Nori

Hjärtat slog, det bor någon i min mage! Jag har blivit tröttare och tröttare och mår mer och mer illa hela tiden. I går gick jag till och med hem från jobbet för jag stod inte ut med att sitta med spyan i halsen hela tiden. Det var omöjligt att koncentrera sig på någonting. Konstigt nog så spyr jag inte, även om jag inbillar mig att det skulle vara skönt, för att lätta på trycket? Fast funkar det likadant som vid sjösjuka är det värdelöst, för då känns det inte ens bättre minuten efter magen har tömts.

Jag stannar hemma idag också, egentligen känns det som skolk eftersom jag inte är sjuk "på riktigt". Jag ska göra lite och inget idag och det var underbart med sovmorgon efter lilla J:s stökiga natt. När ska han sova hela nätter, jag längtar verkligen efter det så mycket just nu.

Jag har tagit ledigt i mellandagarna så nu är det bara två dagar kvar innan jag får semester. Jag längtar intensivt!

Jag längtar till imorgon. Det är en nervös längtan.

Jag har haft lite blodblandade flytningar under veckan, så att få gå på ett vul imorgon känns bra. Jag vill veta att det ser bra ut där inne. Och fasan är ju att det inte gör det. Men hellre veta än att inte veta.

Helgen har varit så himla seg. Jag är trött, trött och trött. Jag vet inte om det beror på en tung jobbarvecka eller om jag är gravidtrött, men det är ingen energi hos mig just nu. Inte för fem öre. Jobbet känns urtråkigt fastän jag varit hemma och vabbat mycket så att det egentligen borde kännas kul. Det känns bara för mycket, jag behöver energin till mig själv och inte till 35 medarbetare och en massa jobb för ledningsgruppen och budgetar och verksamhetplaneringar och lönekriterier.

Om jag är så långt gången som jag hoppas så borde jag sluta må illa i början av januari. Längtar till det också!

Yes, nu är äntligen Lilla J's magsjuka över. Sex dygn + två i karens. Hoppas vi slipper fler omgångar i vinter.

Jag ringde till barnmorskan i veckan och sa att jag ville göra en KUB-undersökning, så jag får ett tidigt ultraljud för att vara säker på hur långt gången jag är. Annars så sa hon att jag skulle ställa in mig på att min graviditet kommer att likna den förra, dvs med tidiga sammandragningar och hotande förtidsbörd. Det var inte det som jag ville höra. Jag har ju mantrat att det är en ny graviditet och nya förutsättningar. Hur ska det gå med lilla J här hemma om jag inte kan leka med eller bära honom? Jag hoppas verkligen att hon har fel för jag kommer att få så dåligt samvete att det inte är klokt. Håll tummarna att det blir en sammandragningsfri graviditet!

J ligger för övrigt och sover med Lilla J. När han fick natta honom för första gången på drygt en månad passade han på minsann!

Nu måste jag gå och koka välling så att det finns i morgon bitti när det är dags för uppstigning.

Och som lite kuriosa så har symtomen dykt upp under veckan; trötthet, illamående och trög mage. Och i dag började brösten att ömma.

Lilla J's mage är mycket bättre. Han är fortfarande allergisk mot mjölkprotein, kan bara hantera små mängder frukt och grönt och blir förstoppad direkt om han äter pasta och ris. Men håller vi lite koll på vad han äter och ger resulax eller movicol när det gått två, eller undantagsvis tre, dagar senast han bajsade så funkar det riktigt bra.

Han sover ungefär som han började göra i maj/juni, det vill säga vaknar 1-3 ggr/natt och somnar ibland om väldigt lätt och ibland inte. Jag tror att det är ganska normalt för en 22-månaders kille.

Lilla J älskar bollar, spela fotboll, innebandy och kasta bollar. Han gillar att springa och bli jagad. Andra intressen är att bygga lego, läsa någon enstaka bok och lägga nåt knopp-puzzel. Djur och motordrivna fordon står högt i kurs. I veckan har "bära mamma" varit favoritorden, nån klängfas verkar ha brutit ut.

