Inlägg publicerade under kategorin Känslor

Av Nori - 25 mars 2012 12:43

Vi har intensifierat husletandet de sista veckorna. Att det ska vara så himla svårt att hitta ett större hus? Det är alltid något som vi inte gillar. I onsdags så tittade vi på ett hus som vi älskade både tomten och planlösningen på. Besiktningen visade att det var ett friskt hus, det som behövdes åtgärdas var endast kosmetiskt. Men, såklart så låg huset lite för nära en större väg och vi vill inte bli störda av trafikljud. Hade det legat två hus längre in på gatan hade man inte hört ett smack. Så typiskt! Vi vill ju helst ha hunnit flytta innan bebisen kommer och jag börjar känna mig lite stressad. Vi måste ju ha deadline för flytt 2-3 månader bort eftersom vi har ett eget hus att sälja också.


Jag har blivit sjukskriven 25 procent pga sammandragningar. Och jag tycker att det har blivit stor skillnad, bara på det lilla faktiskt. Jag har mycket färre, nästan så att jag tror att jag inbillat mig och att jag borde kunna jobba heltid. Ska tillbaka till läkaren om två veckor, så jag får väl höra vad hon säger.


Annars är det jobbigaste just nu att jag ligger +7 kg. Fy vad jag känner mig tjock och otymplig. Det är så trist att lägga på sig extra. Jag ser ju hur jag fått valkar på sidorna och på ryggen. Där har jag inget behov av extra inlagringar. Jag behöver inte det! Jag vill inte ha det! Om 2 ynka kg passerar jag min totala viktuppgång från förra graviditeten. Och jag är bara i vecka 24, så jag hyser inga större förhoppningar om att stanna på +9 kg direkt. Ångest, ångest. Jag vill inte! Jag vet att det är ytligt men jag kan inte hjälpa hur jag känner.


Lilla J är inne i en så underbar fas just nu. Han är så himla rolig att vara med. Idag när jag stod och lagade mat  så skulle J starta en tvättmaskin och han ville följa med. "Hej då mamma, kommer om en liten stund!" sa han när han tog på sig crocsen för att följa med J ut i tvättstugen.


Vissa nätter vaknar han bara en gång. Det är underbara nätter! Tyvärr är det vanligare med några fler gånger, men jag hoppas att det tar sig fram emot sommaren så jag inte ska behöva vakna varannan gång av lilla J och varannan gång av bebisen. Jag ser inte fram emot tröttdimman som jag vet kommer att infinna sig. Jag hoppas jag får en sjusovarunge den här gången!


Lilla J äter som en häst, oftast äter han mycket mer än vad jag gör. Han förbränner mycket energi eftersom han aldrig är stilla. Antingen springer han, hoppar, spelar innebandy, åker skridskor eller skidor (=springa och ropa att han åker skridskor eller skidor, och så hojtar han när han är framme "Måååål").


Nu sover J och lilla J och när de vaknar ska vi åka och titta på ytterligare ett hus. Hoppas det är nåt att ha!

ANNONS
Av Nori - 24 maj 2011 20:09

Lilla J har bara vaknat tre gånger de sista två nätterna och han sover inte längre på mig (förutom nån timme på morgonen). Kanske håller det på att vända nu. Hoppas!


Vi har helt skippat att försöka med frukt och grönsaker sista veckorna, och han har inte haft problem med magen sedan dess. Kan man vara känslig mot något i bara det? Jag försökte få svar från dietisten men hon svarar bara runt, runt och inga tydliga besked om vad vi kan göra, bör göra. Hon lyssnar inte på vad jag säger utan föreslår saker jag redan sagt inte fungerar. Irriterad över att hon inte orkar sätta sig in i hur lilla J fungerar. Allmänna svar och hur andra barn är har jag ingen nytta av.


Det är nu andra veckan som min mamma agerar dagis åt lille J också. Än så länge verkar det gå bra. Hon har ett himla fint och stort tålamod med lilla J. När jag ser hur de leker, eller snarare hur han bestämmer hur de ska leka eller vad han vill göra och hon underlättar och hjälper till får jag en ny sorts respekt och kärlek till min mamma. Tänk, så där har hon gjort med och för mig också! Det är vackert att se.


