Lilla J's mage är mycket bättre. Han är fortfarande allergisk mot mjölkprotein, kan bara hantera små mängder frukt och grönt och blir förstoppad direkt om han äter pasta och ris. Men håller vi lite koll på vad han äter och ger resulax eller movicol när det gått två, eller undantagsvis tre, dagar senast han bajsade så funkar det riktigt bra.

Han sover ungefär som han började göra i maj/juni, det vill säga vaknar 1-3 ggr/natt och somnar ibland om väldigt lätt och ibland inte. Jag tror att det är ganska normalt för en 22-månaders kille.

Lilla J älskar bollar, spela fotboll, innebandy och kasta bollar. Han gillar att springa och bli jagad. Andra intressen är att bygga lego, läsa någon enstaka bok och lägga nåt knopp-puzzel. Djur och motordrivna fordon står högt i kurs. I veckan har "bära mamma" varit favoritorden, nån klängfas verkar ha brutit ut.

I min mage bor ett litet pyre, så litet så att det knappt syns. Och jag är så rädd att det inte kommer att vilja stanna kvar. Jämfört med den förra graviditeten har jag knappt några symtom alls. Inga spända bröst, inget illamående, väldigt sporadisk växtvärk, ingen värre trötthet. Nä hade jag inte kissat på stickan och sett pluset så hade jag bara trott att mensen hoppat en månad som den ibland brukar göra. Jag längtar efter lite tecken på att jag är gravid.

Enligt senaste mens ska vårt nästa barn födas i mitten av juli nästa år. Åh, jag hoppas att det blir så!

Natten var ingen höjdare. Lilla J sov som en propeller ungefär och det kändes som om jag inte fick en blund. Klockan fyra sedan så blev han tät i näsan och jag fick vagga och trösta fram till klockan halv sex. Då fick J ta över.

Tyvärr var lilla J på så dåligt humör efter nattens icke-sömn att han levde om så mycket att det inte gick att sova fastän jag hade öronproppar och stängda dörrar mellan oss.

Jag tittade lite på reprisen av Go' kväll lördag, jag tyckte att det var sådär. Lite hattigt och ytligt. Jag vill ha lite mer djup i intervjuer för att tycka att det är intressant. Sen klev jag upp och då blev lilla J lugn och tyst. Jag var uppe och lekte en stund så att J fick äta frukost i lugn och ro och sedan gick jag till sängs igen.

Jag fick sova några timmar men orken är inte så bra idag. Huvudvärk har jag också. Det känns så trist att hela dagen går i ett töcken för att jag inte orkar ta mig för någonting och för att allt känns så jobbigt.

I morse sa jag högt också "Jag hatar mitt liv." Så kändes det precis då. Tårarna hade trillat av trötthet där vid halv fem. Allt kändes så overkligt. Jag var så trött och slut och utan att hjärnfunktion. Mina beslut blir inte bra, om jag alls fattar några. Jag längtar efter mig själv. Att få känna mig som vanligt igen.

Ikväll får vi middag hos mina förädrar, jätteskönt så slipper vi tänka på att fixa middag mitt i trött-träsket.

Lilla J är så arg nu för tiden, han bryter ihop mest hela tiden. Anledningen är att han vill ha precis allt som vi inte tillåter honom att ha. Som en penna, min mobiltelefon, ett glas, en oläst tidning. Vad som helst och ingenting, men precis det vi vill ha ifred från hans förstörar-fingrar och blöta mun. Så gråt-skrik-tårar om och om igen. Och igen. Det är skönt när han sover.

Lilla J har ett ganska litet ordförråd. Så litet av vi nu under ett par månader hört samma ord om och om igen ett par hundra gånger om dagen. Ordet?

"Titta!" som givetvis är ackompanjerat med en pekande hand eller ett pekande finger. Sen är det bara att berätta för Lilla J vad det är han pekar på. Oftast en lampa.

