Ja, så kan man väl sammanfatta mig känsla just nu. Oro. Jag analyserar varje sammandragning och jämför med hur jag tror det har varit förut.

Det jag kan konstatera är att jag har fler smärtsamma sammandragningar nu än för några veckor sedan. Inte varje, men väldigt många är lång aoch gör ont. Däremellan molar det i ryggen.

Det jag funderar över nu är hur länge det egentligen har varit så här? Några dagar, nån vecka, flera veckor? Jag kan säga att jag inte har nån aning för jag hade slutat reflektera och tänka över hur sammandragningarna egentligen har känts. Men rimligtvis borde det inte ha varit mer än en till två veckor som sammandragningarna varit fler och starkare. Tror jag i alla fall...

Bebisen hickar ganska ofta och länge, det känns starkare och starkare. Och fortfarande är h*n livlig och rör sig och sparkar och trycker mycket. Så att det är några problem med lill*n är jag inte orolig över, utan det är just det där att föda tidigt när h*n inte är "klar" som oroar mig.

En annan orsak till min oro är att jag de sista dagarna varit lös i magen, lite diarre idag. Detta jämfört med den stenhårda magen, på gränsen till förstoppning som jag haft sedan jag plussade nojjar jag lite över att det är ytterligare ett tecken på att förlossningen är på gång. Ja, förutom det som läkaren berättade igår då, förkortad och mjuk livmodertapp...

Men, det enda jag kan göra är att vila och väntas och hoppas....