Det verkar gå ganska bra för J på jobbet också. Såklart är han frustrerad över att inget kunna och över att allting tar så lång tid, men så är det ju att vara ny. Det brukar ju bli bättre.


Mitt jobb går i vågor. Vissa dagar får jag ingenting ur händerna och andra dagar, som idag har jag varit produktiv och effektiv. Sagt och gjort smarta saker. Det är roliga med dagar när jag känner mig duktig och känner att jag förtjänar min lön. Kan inte fatta att det snart är semester!

ANNONS
Av Nori - 15 mars 2011 19:01

Vi gick på bio i lördags. På vår barnfria kväll. J valde film, och vi såg Black Swan.

Han tyckte att det var riktigt bra. Det tyckte inte jag. Den var nog för bra för mig, för jag fick en hemsk eftersmak, en obehagskänsla som hängde kvar under resten av kvällen.

Först var den ju för grafisk för mig, alltså det var scener med blod och det tycker jag inte om, så det blev en hel del blundande då jag fick lyssna på den hemska, pampiga musiken och själv skapa mig de hemska bilderna som jag blundade för att slippa.


Men sedan var det psykologin bakom som satte sina spår. På kvällen förstod jag inte varför jag mådde dåligt, men jag kan i efterhand se att det var för att jag på nåt sätt kopplade ihop ballerinans mående med J's och kanske framförallt kopplingen till min inneboende rädsla för att lilla J också ska drabbas av bipolär sjukdom. Instinktivt kände jag under kvällen att jag inte ville ha fler barn, inga syskon till lilla J. Och det längtar och drömmer jag ju om nästan varje dag i vanliga fall. Syskon till lilla J alltså.

Om jag fick ändra en sak, så önskar jag att J's sjukdom inte hade brutit ut förrän vi känt oss klara med familjebildningen. Jag kan inte hjälpa att jag tänker på riskerna för att drabbas. Upp till 25 % av barn till föräldrar med bibpolär sjukdom får också det. Och så tänker jag att det inte är schysst att försöka sätta fler barn till världen som riskerar att bli sjuka. Det är ju ingen rolig sjukdom att föra vidare.


Men, samtidigt har jag en längtan, en önskan, att få ge lilla J gåvan av att ha ett syskon. Om vi nu kan få fler barn, det är ju inte heller säkert. Jag hade hellre valt att inte veta om J's gener så jag hade sluppit tänka på det också. Jag vet inte om jag vågar försöka få fler barn. Jag är rädd för att hur jag än gör så kommer det att kännas fel.

Av Nori - 14 mars 2011 18:38

Idag när jag gick hem från jobbet kände jag mig glad och lycklig. En helt underbar känsla som har börjat besöka mig lite försiktigt under de senaste veckorna. Sist jag kände mig så här var nån gång tidigt i början på sommaren förra året. Om det beror på lite bättre sömn, bättre användande av min hjärnkapacitet för att jag jobbar eller om det är vårsolen som lyfter mig vet jag inte. Kanske är det kombinationen som gör det.


Men min kropp spelar mig icke-önskvärda spratt. Jag verkar ha förlorat förmågan att somna när jag bara är trött. Det verkar vara som om jag måste vara supertrött.


Lilla J har de sista fyra nätterna sovit bättre än vad han har gjort sedan han var fyra månader. Han har vaknat en gång på kvällen, sedan sovit till mellan klockan 02 och 03. Och efter det har han vaknat en gång till innan han har gjort morgon omkring 05:30.

Men i alla fall, det är så himla irriterande, för när lilla J har somnat om där efter max tio minuter vid 2-3-tiden så somnar inte hans mamma om. Nej, jag ligger vaken ungefär två timmar till dess att jag är helt utmattande trött igen. Ibland har då lilla J hunnit vakna en gång till.