Lilla J säger:

Titta

Dää (där)

Helå (hej då)

Anana (mamma och pappa)

Blublublu (som svar på hur fisken låter)

Han förstår däremot lite fler ord och pekar gärna när man frågar honom var olika saker är. Som till exempel:

Hunden

Katten

Mamma

Pappa

Lampa

Klocka

Braskamin

Dammsugare

Tv

Boll

Barnvagn

Byta blöja

Bok

Fisk

Det är spännande att se hur språket utvecklas och att han förstår mer av vad vi säger och vad vi menar.

Nåt annat som är kul är att lilla J vaknat endast två gånger (!) de senaste två nätterna. Fortsätt så älskade unge!

Igår fyllde baby J, lilla J, alltså ett år. Han fick fira genom att äta päron själv. Det var kul att se hur han försökta få upp sista småbitarna som bara halkade iväg. Att det är gott har vi märkt eftersom det är svårare att få i honom kött och potatis när det finns päron, men det kändes skönt i mammahjärtat att han fick sitta med vid köksbordet och äta tillsammans med oss.

Middag är mer än mat, det är också samvaro och det har varit så tråkigt att han inte kunnat vara delaktig med oss. Det har inte funkat att han suttit med vid bordet med nån leksak eller så för det har han inte velat. Alls. Men päron, det är grejen!

Nu äter lilla J en matsked sötpotatis, en matsked fett, en matsked kött, en matsked päron och två teskedar kyckling. Han dricker välling fyra gånger och äter ersättning en eller två gånger. Och ingen gång äter han på natten längre.

Sen vi slutade med nattmaten äter han mer på dagen. Det blir större mål istället för småslattar, så den vedertagna sanningen att barn äter bättre om man begränsar nattmaten stämde hos oss i alla fall. Fast upp till fem månader behöver bebisar tydligen mat på natten rent fysiologiskt, om de så önskar.

Jag kan inte fatta att han funnits med oss i ett år redan. Min älskade unge!

I helgen har det hänt nåt med baby J. Han har kunnat sitta i våra knän i flera minuter, ibland nästan i tio, utan att slingra sig och utan att vilja gå ned. Detta har aldrig hänt förut och känns såklart som en väldigt rolig utveckling. Hittills har ju baby J:s dagar mestadels bestått av fysisk aktivitet och att bli buren.

Varför han vill sitta har ingenting att göra med att han tycker om att mysa med sin mamma eller pappa. Nej, baby J har kommit på hur kul det är att bläddra i böcker, fast bara i dem som har en flik som man viker ut. Och läsa i boken, nej, nej, det är inte intressant. Det är bara kul att bläddra och känna och slicka på bilderna.

Ibland är det kul att sitta och öppna och stänga dragkedjan i en gammal necessär också. Lite pillrigt, men kul.

Jag hoppas att han kommer att tycka om att läsa böcker också. Som sin mamma.

Gissa vem som går omkring med en visp och en bunke och är skitnöjd? Jag har aldrig varit med om nån leksak som baby J lekt med så länge utan att han velat att man ska vara med. Han har hållt på i nästan 20 minuter. Han går runt mellan rummen och stannar här och där och vispar. Sötnos!

Igår ställde vi i ordning i baby J's rum också. Nu har han lite hyllor och lådor med leksaker där inne. I morse flyttade vi hans spjälsäng också, så på förmiddagen har han sovit i sitt nya rum!

Vi planerar att lägga honom i sitt rum på kvällen och sen går jag nog och hämtar honom till vår säng när han vaknar. Förhoppningsvis inte redan vid 23, utan snarare vid 01. Sista veckorna har jag varit så trött när jag lagt mig, men ändå inte kunnat sova för att baby J stökat och bökat så mycket i sömnen. Jag har somnat först när han vaknat och velat komma till min säng för då har han sovit lugnare. Hoppas att detta kan funka nu, för några timmars sömn på kvällen skulle sitta som ett smäck!

Det har varit en lång ledighet. Både skönt och jobbigt har det varit. Borta bra men hemma bäst helt enkelt.

