Vi gjorde ju en plan tillsammans med dietisten om hur vi ska introducera mat till baby J igen.

1. Havremust = välling, så han förhoppningsvis ska kunna hålla sig mätt längre än 2,5 - 3 timmar. Och kanske hela natten om vi har tur.

2. Potatis eller sötpotatis. Här väljer vi nog sötpotatis för det gillar han mycket!

3. Viltkött, som för vår del innebär älgkött.

4. Kyckling. Inget att tillägga.

5. Broccoli eller blomkål. Jag tror han gillar blomkål bättre, men vi får se.

6. Antagligen nån frukt. Eller smörgåsrån.

Varje introduktion ska vara i en vecka, då vi börjar med cirka en tesked och förhoppningsvis är uppe i 1-2 matskedar vid veckans slut. Sedan bibehåller vi den mängd han är uppe i och lägger på nästa grej på listan med samma långsamma upptrappning.

Vi fick berätta om våra erfarenheter och vad vi upptäckt än så länge och hon skulle forska i om det fanns några gemensamma nämnare som kanske ställer till det.

Nu håller vi tummarna för att det går bättre den här gången. Jag vet inte om jag orkar med fler bakslag. Eller ja, det kommer jag ju att göra eftersom jag inte kommer att ha nåt val, men jag vill så gärna att det ska funka. Med den här hastigheten så dröjer det ännu rätt så länge innan han lever på annat än ersättning. Men håll tummarna!

Förra helgen var min och J's helg. 48 timmar utan baby J. Vi pratade, mös, löste korsord, köpte lite julklappar och åt middagar som varade i tre timmare. Ganska härligt vill jag påstå.

Självklart pratade vi en hel massa om baby J också, det är ju omöjligt att inte prata om det bästa man har! Jag trodde att jag skulle längta så jag skulle gå sönder men det gjorde jag inte. Det var skönt att inte behöva vara splittrad i sin uppmärksamhet och det var underbart att få sova två hela nätter helt ostört.

Man kan säga att jag har varit till himlen och tillbaka!

I veckan har vi varit på parterapi också. Första gången som jag inte suttit och gråtit hela tiden. Jag får återigen bevis för att jag är stark och positiv och ser möjligheter bara jag har fått sova. Utan sömn blir jag lätt negativ och orkeslös. Psykologen gav oss ett gott omdöme - vi har viljan och kan vi fortsätta att prata så kommer allt att ordna sig...

Just nu är största frågan vi är oense om hur mycket tid J's intressen egentligen tar ifrån familjen. Han ser det som om att han behöver göra det han tycker är kul för att få energi och orka. Jag ser det som om han väljer sig själv framför familjen och vår relation. Jag känner att jag offrat mig för hans välmående och att det är delvis därför jag blivit så utmattad. Fortsättning följer helt klart.

Jag tänkte att jag skulle skriva ned en normal natt så jag har att jämför med nu när vi ska börja med introduktion av fast föda igen.

Baby J somnar vid 19-tiden. Under kvällen när jag och J är vakna och igång vaknar han oftast mellan två och fyra gånger. Givetvis står han i sängen då vi kommer in. Vi lägger ned honom igen och oftast somnar han om på ett par minuter, i undantagsfall 10-15 minuter. Han är sällan ledsen utan vill bara checka om det är morgon och om han får komma och vara med. Baby J är en nyfiken och social rackare!

När det sedan är tyst i huset kan baby J "mantra" sig till sömns under ungefär två timmar. Då äääää-ar han ganska högljutt med 5-15 minuters mellanrum. Han sover inte så bra under den här perioden.Sedan är timmarna med självsövning över och baby J vill komma och ligga hos mig. Det får han och han somnar ganska snabbt. Han vaknar en gång för att äta och en gång kl 05, för att kolla om det är morgon. Då får jag övertyga honom om att sova en stund till. Det gör han, väldigt oroligt, fram till 06-tiden. Då är det morgon enligt baby J.

Om det inte vore för att jag inte kan sova under de timmar han mantrar så skulle jag få en ganska okej nattsömn. Att använda öronproppar stoppar oturligt nog inte för baby J's ljudligheter. Och gästrummet är ju redan upptaget av J. Återstår soffan, men den ser jag inte fram emot att prova, den är lite för hård för min smak!

