Tack och lov så kändes livet som vanligt igen efter en vanlig natts sömn. Det är konstigt att det går att tappa livsglädjen så lätt. Det gör mig lite nervös inför bebisens ankomst. Jag hoppas jag får en hög dos av pigghetshormoner vid förlossningen!

Åt en trevlig lunch med en kompis idag. Det gör mig ledsen att vi ses så sällan, livet kommer ivägen hela tiden. Roligt med en uppdatering i alla fall. Det var skönt att få ventilera med någon som förstår och som skratta åt en när jag beskriver otåligheten efter ett nytt hus. Vi sitter ju inte i sjön, även om min hjärna verkar tro det alltsom oftast.

Har fått fler kommentarer om att jag verkar må bättre i den här graviditeten. Det gör att jag inte oroar mig (lika mycket) för vikten längre. Redan 26+6.

Men idag, nä, idag är en hemsk dag. Tårarna rinner av trötthet. Lilla J vaknade tre gånger innan jag hann gå och lägga mig, och sen var han vaken till kl. 02. Jag klarar inte av att sova så lite, så idag är jag hemma med hemsk huvudvärk och jag mår så dåligt. Jag känner ingen lust till nånting och jag vill helst bara dra nåt gammalt över mig. Jag vet ju egentligen att jag känner så här för att jag inte har fått sova. Men det är ändå helt värdelöst att känna sig så nere. Jag är fröken negativ 100 %. Det är ingenting som känns bra och jag vill ingenting. Inte jobba mer nånsin, inte äta, inte att lilla J ska komma hem från dagis för jag orkar inte med det. Massa mer sammandragningar har jag också. Skit.

Måtte morgondagen kännas bättre.

Vi har intensifierat husletandet de sista veckorna. Att det ska vara så himla svårt att hitta ett större hus? Det är alltid något som vi inte gillar. I onsdags så tittade vi på ett hus som vi älskade både tomten och planlösningen på. Besiktningen visade att det var ett friskt hus, det som behövdes åtgärdas var endast kosmetiskt. Men, såklart så låg huset lite för nära en större väg och vi vill inte bli störda av trafikljud. Hade det legat två hus längre in på gatan hade man inte hört ett smack. Så typiskt! Vi vill ju helst ha hunnit flytta innan bebisen kommer och jag börjar känna mig lite stressad. Vi måste ju ha deadline för flytt 2-3 månader bort eftersom vi har ett eget hus att sälja också.

Jag har blivit sjukskriven 25 procent pga sammandragningar. Och jag tycker att det har blivit stor skillnad, bara på det lilla faktiskt. Jag har mycket färre, nästan så att jag tror att jag inbillat mig och att jag borde kunna jobba heltid. Ska tillbaka till läkaren om två veckor, så jag får väl höra vad hon säger.

Annars är det jobbigaste just nu att jag ligger +7 kg. Fy vad jag känner mig tjock och otymplig. Det är så trist att lägga på sig extra. Jag ser ju hur jag fått valkar på sidorna och på ryggen. Där har jag inget behov av extra inlagringar. Jag behöver inte det! Jag vill inte ha det! Om 2 ynka kg passerar jag min totala viktuppgång från förra graviditeten. Och jag är bara i vecka 24, så jag hyser inga större förhoppningar om att stanna på +9 kg direkt. Ångest, ångest. Jag vill inte! Jag vet att det är ytligt men jag kan inte hjälpa hur jag känner.

Lilla J är inne i en så underbar fas just nu. Han är så himla rolig att vara med. Idag när jag stod och lagade mat  så skulle J starta en tvättmaskin och han ville följa med. "Hej då mamma, kommer om en liten stund!" sa han när han tog på sig crocsen för att följa med J ut i tvättstugen.

Vissa nätter vaknar han bara en gång. Det är underbara nätter! Tyvärr är det vanligare med några fler gånger, men jag hoppas att det tar sig fram emot sommaren så jag inte ska behöva vakna varannan gång av lilla J och varannan gång av bebisen. Jag ser inte fram emot tröttdimman som jag vet kommer att infinna sig. Jag hoppas jag får en sjusovarunge den här gången!

Lilla J äter som en häst, oftast äter han mycket mer än vad jag gör. Han förbränner mycket energi eftersom han aldrig är stilla. Antingen springer han, hoppar, spelar innebandy, åker skridskor eller skidor (=springa och ropa att han åker skridskor eller skidor, och så hojtar han när han är framme "Måååål").

Nu sover J och lilla J och när de vaknar ska vi åka och titta på ytterligare ett hus. Hoppas det är nåt att ha!

Hjärtat slog, det bor någon i min mage! Jag har blivit tröttare och tröttare och mår mer och mer illa hela tiden. I går gick jag till och med hem från jobbet för jag stod inte ut med att sitta med spyan i halsen hela tiden. Det var omöjligt att koncentrera sig på någonting. Konstigt nog så spyr jag inte, även om jag inbillar mig att det skulle vara skönt, för att lätta på trycket? Fast funkar det likadant som vid sjösjuka är det värdelöst, för då känns det inte ens bättre minuten efter magen har tömts.

Jag stannar hemma idag också, egentligen känns det som skolk eftersom jag inte är sjuk "på riktigt". Jag ska göra lite och inget idag och det var underbart med sovmorgon efter lilla J:s stökiga natt. När ska han sova hela nätter, jag längtar verkligen efter det så mycket just nu.

