Två nätter utan magknip nu. Härligt att slippa känna sig så hjälplös när lilla J har ont. Han envisas dock fortfarande med att vilja "plåstersova" på mig. Jag förstår att han söker trygghet och närhet men jag hoppas att han kommer att vilja sova själv snart igen.

Idag har vi varit och lekt i lekparken hela eftermiddagen. Mycket av tiden ägnade jag och J åt att jaga och bära tillbaka lilla J som inte tyckte att lekparkens storlek var tillfredsställande. Han ville helst röra sig över ett mycket större område.

Det är inte att tänka på att försöka göra någonting i trädgården när man är ute med lilla J heller. Tittar man bort i två sekunder så springer han redan nedför gatan. Upptäckslustan är det inget fel på, även om jag tycker att han ibland skulle kunna sitta och leka med kottar eller gräva med spaden en stund. Älskade unge!

Nä det är slitigt nu. Lilla J sover riktigt illa igen. Han vaknar sådär tio gånger per natt och jag är trött och seg. Och illamående med huvudvärk, gissningsvis på grund av sömnbristen.

Dumma magknip försvinn!

Två dålig, en bra. Två dålig, en bra. Mönstret håller i sig. Lilla J:s mage stretar emot och ställer till det i två nätter då det blir lite och dålig sömn och sen sover han bättre en natt om han får ligga på mig. Och jämfört med de dåliga nätternas sömn är det ju rena rama semestern så inte mig emot!

Tänk vad fort man ändrar sig, för två veckor sedan låg han bredvid mig och sov och det var jättejobbigt när han ville ligga ovanpå. Människan är anpassningsbar!

Men nu hoppas jag att han bryter sviten och klämmer i med en bra natt till i natt. Det vore skönt.

Lilla J:s mage har blivit sämre igen efter en period när det ändå har funkat ganska bra. Nu går det upp och ned. Varannan dag så hinner han inte bajsa klart under dagen. Då han sover till cirka 23 på kvällen och sedan är det kört. Då har han ont i magen. Han växlar mellan att inte kunna ligga still och gny till att kvida och skrika högt. Ibland lyckas han klämma iväg några pruttar (framförallt om jag ställer ned honom på golvet så han får springa lite). Då lugnar han ned sig och slumrar en stund, men gnyr och vrider sig nästan hela tiden. Han sover dåligt och jag sover ur-ur-ur-uselt. Det blir inte sömn i några sammanhängande timmar direkt, snarare minutrar, kanske halvtimmar om jag har tur.

Men, sen kommer det en natt igen då han bara vaknar en gång och är lätt att söva om i egen säng. Det är frustrerande att hans mage inte vill vara med i leken alla dagar. Både för lilla J och för mig. Jag orkar ändå jobba eftersom det blivit några veckor med bättre sömn för mig, men jag är rädd för att halka tillbaka till måendet under hösten. Det vill jag inte. Inte. Och så gör det ont i hjärtat när lilla J har ont. Jag vill inte att han ska behöva ha det så.

En rolig nyhet är att J fick jobbet! Han har fått ett jobb som matchar hans utbildning och önskemål om arbetsuppgifter på ett företag som verkar ha bra personalpolitik. Det är första gången sedan han tog examen 2004 som allting känns klockrent för honom. Hans förra jobb började ju bra, men sen blev det stress, stress, nya förändrade och tråkiga arbetsuppgifter, dålig arbetsmiljö, mer stress och utmattningsdepression som blev bipolär sjukdom. Han är verkligen värd det nya jobbet! Helt på egna meriter har han fixa det, trots att han inte har all teknisk kunskap företaget krävde, men de gillade hans personliga egenskaper.

Nu är det bara problemet med barnomsorgen som kvarstår, företaget vill att han ska börja den 1 maj nämligen. Vi får väl se, förhoppningsvis går det att skjuta på det några veckor och att han kan jobba 80 procent istället för 100. Då kanske vi kan få ihop det med hjälp av min snälla, snälla mamma. Spännande är det i alla fall. Det blev mousserande vin ikväll igen. Det är en trevlig vana som vi börjat få in!

Natten när det hände, natten när lilla J sov hela natten. Vad kände jag då på morgonen?

Jag hade inga större förhoppningar inför natten eftersom vi hade haft en sån hemsk natt bara ett par nätter innan. Jag vaknade till vid tolv-tiden när J kom hem men somnade snabbt om. Sen var jag vaken vid ett par tillfällen och jag tänkte att "Nu vaknar han nog snart, det börjar bli dax." Men han vaknade inte då mellan två och tre som han brukar. Jag kände liksom när jag hörde honom hu-hu-a att klockan var mer än den brukar och när jag gick förbi ugnen så såg jag att klockan var fem.

