Senaste inläggen

Av Nori - 14 februari 2011 18:49

Jag blir så trött. Det kan väl ändå inte vara meningen att man ska känna sig avstängd från världen, ständigt vara nära gråt och bara knappt överleva vardagen?


Jag längtar så efter att vilja planera en matlista, tycka att det är roligt att laga mat igen, kunna koncentrerar mig på att läsa en bok. Jag som älskar att läsa böcker, klarar inte av att göra det längre. Jag längtar till när jag inte tycker att det är skönt när lilla J kan uppehålla sig sjäv för då kan jag sätta mig och vila. Jag vill inte vara sur och tvär och ständigt ha kort stubin och missförstå saker som J säger. Jag vill kramas i soffan och känna mig glad.

Idag känns allt hopplöst och värdelöst. Lilla J kommer aldrig att sova på nätterna, jag kommer aldrig att få känna mig utvilad. Jag har suttit och gråtit på mitt kontor. Det känns inte okej, jag vill inte ha det så!

Jag gick och grät på hemvägen också. Och så möttes jag av lilla J i dörren och mina ögon svämmade över igen. Av kärlek och glädje. Jag är så tacksam för att han är min son och ändå mår jag så dåligt så ofta.


Idag hade J städat och plockat undan här hemma och middagen väntade på bordet. Precis vad jag behövde! Sen fick jag leka med lilla J och baka en riktig chokladig kladdkaka. Och snart får jag och J äta den tillsammans.

ANNONS
Av Nori - 12 februari 2011 10:10

Vi introducerar ju mat i sakta takt och så länge vi följer rekommendationen att öka 0,5 tesked per dag så verkar lilla J's mage tycka att det är okej. Om det inte är mat som är känd som stoppande eller kan ge gas, får då har det inte varit roligt. Om det sen finns även andra problem och allergier (förutom mjölkprotein) vet vi inte än eftersom lilla J (som är ett år) hittills äter:


2 msk sötpotatis

1 msk kött

1 msk kyckling

1 msk fett utan mjölkprotein

1 msk päron


Allt utan kryddor givetvis, på dietistens inrådan. Han får verkligen igen gourmetmat lilla J. Helst av allt skulle han äta päron, päron, päron. Vi brukar ge honom det när han ätit upp allt det andra. Han njuter verkligen och sitter och fiskar upp den minsta lilla biten från bordet, han har fått ett riktigt fint pincettgrepp på köpet. Ibland böjer han sig fram för att slicka upp saften också. Då är det svårt att hålla sig från att fnissa.


I natt har lilla J vaknat fem gånger, alltså genast bättre än under blomkålsförsöken. Det är ju fortfarande alldeles för många gånger för att jag ska orka ordentligt, men jag slutar aldrig hoppas och önska att det ska bli bättre.


Idag har jag haft sovmorgon till klockan 09:30, det var välbehövligt! Att  krypa isäng igen kl 06 när lilla J vaknat känns underbart även om jag skulle föredra att sova mina timmar under natten. I en optimal värld skulle jag somna mella kl. 22 och 22:30, bli väckt max en gång och sen stiga upp kl. 06 tillsammans med lilla J.


Tänk om det kan bli så. Tänk om...

Mat · Sömn
ANNONS
Av Nori - 11 februari 2011 20:39

Nu har vi försökt med blomkål två gånger. Vi har hållit ut i fyra och i fem dagar, men jag säger bara - enough!


Det är med all önskvärd tydlighet så att lilla J's mage absolut inte uppskattar denna delikatess. Han har sovit sämre och sämre för varje natt han fått smaka blomkålen. Som mest har han alltså fått två teskedar och det har påverkat hans sömn å det grövsta.


Från att ha sovit minst 1 timme, men oftast 1 timme och 15-20 minuter åt gången på dagen, till att sova 30-35 minuter och vakna gråtandes. Från att ha vaknat 4-5 gånger på natten, till att vakna var 40-50:e minut (det blir många gånger, jag lovar!!). Från att stöka på litegrann till att gråta i sömnen och vakna snyftandes. Nej, nu är det färdigtestat med mat som kan ge gaser. Stackars lilla J och stackars mig!


