Tillbaka i trött-dimman. Baby J sover som en kratta igen och jag är så trött, så trött.

Vi har varit och gjort en tjocktarmsröntgen på baby J med efterföljande lavemang då kontrastvätskan inte ville komma ut. Det gick bättre än vad jag trodde, så vi slapp sövning och det blev inget trauma heller.

Nu väntar vi. Väntar på att baby J ska börja sova bättre, väntar på resultat från röntgen och avföringsprover. Väntar.

Nej, säg det som varar, baby J's sämre sömnmönster är tillbaka.

Jag vet inte om jag vågar skriva det här, men sedan baby J blev sjuk har han vaknat 2-3 ggr/natt. !!! Det har förvisso varit svårt att få honom att somna om, så han har varit vaken en timme eller så åtminstone en av gångerna men ändå. Det är ju stor skillnad för mig att vakna tio eller tre gånger, för jag antar att jag hinner ner i djupsömn när det blir lite längre sömnpass. Jag känner mig piggare i varje fall, trots förkylning.

Nu är jag bara nervös över att baby J kommer att börja sova lika hemskt dåligt igen så fort hans förkylning släpper helt. Jag hoppas jag är nervös i onödan.

Här händer inte mycket, vi kurerar oss. Baby J är gnällig och grinig och jag blir less, less, less. Idag har segt snor inträtt så jag hoppas den här förkylningen är över snart.

En positiv sak med snuva och feber dock - inga problem med bajseriet... vi byter blöjor så det står härliga till!

Hepp! I natt blev baby J snorig. Som tur är så kan han ju inte sova så mycket sämre än han redan gör, så min natt blev ungefär som vanligt.

Dagen däremot, inte som den brukar, utan en gnällig bebis som vill bli buren hela tiden, men ändå inte. Inget som riktigt passar. Fick ett sms som sa att yngsten i familjen som jag hälsat på var hemma från dagis med feber, så jag vet vad som väntar. Först snor, sen lite mer snor och sen feber. Tjo! Stackars baby J.

Jag känner mig också lite risig. Stackars mig också.

Efter att jag och baby J varit bortresta sedan torsdag morgon och han sovit lika crappy som vanligt är det så att min säng vinkar. Jag är så trött! Men vi har haft det bra och batterierna är påfyllda på det sociala planet, det är bara tröttman som känns just nu.

J får ta hand om sonen under kvällen, jag tar natten som vanligt. Sedan får J ta över imorgon bitti igen, så jag kan få en liten sovmorgon till klockan nio hoppas jag. Baby J har nämligen tyckt att morgon börjar vid halv sex den senaste veckan.

Jag är fortfarande osäker på varför han vaknar så mycket, om det är magen som spökar eller inte. Ibland är jag säker på att det är så och ibland vet jag inte. Han börjar ofta snyfta och stöna när han håller på att vakna och han vaknar ofta med ett skrik. Jag vill inte låta honom skrika utan att trösta och hjälpa honom att somna om, om det faktiskt är så att han har ont.

Jag försöker att först trösta med rösten, sedan genom att röra honom när han ligger i sängen och oftast lyckas det, så det är sällan jag faktiskt plockar upp honom ur sängen. Men tyvärr måste jag ofta lägga ned honom femtisjutusen gånger eftersom han rullar över på mage och börjar krypa eller ställer sig upp i sängen. Och stående eller krypande somnar han inte! I min drömvärld så lägger han sig ned själv och somnar när han är redo... Utan skrik och gråt givetvis. Drömma kan man ju alltid.

Igår rev baby J sönder sin första pryl. En blomkruka som jag inte hade gömt tillräckligt långt bakom soffan vi har framför fönsterbrädan. Han blev lite förskräckt och grät en skvätt.

Idag kände jag en första liten, liten vass kant i baby J's underkäke. Första tanden! Fick dock inte titta i hans mun för att se hur långt upp den kommit, men jag antar att det snart kommer att vara omöjligt att missa den när han gapar och skrattar.

Fick tag på läkaren också som sa ok till att öka dosen Movicol. Skönt - nu ska vi utöka matportionen lite!

Baby J har sovit ganska bra de sista två nätterna, bara vaknat tre-fyra gånger. Mycket skönt! Nu fattas bara att jag ska förstå att jag kan sova också och inte ligger vaken och väntar på att baby J "snart ska vakna". Jag hoppas att trenden håller i sig och att jag blir lite bättre på att sova.

En anledning till att baby J sover lite bättre kan vara att vi kämpat lite mer med att låta honom somna av sig själv utan att vi nästan vaggar honom till sömns. Kanske är det det som ger resultat, eller så är det så att det är tanden/magen/nåt annat som stört  honom och nu är det över. Ja, jag tänker inte analysera det mera utan vara glad om den bättre sömnen stannar ett tag.