Jag kände mig trött (precis som vanligt alltså...) men fruktansvärt glad. Jag nästan hoppade jämfota när jag plockade upp lilla J ur sängen. Och genast så kände jag - han har gjort det en gång nu. Han kommer göra det igen. Han kommer göra det igen! Och igen! Lycka!

Dessutom var det J:s morgon så jag lämnade över lilla J till honom och gick och la mig och sov ett par timmar till. Najs!

På vägen hem från jobbet så köpte jag en liten flaska mousserande vin. Sen skålade vi för miraklet innan middagen!

Natten mot lördag sov lilla J som numer är det vanliga; han vaknade en gång halv elva och sedan klockan två. Då fick han kommer över till mig, sen sov han till klockan fyra för att sedan somna om till klockan fem.

När sedan klockan var nio och J steg upp hade jag gjort barnmat, kört två diskmaskiner och två tvättmaskiner och lekt en massa med lilla J. Men mest spelade vi innebandy faktiskt.

I natt hade lilla J ont i magen igen så han vaknade redan strax före halv tolv. Som tur var så släppte det efter ungefär en och en halv timme. Då hade jag cyklat med hans ben, försökt massera magen och även låtit honom springa omkring lite för att få igång magen. Han var inte nöjd med mig kan jag säga, men jag är glad att det fungerade så han inte var vaken och ledsen hela natten den här gången.

Idag åt vi middag hos mina föräldrar och när vi kom hem i lagom tid för att lägga lilla J åt jag en halv bytta Ben & Jerry's. Om det hade funnits mer så hade jag nog satt i mig det, för det var riktigt gott!

Vi promenerade förbi ett hus som är till salu och jag blev lite intresserad, och J också, så vi ska försöka gå på visningen som är i veckan så får vi se hur det ser ut på insidan. Området är fint och baksidan av huset ligger mot ett skogsområde. Det är nära till skolan och det finns bra cykelvägar runt omkring. Spännande!

Lilla J sov sin första hela natt i natt!

(plats för applåder och visslingar)

Han sov mellan klockan 19 och 05. Tjohoo! Det tog 14,5 månad men nu har det alltså hänt!

Natten har inte varit rolig. Lilla J vaknade var 30:e minut fram till klockan 01:30, därefter en gång i kvarten till klockan 02:30. Sedan var han vaken till 05:00 innan han somnade igen.

Stackars, stackars lilla J. Innan jag förstod vad som var fel. Han snyftade, grät och åmade sig och ville inte ligga stilla. Han somnade, vaknade, somnade och vaknade. Till slut klev han upp ur sängen klockan halv fem och då släppte han några stora pruttar. Därefter kunde han somna igen. Tyvärr ringde min klocka 05:30, så då vaknade han igen.

Jag var mer än trött idag, men besinnade mig och tänkte att jag fixar en dag. En dag klarar jag att vara smart på ledningsgruppen utan sömn, jag har ju sovit ok nu i ett par veckor. Och se - det gick bra.

Men åter till lilla J - förstoppning som orsakar knip. Så himla tråkigt, hans mage som skött sig så länge nu. Jag vill inte att det här ska bli vardag nu. Vill inte!

Vi matade i honom extra päron på fastande mage och mycket vätska, så han har lyckats klämma ur sig en korv idag. Bara hålla tummarna för att vi inte gett för mycket päron så han ska sova dåligt på grund av att han blir för pruttig. Fan att hans mage ska vara så himla känslig då!

Och inte har J fått höra nåt från det potentiella nya jobbet heller. I mitt huvud är det redan kört. Ett företag som kollar referenser drar inte ut på tiden innan de fattar beslut om anställning.

Nu ska vi se slutet på Inception som vi var tvungna att avbryta häromkvällen för att jag fick migrän. Sen ska jag sova tidigt tänkte jag. Det blir en tidig dag på jobbet imorgon igen. Förhoppningsvis har jag lite mer sömn under kläderna än vad jag hade idag.

Nu har lilla J sovit till klockan 04:30 igen! Och den senaste 1,5 veckan har han vaknat mellan 2-3 ggr per natt. Nu måste det väl ändå vara på riktigt? Jag hoppas det...

Idag sov jag väldigt länge, nästan hela förmiddagen. Riktigt skönt, så nu hoppas jag att jag sovit bort det sista lilla viruset. Efter att lilla J hade ätit lunch åkte vi in till stan och handlade en cykelhjälm till honom.

Själva hjälmprovningen gick snabbt och bra, rabatt fick vi också. Men vi blev kvar i affären rätt länge för lilla J tyckte att det var jättekul att springa omkring och upptäcka och leka med innebandyklubborna. Det var en fröjd att se honom! Jag är glad att vi inte hade bråttom så vi fick tid att uppleva hans glädje.

Än vet vi inte om J fått nytt jobb eller inte. Företaget pratade med hans referenser i fredags och berättade då att de valde mellan J och en annan kandidat. Hoppas, hoppas, hoppas...