blir värre eller bättre men jag känner mig så taskig som kanske gör så att baby J får än mer ont i magen. Och samtidigt så vill jag ju veta, är det mjölk som strular eller inte?

Bekymmer, bekymmer.

Jag ska sova på saken så får jag se hur jag gör imorgon.

Jag är inte helt säker på vad det blev för resultat av att jag åt pizza igår egentligen. Baby J var strulig, skrikig och gnällig under eftermiddagen och kvällen. Men jag vet inte om det beror på mjölkproteinet eller om det var så att han tyckte att det var för högt tryck på mjölken som kom ut, för vid kvällsmålet kom jag på att jag skulle pumpa ur och då gick allting jättebra. Men då kanske pizzan redan hade försvunnit från min bröstmjölk?

Alltså kommer jag att göra ett nytt test idag. Ska göra en pastasås med grädde tänkte jag, så får vi se vad som händer... Jag hålller tummarna!

Nu har jag gjort någonting som jag är rädd att jag kommer att få ångra bittert. Jag har ätit ost. I form av en makalöst god pizza. (Även fastän den endast bestod av ost och skinka. Tomatsås vågar jag mig inte på än så länge.)

Så idag är alltså första dagen jag testar att äta mjölkprotein sedan den 3 mars, alltså nästan två månader. Det vore underbart om baby J's mage tål det och att det bara var outvecklade tarmar som har spökat och att tarmarna nu är fina och bra. Han ska alltså inte reagera med magknip och massa gaser. Det är planen. 

För halva pizzan ligger i kylen och väntar på mig. Imorgon om nu baby J's tarmar vill, vill säga.

Inte enligt baby J i varje fall. Jag åt fyra körsbärstomater igår till middag vilket resulterade i enorma mängder gaser och en stönande kille.

Jag blir så deprimerad, inte en enda grönsak fungerar. Jo, om jag äter pyttelite avokado. That's it. Så, så sorgligt...

Sista dagarna har varit kämpiga. Baby J har börjat att skrika och fäkta vid bröstet, bara suga en liten stund och sen börja om helt vild. Han har fått enorma mängder gaser och haft jätteont i magen och varit grinig och jobbig. Amningstillfällena har blivit väldigt långa och jag trött, stressad, gråtandes och allmänt orolig.

Innan jag kom på att det förmodligen beror på att mjölken kommer för snabbt (hur den nu kan göra det när det inte har gjort det förut?) hann jag sluta med morötter, avokado och banan. De enda grönsaker som jag trott har fungerat.

Nåväl, idag har amningen funkat bättre (pumpar ur lite i början och/eller ligger ned och ammar) och jag äter återigen de saker jag slutat med för andra gången.

Att jag är frustrerad, stressad och orolig beror nog också på J's sjukdom och att jag känner mig otillräcklig, osäker och rädd för hur det ska bli i framtiden. Känns svårt, jobbigt och tungt att kämpa och inte vara säker på att det räcker...

Det går fortfarande bra med baby J's mage, efter ägg-fadäsen, så jag får ganska bra med sömn om natten. Numer vet jag att även avokado och lax fungerar. Det känns skönt att kunna utöka mat-repertoaren.

Baby J har fått en hängmatta också. Den verkar vara jättebra för hans mage då han ligger så att han kan släppa ut gaserna bättre än om han ligger platt på rygg. Dessutom går det att söva honom i den på dagarna. Ställningen till hängmattan går på hjul så den är lätt att dra med och gunga på fastän man gör andra saker. Lite plats tar den ju men förutom i sovrummet så funkar det bra i kök och vardagsrum.

I helgen hade vi även barnvakt för första gången, så jag och J gick en promenad, var och gjorde några ärenden tillsammans och sen gick vi och fikade (på ett jättemysigt café som hade ett superbra utbud av mjölkfritt fikabröd). Det var jätteskönt att kunna fokusera på varandra utan risk att bli avbrutna.

Jag är dock lite orolig för J nu igen, han verkar ha vänt uppåt ur svackan och är på väg upp på toppen. Det är inte lika jobbigt att se honom speedad som nere, men det är jobbigt att veta att det alltid kommer en krasch när han varit uppåt. Åh vad jag önskar att han kunde få tillgång till verktyg att hantera svängningarna.