Tack och lov så kändes livet som vanligt igen efter en vanlig natts sömn. Det är konstigt att det går att tappa livsglädjen så lätt. Det gör mig lite nervös inför bebisens ankomst. Jag hoppas jag får en hög dos av pigghetshormoner vid förlossningen!

Åt en trevlig lunch med en kompis idag. Det gör mig ledsen att vi ses så sällan, livet kommer ivägen hela tiden. Roligt med en uppdatering i alla fall. Det var skönt att få ventilera med någon som förstår och som skratta åt en när jag beskriver otåligheten efter ett nytt hus. Vi sitter ju inte i sjön, även om min hjärna verkar tro det alltsom oftast.

Har fått fler kommentarer om att jag verkar må bättre i den här graviditeten. Det gör att jag inte oroar mig (lika mycket) för vikten längre. Redan 26+6.

Men idag, nä, idag är en hemsk dag. Tårarna rinner av trötthet. Lilla J vaknade tre gånger innan jag hann gå och lägga mig, och sen var han vaken till kl. 02. Jag klarar inte av att sova så lite, så idag är jag hemma med hemsk huvudvärk och jag mår så dåligt. Jag känner ingen lust till nånting och jag vill helst bara dra nåt gammalt över mig. Jag vet ju egentligen att jag känner så här för att jag inte har fått sova. Men det är ändå helt värdelöst att känna sig så nere. Jag är fröken negativ 100 %. Det är ingenting som känns bra och jag vill ingenting. Inte jobba mer nånsin, inte äta, inte att lilla J ska komma hem från dagis för jag orkar inte med det. Massa mer sammandragningar har jag också. Skit.

Måtte morgondagen kännas bättre.

Är hängig igen efter ytterligare en ny förkylning. Jag är jäkligt less just nu. Måtte förkylningssäsongen sluta nu!

Annars är jag fortsatta sjukskriven 25 procent. Sammandragningarna har minskat, jag vaknar inte längre av smärtsamma sammandragningar och det känns faktiskt riktigt bra just nu. Bara lite trötthets-ont i ryggen som spökar på kvällarna. Jag föreslog till läkaren att jag kanske inte behövde vara sjukskriven eftersom det kändes så bra just nu, men hon förmanade mig och sa att det var tack vara sjukskrivningen som jag kunde må så bra och att det därför kunde konstateras att det var nödvändigt med fortsättning.

Ett besök hos barnmorskan har jag också hunnit med. Allt var normalt och jag fick inga bannor för viktuppgången heller, utan hon tyckte att jag verkade lugn och harmonisk. Till skillnad från förra graviditeten då, hahaha!

Bebisens hjärtslag låg mellan 150-154 och jag hade rätt i att den ligger i säte med huvudet mot min vänstra sida. Barnmorskan var övertygad om att sammandragningarna är mindre tack vare bebisens läge. Lilla J låg med huvudet nedåt redan från början, vilket skapade ett större tryck. Får väl se hur länge h*n väljer att stanna det här gynnsamma läget då!