I veckan har vi varit på en föreläsning om jämställda parrelationer. Nyttigt, men tiden gick för snabbt och man hann reflektera för lite.

Det känns bra att vi går på sånt här tillsammans, jag och J, för då blir det naturligt att säga "Minns du bilden som de visade bla bla..." Jag hoppas att vi ska kunna dela ansvaret för hem och föräldraskap. 

Vi gör nog ungefär lika mycket här hemma, men jag är ofta projektledare som då har huvudansvar att både säga till och se till att det blir gjort. Det är det ansvaret som jag vill slippa.

Jag vill också att det ska bli naturligt att båda två ska vara lika kunniga i bebisens liv så att vi båda kan fatta beslut och ta ansvar för det som händer. Jag hoppas att vi med en god dialog kan få det att funka.