Jag har tagit ledigt i mellandagarna så nu är det bara två dagar kvar innan jag får semester. Jag längtar intensivt!

Lilla J's mage är mycket bättre. Han är fortfarande allergisk mot mjölkprotein, kan bara hantera små mängder frukt och grönt och blir förstoppad direkt om han äter pasta och ris. Men håller vi lite koll på vad han äter och ger resulax eller movicol när det gått två, eller undantagsvis tre, dagar senast han bajsade så funkar det riktigt bra.

Han sover ungefär som han började göra i maj/juni, det vill säga vaknar 1-3 ggr/natt och somnar ibland om väldigt lätt och ibland inte. Jag tror att det är ganska normalt för en 22-månaders kille.

Lilla J älskar bollar, spela fotboll, innebandy och kasta bollar. Han gillar att springa och bli jagad. Andra intressen är att bygga lego, läsa någon enstaka bok och lägga nåt knopp-puzzel. Djur och motordrivna fordon står högt i kurs. I veckan har "bära mamma" varit favoritorden, nån klängfas verkar ha brutit ut.

I min mage bor ett litet pyre, så litet så att det knappt syns. Och jag är så rädd att det inte kommer att vilja stanna kvar. Jämfört med den förra graviditeten har jag knappt några symtom alls. Inga spända bröst, inget illamående, väldigt sporadisk växtvärk, ingen värre trötthet. Nä hade jag inte kissat på stickan och sett pluset så hade jag bara trott att mensen hoppat en månad som den ibland brukar göra. Jag längtar efter lite tecken på att jag är gravid.

Enligt senaste mens ska vårt nästa barn födas i mitten av juli nästa år. Åh, jag hoppas att det blir så!

Vilken dag vi har haft idag jag och lilla J. Jag är helt slut och kommer att gå och lägga mig senast klockan 21 för att orka med morgondagen. Han har varit snäll och go hela dagen och vi har bara haft några incidenter. Som när han klättrader över ryggstödet på kökssoffan och ramlade ner och när jag bråkat på honom för att han varit hårthänt med katten. Annars har vi lekt och läst en massa böcker. Hos snälla grannen fick han hjälpa till och gräva i rabatterna och leka med vattenslangen.

Både vilan på förmiddagen och eftermiddagen gick hur bra som helst. Inget bus och stök, utan lilla J låg och fingrade på sin kanin och pratade lite innan han somnade. Tänk om alla läggningar kunde fortsätta att vara så! Då är det riktigt mysigt att sitta bredvid och invänta sömnen.

Min arbetsvecka har varit intensiv, krånglig och inte riktigt tillfredsställande. Jag tycker inte om att behöva fastställa saker innan jag hunnit tänka en liten, liten stund på konsekvenser. Det blir så lätt fel annars.

Mest märks det att jag stressar genom att jag har svårt att somna på kvällarna. Det spelar ingen roll att jag varit så trött att kroppen känts avdomnad. Nej, hjärnan har gått på högvarv. Nu hoppas jag att det ska lugna ned sig under långhelgen. Ledigt i tre dagar. Välbehövligt.

I går var vi på studiebesök på lilla J:s bliviande dagis (förskola, jag vet). Vi fick träffa två av tre pedagoger, titta på lokalerna och diskutera lite inskolning. Den 8 augusti börjar nästa del av lilla J:s liv. Det ska bli spännande. Jag är uppriktigt intresserad över hur vi kommer att lyckas få ihop pusslandet med hämtningar och lämningar i rätt tid och sen fixa middag innan vi alla surat ihop totalt.

Lilla J fortsätter att vakna 3-4 ggr per natt, ibland duger det bara att ligga nära, nära och ibland, om jag har tur, kan han ligga bredvid.

Idag på morgonen var han en riktig tröttis, vi låg och läste bok efter bok och efter ett mellanmål så somnade lilla J drygt en halvtimme tidigare än vanligt. Så nu äter jag frukost.

J åkter tidigt i morse för att köpa en ny motorcykel. Det är härligt väder ute och vi har börjat måla huset, tyvärr är det omöjligt att fortsätta göra det på egen hand. Lilla J håller sig inte på tomten, han springer helst iväg längs gatan. Han har lite för vid aktionsradie den lille.

Lilla J:s mage krånglar igen, var förmodligen makaronerna han fick smaka för ett par dagar sedan som stoppade upp systemet.

Nu ska jag njuta av tystnaden en stund till!

Idag har varit en sån där dag då allting har gått i ett, i ett. Ingen tid för rast och bara en kort lunch. Det tråkiga med sådana dagar är att jag måste halvgöra saker och hinner inte tänka igenom konsekvenser av beslut så som jag skulle vilja. Dagen avslutades med att jag blev tvungen att jobba över, inte precis vad jag hade planerat i morse. Då tänkte jag mig en lugn eftermiddag som avslutades med att flexa hem vid tre-snåret.

Lilla J vaknade bara två gånger i natt och så fick jag sovmorgon till klockan åtta, så jag kan inte fatta att jag suttit och gäspat sedan klockan 16. Det ska bli skönt att få sova i natt. Tänk om han gör en lika fin natt igen. Det skulle glädja en tröttis.