Det måste ju bli ett slut på det här att ligga vaken när lilla J sover. Hur ska jag kunna känna mig pigg och utvilad om jag inte sover när jag kan? Jag hoppas verkligen att mitt störda sömnmönster som jag har fått lov att leva med i nästan ett år inte kommer att stanna för evigt. Jag vet inte hur jag ska göra för att bryta detta. Det är som om min kropp tycker att "Nu är jag pigg!" när jag sovit ostört i fyra - fem timmar. Men det är en illusion, för jag behöver mer sömn, men hur ska jag få min kropp att fatta det?

Av Nori - 12 mars 2011 10:37

Jag har egen tid framför datorn just nu. Både J och lilla J sover. Och jag vill läsa bloggar, men det är ingen av de som jag följer som uppdaterar!


Mycket märkligt, eller har alla andra familjeaktiviter inbokade så här på lördagsförmiddagen?!


Igår kväll hade jag en härlig kväll tillsammans med min väninna. Vi hann avhandla relationer (och problem), jobb, utbildning, utveckling och affärsidéer. Allt till priset av två öl. Ganska perfekt måste jag säga!


Men bäst av allt är att jag just nu känner mig nästan som gamla vanliga Nori. Långt ifrån den trötta, gråtande, utmattade och håglösa Nori jag varit under hösten. Jag känner mig positiv och glad och att jag har energi att lägga på jobbet. I alla fall under några timmar i taget.


Jag blir trött och tappar koncentrationsförmågan på eftermiddagarna men det är kanske inte så konstigt. Jag försöker nöja mig med känna att jag gjort skillnad och producerat under en del av dagen. Men det är svårt, jag vill så mycket och jag ibland känns det som om jag lurar min arbetsgivare på lön när det inte händer så mycket.


Nackdelen med att jag har börjat jobba är att jag jobbar mycket på nätterna. När jag blir väckt poppar jobbfrågor och jobbproblem upp och jag ligger och funderar på dem. Och då går det ju inte att sova, det fattar ju vem som helst. Jag förstår bara inte hur jag ska bära mig åt för att trycka unden alla tankar.


Förut behövde jag ju bara göra detta när jag somnade på kvällen, men nu vaknar jag ju så många gånger att jag ges alltför många möjligheter att fortsätta fundera. Irriterande och kanske inte så nyttigt heller, att inte kunna släppa jobbet alltså.


Jag försöker njuta av att jag känner mig bättre och så hoppas jag att jag slipper trilla ned i det värsta trött-träsket igen.


Nåt annat som ger mig hopp är att lilla J sov ända till klockan 3 i förrgår natt, innan han vaknade för första gången. Frågan är väl bara när han tänker göra det igen. Snart hoppas jag.

Av Nori - 6 mars 2011 21:08

I helgen har jag gjort någonting som jag inte gjort på ett halvår. Jag har läst en bok! Det var en underbar känsla att sitta uppkrupen i soffhörnet och vara avskärmad från resten av världen och verkligen njuta av läsa.


Jag blev så glad över att jag orkade koncentrera mig och stannade därför uppe lite väl länge i går kväll, men det kändes så fjuttigt att lämna 80 sidor till i dag.


Nu tänker jag inte vänta lika länge innan jag läser nästa bok!


Ett annat projekt som jag har försökt komma igång med i flera månader är att träna lite core, yoga eller pilates. Min stackars kropp behöver lite grundstyrka igen eftersom jag var immobiliserad under graviditeten. Innan jag blev gravid var jag riktigt bra tränad, så tränad som jag inte varit sedan gymnasietiden. Och tur var väl kanske det nu när graviditeten blev som den blev.


I veckan som kommer ska jag träna minst två pass. Det måste gå.


Och så ser jag fram emot en pubkväll med bästa vänninan på fredag. Det ska bli så kul!

Av Nori - 27 februari 2011 22:08

Ja, frågan är. Hur orkar man? Svaret är att man orkar för att man måste orka. Sen har jag ytterligare ett knep för att lura mig själv. Ett mycket smart knep som tilltalar min hjärna varje gång jag bryter ihop.