Julmiraklet med den långa sömnperioden blev en engångsföreteelse, men jag väljer att se det positiva. Det har ju hänt en gång så förhoppningsvis händer det fler gånger! Gärna snart. Baby J vaknar 2-3 ggr medan vi är uppe och sedan 3-4 ggr innan morgonen. Ibland har han en vakenperiod på mellan 1-2 timmar också.

Igår påbörjade jag operation sluta-äta-på-natten. Det blev ju en speciell upplevelse... Baby J blev jätteilsken när jag bestämt sa: "Nej. Inte äta. Baby J ska sova nu." Han stirrade först på mig med förvåning och sedan började han illvråla. Vrålet övergick sedan till hysteriskt gråtande som han hade svårt att ta sig ur. Samtidigt vred han sig som en mask och stretade emot alla mina försök att hålla honom liggande. Efter 1,5 timmar somnade han slutligen. Tur att jag hade hörselkåporna liggandes vid sängen...

Anledningen varför jag väljer att sluta ge honom mat på natten är för att jag på sista tiden känt att han vaknar med en förväntan att få mat ett par gånger redan innan jag vet att han tidigare varit hungrig. Jag hoppas att jag gör honom en tjänst som tar fajten med jobbiga nätter så att han i förlängningen ska sova bättre.

Jag har ju varit orolig över att ta bort nattmålet eftersom han med nöd och näppe följer sin viktkanal, men efter att ha pratat med dietisten som säger att han rent fysiologiskt inte behöver äta på natten och att barn brukar börja äta mer på dagen istället vågade jag ta steget.

I morse då? Nej, inte åt han särskilt mycket, inte mer än vad han brukar, så matmässigt klarar han sig. Det är jag säker på.

Med maten går det framåt. Sakta, sakta men ändå framåt. Baby J äter havremustvälling tre gånger per dag, en matsked sötpotatis, en matsked matfett och en tesked kött. Han bajsar fortfarande varje dag! Ibland har det varit ganska hårda korvar men ut har det kommit. Han har inte haft ont i magen mer än ett par gånger heller.

Senaste gången vi började med matintroduktionen fick vi börja med Movicol när han åt två teskedar för att förhindra förstoppning så det är ju stor skillnad!

Vi försöker bättra oss med att ge Baby J mer vatten för att förbättra konsistensen på bajset, men det är så svårt! Att ge ur den vanliga nappflaskan är svårt, han vill inte dricka mer än ett par klunkar. Pipmugg går inte alls, han fattar inte hur han ska göra. Att använda vanliga glas och försöka hälla i honom blir inte heller bra. Han gapar villigt och låter sedan vattnet rinna ner över hakan och ned på bröstet. Ibland kan han svälja litegrann. Tips mottages gärna! Jag kan nämna att han inte är intresserad av att hålla flaskan själv när han äter, det överlåter han gärna till mamma eller pappa.

Rent utvecklingsmässigt har det hänt massor på de här veckorna. Baby J går mestadels och kryper väldigt sällan. Han gör en massa nya ljud och har fått en framtand. Pincett-greppet är riktigt bra nu och han har börjat se vilka saker som hör ihop och passar i varandra. Sötast är när han hittar telefonen och ska sätta tillbaka den i laddningsstationen.

I natt skedde ett mirakel. Baby J sov till kl 03. Han somnade om på egen hand fram till kl. 03! Jag trodde inte att det var sant. Han har i och för sig somnat om några gånger på kvällstid trots att jag och J varit uppe ett par dagar i sträck, men att han skulle slå till med ett sånt rekord är ju makalöst!

Sen trodde han att det var morgon när han vaknade, så det tog sina modiga timmar innan han somnade igen, men ändå. Det överskuggas av att han sov till kl. 03! (Hur många gånger har jag skrivit det nu? Han sov till kl. 03!) Kanske håller det på att reda upp sig nu, bara magen fortsätter att sköta sig.

TIdigare i veckan tog han sina första steg också, stora killen! Hur söt som helst!

God Jul allihopa, snart åker vi iväg på julfirande!