Idag har vi varit hos parterapeuten. Vi ska dit igen om fjorton dagar. Idag blev det ganska stort fokus på J och på hans sjukdom. Inte så konstigt eftersom den försvårar och komplicerar vår relation.

Vi hann inte så långt med vi-frågorna, men jag hoppas att vi kommer vidare dit. Det vi nuddade vid, som är "mina frågor" är

* hur jag undviker att säga saker om hur jag mår och vad jag vill till J när han är deprimerad för att jag är rädd att sänka honom ännu mer, att jag allmänt tassar omkring och curlar till viss del

* att jag känner mig ensam i vår relation då J inte kan möta mina behov av kärlek och omtanke

Men som jag skrev, så hann vi inte prata så mycket runt om kring detta. Det som vi konstaterade i varje fall är att J klarar jobbet ok, att han kan balansera kraven och hantera jobbet hyfsat oavsett om han är uppåt eller nedåt. I varje fall när han nu jobbar halvtid. Så nu kan det finnas möjlighet att jobba med hemsituationen och försöka stabilisera den också.

Jag hoppas att vi kommer bli hjälpta av terapin för det är klart att jag ibland funderar på hur det i förlängningen ska gå att vara i en relation med någon som ibland inte känner någonting alls för en och som på grund av sin sjukdom är så upptagen och uppe i sig själv att han inte klarar av att fokusera på att vara två. 

Imorgon ska jag och J på parterapi. Känns märkligt, men det är klart att vi ska gå när hans kontaktperson på Psyk ordnat så att vi ska få träffa en familjerådgivare.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ta upp, det är många saker som är svåra när man är gift med en man med nyuppdagad bipolär sjukdom. Men samtidigt är det mycket som jag inte vill prata med J om, han mår nog dåligt ändå utan att jag ska komma och spä på hans jobbiga genom att prata om hur hans mående påverkar mitt. Det vet han nog redan.

Stora grejer händer här - baby J käkar gröt så det sprutar ur öronen. Eller inte, han åt en halv portion idag och gapade fortfarande efter mer. Underbart, underbart, underbart. Det innebär i min hjärna att vi snart kan lämna bort honom över ett mål och faktiskt gå ut tillsammans bara jag och J. Tjohooo!

Smakisar av potatispuré har också gått hem hos baby J. Tror det blir morot eller palsternacka vi ska testa närmast.

Tyvärr sover baby J sämre om nätterna. Han vaknar till två-tre gånger och behöver sövas genom att vaggas i famnen, för att sedan vakna mellan sex och halv sju. Liite för tidigt om jag får bestämma eftersom han sällan somnar före klockan 12. Och jag har blivit urkass på att somna om, så jag ligger vaken nån timme varje gång baby J vaknar. Det är dumt av mig att använda tiden så.

Jag hoppas på bättring och lugnare nätter snarast.

Ja, nu har vi gjort ett allvarligt försök under fyra dagar att sluta med Minifom eftersom jag tänkt att det ändå bara är tjafs och att företaget tjänar en massa pengar på att rädda föräldrar inte vågar sluta med dropparna eftersom magontet kan ha blivit bättre tack vare dropparnas effekt.

Men, jag måste tyvärr säga att för baby J har dropparna effekt. Utan droppar rapar han mindre och har svårare att prutta. Resultatet blir en en gnällig och ledsen baby J med magont, som kräver mer uppmärksamhet, som sover sämre och äter sämre. Och så vill ju ingen förälder ha det misstänker jag. Inte jag i varje fall.

Så, härmed återupptas det meckiga användandet av Minifom före varje måltid.

Helt underbar förmiddag idag! Efter morgonamning kl. 07 sov jag och baby J tillsammans i drygt en timme. Mysigt, så mysigt. (Och varmt!) Sedan lite mer amning och lång, njutningsfull frukost för mig framför datorn.

Nu ska jag klä på mig och göra mig klar för dagen. Tror det blir en barnvagnspromenad med hela familjen efter nästa matstund.

Härlig, härlig dag!

Ja, utveckling är på gång! Baby J har klarat av att flytta en leksak från vänster till höger hand och sedan tillbaka igen. Han sitter och känner på sina fötter och lyckas med att föra ihop händerna, fånga en leksak och föra den till munnen. Han gör några nya ljud och ser med stort intresse på när djuren rör sig runt omkring honom.

I samband med detta är han gnälligare, klängingare och svårare att natta. Han vill amma minst en timme, oftast en och en halv och har ändå svårt att somna på kvällen. Igår höll vi på till klockan 00:30 innna han somnade för natten.

Hoppas att han kommer ur den här utvecklingsfasen med en massa nya färdigheter och med samma härliga sömncykel som han hade när han gick in i den...

Usch så sur jag är idag. J höll mig vaken i drygt två timmar i natt när han låg och vred och vände sig i sängen. Baby J han var tyst och sov, min älskade unge. Jag surar idag. Och skyller på sömnbristen.