Receptet lyder: tidplan. Varje gång jag känner att jag inte orkar mer säger jag till J att jag inte orkar mer. Och så gråter jag en stund. Han säger att han vill hjälpa mer och att jag ska väcka honom på natten. Jag gråter lite mer och säger att jag inte kan göra det för att det lilla extra jag då får sova gör inte att jag mår bättre och känner att jag orkar mer. Istället riskerar vi bara att han får en episod. Och det vill jag verkligen undvika till varje pris. Det lär ju komma tids nog i alla fall, så ser ju bipolär sjukdom ut. Men det tänker jag inte på just nu. Just nu fokuserar jag på min, eller framförallt lilla J:s sömn.


Så, när jag gråtit klart säger jag att jag inte orkar mer. (Igen.) Och så nu till det magiska. Tidsgränsen. Jag bestämmer att jag orkar fortsätta i en vecka till, eller tio dagar, eller åtta. Alltid ungefär så många dagar. Om det inte blivit nån skillnad då så måste vi "göra någonting". Alltså som i nya rutiner, försöka låta honom sova hos oss hela tiden, eller egentligen vad som helst som är lite nytt som kan göra att jag får tillbaka hoppet att lilla J ska börja sova bättre. 


Varje gång hittills har det resulterat i att det känns lite, lite bättre om en vecka än vad det gör dagen jag bestämmer mig för att jag inte orkar mer. Alltså orkar jag fortsätta en stund till. Till nästa gång jag bryter ihop. Då sätter jag en ny tidsgräns och så fortsätter det i all oändlighet.


Sen hoppas jag varje kväll när jag lägger mig att jag chockad ska vakna och titta på klockan och upptäcka att den är tre. Det vore magiskt!


Min absoluta slutpunkt för när jag tror att jag kommer att få sova är när lilla J är 1,5 år. Men just nu så hoppas jag innerligt att 14 månader är gränsen. Dit är den en månad kvar, och så länge orkar jag. Det vet jag.


Så nu hoppas vi igen...

Av Nori - 27 februari 2011 14:24

Natten var ingen höjdare. Lilla J sov som en propeller ungefär och det kändes som om jag inte fick en blund. Klockan fyra sedan så blev han tät i näsan och jag fick vagga och trösta fram till klockan halv sex. Då fick J ta över.


Tyvärr var lilla J på så dåligt humör efter nattens icke-sömn att han levde om så mycket att det inte gick att sova fastän jag hade öronproppar och stängda dörrar mellan oss.


Jag tittade lite på reprisen av Go' kväll lördag, jag tyckte att det var sådär. Lite hattigt och ytligt. Jag vill ha lite mer djup i intervjuer för att tycka att det är intressant. Sen klev jag upp och då blev lilla J lugn och tyst. Jag var uppe och lekte en stund så att J fick äta frukost i lugn och ro och sedan gick jag till sängs igen.


Jag fick sova några timmar men orken är inte så bra idag. Huvudvärk har jag också. Det känns så trist att hela dagen går i ett töcken för att jag inte orkar ta mig för någonting och för att allt känns så jobbigt.


I morse sa jag högt också "Jag hatar mitt liv." Så kändes det precis då. Tårarna hade trillat av trötthet där vid halv fem. Allt kändes så overkligt. Jag var så trött och slut och utan att hjärnfunktion. Mina beslut blir inte bra, om jag alls fattar några. Jag längtar efter mig själv. Att få känna mig som vanligt igen.


Ikväll får vi middag hos mina förädrar, jätteskönt så slipper vi tänka på att fixa middag mitt i trött-träsket.


Lilla J är så arg nu för tiden, han bryter ihop mest hela tiden. Anledningen är att han vill ha precis allt som vi inte tillåter honom att ha. Som en penna, min mobiltelefon, ett glas, en oläst tidning. Vad som helst och ingenting, men precis det vi vill ha ifred från hans förstörar-fingrar och blöta mun. Så gråt-skrik-tårar om och om igen. Och igen. Det är skönt när han sover.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se