I min mage bor ett litet pyre, så litet så att det knappt syns. Och jag är så rädd att det inte kommer att vilja stanna kvar. Jämfört med den förra graviditeten har jag knappt några symtom alls. Inga spända bröst, inget illamående, väldigt sporadisk växtvärk, ingen värre trötthet. Nä hade jag inte kissat på stickan och sett pluset så hade jag bara trott att mensen hoppat en månad som den ibland brukar göra. Jag längtar efter lite tecken på att jag är gravid.

Enligt senaste mens ska vårt nästa barn födas i mitten av juli nästa år. Åh, jag hoppas att det blir så!

Jag är gravid igen. Inte planerat, men inte oplanerat. Vi har inte skyddat oss men har försökt att undvika ägglossning. Känns väldigt konstigt och såklart har jag börjat oroa mig för en massa saker.

I natt väcktes jag av att lilla J satte sig upp. Jag fortsatte att blunda när jag märkte att han var på väg att lägga sig ner igen. Då vänder han över på mage och ger mig en riktigt blöt puss med öppen mun (och lite tunga). Sen vänder han tillbaka till rygg och ligger och ljudar "mmmmammma, mmmmammmma, mmmmammma", fingrar lite på sin snutte och sen somnar han om.

Gissa om hjärtat smälte?

Vilken dag vi har haft idag jag och lilla J. Jag är helt slut och kommer att gå och lägga mig senast klockan 21 för att orka med morgondagen. Han har varit snäll och go hela dagen och vi har bara haft några incidenter. Som när han klättrader över ryggstödet på kökssoffan och ramlade ner och när jag bråkat på honom för att han varit hårthänt med katten. Annars har vi lekt och läst en massa böcker. Hos snälla grannen fick han hjälpa till och gräva i rabatterna och leka med vattenslangen.

Både vilan på förmiddagen och eftermiddagen gick hur bra som helst. Inget bus och stök, utan lilla J låg och fingrade på sin kanin och pratade lite innan han somnade. Tänk om alla läggningar kunde fortsätta att vara så! Då är det riktigt mysigt att sitta bredvid och invänta sömnen.

Min arbetsvecka har varit intensiv, krånglig och inte riktigt tillfredsställande. Jag tycker inte om att behöva fastställa saker innan jag hunnit tänka en liten, liten stund på konsekvenser. Det blir så lätt fel annars.

Mest märks det att jag stressar genom att jag har svårt att somna på kvällarna. Det spelar ingen roll att jag varit så trött att kroppen känts avdomnad. Nej, hjärnan har gått på högvarv. Nu hoppas jag att det ska lugna ned sig under långhelgen. Ledigt i tre dagar. Välbehövligt.

I går var vi på studiebesök på lilla J:s bliviande dagis (förskola, jag vet). Vi fick träffa två av tre pedagoger, titta på lokalerna och diskutera lite inskolning. Den 8 augusti börjar nästa del av lilla J:s liv. Det ska bli spännande. Jag är uppriktigt intresserad över hur vi kommer att lyckas få ihop pusslandet med hämtningar och lämningar i rätt tid och sen fixa middag innan vi alla surat ihop totalt.

Lilla J fortsätter att vakna 3-4 ggr per natt, ibland duger det bara att ligga nära, nära och ibland, om jag har tur, kan han ligga bredvid.

Idag på morgonen var han en riktig tröttis, vi låg och läste bok efter bok och efter ett mellanmål så somnade lilla J drygt en halvtimme tidigare än vanligt. Så nu äter jag frukost.

J åkter tidigt i morse för att köpa en ny motorcykel. Det är härligt väder ute och vi har börjat måla huset, tyvärr är det omöjligt att fortsätta göra det på egen hand. Lilla J håller sig inte på tomten, han springer helst iväg längs gatan. Han har lite för vid aktionsradie den lille.

Lilla J:s mage krånglar igen, var förmodligen makaronerna han fick smaka för ett par dagar sedan som stoppade upp systemet.

Nu ska jag njuta av tystnaden en stund till!