Nä, men allvarligt, vi måste försöka komma på nåt smart sätt så jag kan få sova på kvällen när jag är trött och baby J sover. Onödigt att jag ska behöva vara vaken då.

Nu är baby J snorig och tät i näsan igen och sover riktigt dåligt, så det var riktigt skönt att få sovmorgon idag. Klockan 11 steg jag upp...

Nu åker jag och J på en hotellweekend. Baby J ska stanna hos sin mormor och morfar.

Tack så mycket för era fina och kloka kommentarer! De värmer mitt hjärta och får tårarna att rinna...

Allt som oftast så fylls mitt hjärta av kärlek till baby J. Han är helt underbar och jag är så glad att just han är min son.

Idag har det varit färre stunder än vanligt, han har liksom varit jobbig - klängig, gnällig och grinig. Sådär kul när man är som jag, utmattad.

Jag känner att jag drar mig undan och inte vill vistas ute bland folk, för att om någon frågar hur jag mår, eller hur det går så stiger tårarna i ögonen direkt. På sekunden. Skitjobbigt. Och har kranen väl öppnats går den inte att stänga och så går den dagen åt skogen. Idag är en sån dag.

Går jag hemma så slipper jag att nån annan öppnar kranen, och behöver inte bli påmind om hur skör jag är och hur tungt livet för tillfället är. Om jag inte råkar tänka på dig själv förstås, men jag är ganska bra på att leva i förnekelse. Jag önskar mig sömn i julklapp. Snälla tomten!

Torsdag natt sov jag en hel natt, nästan 11 timmar, och jag kände mig som en ny människa. I natt sov jag som vanligt, dvs med ett flertal uppvak och idag känner jag mig som jag brukar. Men jag fick i varje fall uppleva en dag när jag kände mig pigg och stark! Så nu kommer jag ihåg hur det känns. Jag hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång...

Vi träffade en läkare i veckan som tyckte att vi skulle "börja om". Så nu äter baby J bara sin Pepti Junior ersättning och ska göra det i nån vecka. Sedan ska vi med hjälp av dietist göra en ny matintroduktion. Det ska bli intressant att se hur det går. Under tiden som vi väntar på introduktionen ska jag njuta, för baby J sover bättre utan mat i magen, om än han har kvar en del kvar innan jag skulle säga att han sover bra.

Sista två nätterna har baby J sovit bättre. Han har vaknat ett par gånger fram till kl. 22, men sen har han vaknat vid 02-tiden. Mycket skönt! Därefter har det varit mycket stök och bök och lite si och så med sömnen men på nåt sätt känns det ändå som ett framsteg. Hoppas att det håller i sig nu när jag börjar om med smakisar efter ett tre dagar långt uppehåll.

På torsdag ska baby J sova över hos min mamma och pappa. Det ska bli sååå skönt! Anledningen varför jag alltid tar baby J på nätterna är för att J är bipolär och behöver rutiner och regelbundenhet, och framförallt sömn. Utan sömn ökar risken att han får en episod. Och att vara sjukt trött är lättare än att vara sjukt trött och ha en man som är manisk/deprimerad. Men åh så mycket lättare det skulle ha varit om vi varit två som kunnat ta nätterna! Nu får J ta över på morgonen, så sover jag lite till. På lördag och söndag har jag alltid sovmorgon, så han gör det han kan med sina förutsättningar.

Ja, äntligen fredag. Äntligen! Nu blir vi i alla fall två stycken dagtid som kan ta hand om baby J. Med det menar jag egentligen att jag vill att J ska ta ett extra stort ansvar i helgen för jag är så himla trött just nu. Jag behöver vila från baby J.

Jag ältar idag. Fan, jag är så ledsen över att det är som det är. Att det blev som det blev. Det känns orättvist. Allt. J's sjukdom, graviditeten, koliken, baby J's magstrul och sömnstrul. Just nu är energin slut. Jag känner att jag inte orkar mer. Bara ledsen och orkeslös. Jag hoppas att det vänder under helgen.