Om dietisten föreslår nån annan grönsak som är känd för att vara stoppande eller ge gas kommer jag att säga nej.


Nej. Nej. Nej.

Gaser · Mage · Mat · Sömn
Av Nori - 9 februari 2011 14:45

Vi har två katter (och en hund) som ingår i vår familjesammansättning. En av katterna, lillkatten, har visat sitt missnöjde med en ny familjemedlem sedan lilla J blev sex månader.


Jag har funderat och funderat på hur jag ska göra. Egentligen vet jag nog, om jag rannsakar mig, att det bästa vore om han fick flytta till ett lite mindre stressigt hem, utan små barn.


Det som gör det extra jobbigt är att jag inte vet om jag har hjärta att separera katterna. Lillkatten flyttade in här som unge och har bott tillsammans med storkatten i hela sitt liv. Lillkatten är en ängslig typ, helt tvärt emot storkatten som tar för sig och är nyfiken på allt och alla. Lillkatten har sin trygghet i storkatten, jag vet inte hur han skulle må utan henne. Och det gör ont i hjärtat att tänka att jag måste flytta på båda mina älsklingar och bli helt utan katt.


Jag har tänkt att det nog blir bättre med tiden, men nu ett halvår senare syns ingen förbättring. Nej, jag vill inte tänka på det. Det känns jobbigt och sorgligt. Och hur får man i så fall tag på ett nytt hem till båda katterna, ett nytt hem som ska kännas bra i maggropen?

Av Nori - 9 februari 2011 12:42

Ibland är det svårt. Som på morgonen när jag skulle ha telefonmöte med ledningsgruppen. Natten var ur-usel och jag var trött. Då är det svårt att vara på hugget och hinna med, vara smart.


Min chef irriterar mig. Hon pratar om att jag ska få bli varm i kläderna och hinna sätta in mig i frågor, men sen så sätter hon mig på pottkanten och ska bestämma klart min budget och bemanninsplan. Inte schysst. För hur ska jag kunna argumentera för utökning (som jag vet att vi behöver, mina medarbetare går på knäna) när jag inte fått någon chans att räkna på siffror och titta på andra underlag?


Jag blir så less. Hon ger läpparnas bekännelse ett ansikte. Och bara för att man är chef själv ska man stå ut, eller nåt.


Jobb · Sömn
Av Nori - 8 februari 2011 09:30

I natt sov lilla J som en prins. Endast tre uppvak och sedan morgon kl. 05:40. Då kände jag mig nästan som en människa faktiskt. 


Så nu är jag där igen, i fantasin, där jag drömmer om att nätterna kommer att bli så här hädanefter. Nej, jag måste försöka vara lite mer realistisk och kanske lite mer pessimistisk för annars dippar jag och blir så oerhört ledsen när önskedrömmarna sedan inte går i uppfyllelse. 


Men jag fortsätter ändå att önska fler bra nätter så jag kan återfå mitt liv snart igen. Det behövs nu när jag har en massa saker att reda upp på jobbet efter min föräldraledighet. Jag är sur på min chef som snålat och inte anställt en vikarie på heltid under min frånvaro, för nu blir det jag som får ta hand om skiten.


Jobb · Sömn
Av Nori - 6 februari 2011 18:22

Natten till fredag och lördag var de värsta nätterna på länge. Lilla J sov inte ens en timme i stöten utan bara 5-10 minuter halva nätterna. Helst skulle jag vagga eller buffa hela natten för att han skulle vara tyst och lugn. Annars gnydde och gnölade han. Och lessnade jag och lät honom vara en stund arbetade lilla J sig upp till hysteri och blev otröstlig.


I går kväll var jag så trött och slut att jag bara grät och ville bort. Jag gick in i vårt sovrum och la mig redan vid 20-tiden. Tyvärr hamnade jag mitt mellan två sovtåg och somnade först efter kl. 22, men sen fick jag sova till 03:40. Lilla J hade vaknat vid 23, men somnade om när J lagt honom och sov till 03:40. Helt otroligt! Jag hade förväntat mig att måsta ta över nattjouren redan vid 00-tiden så jag var nöjd och glad.


När lilla J bestämde att det var morgon strax före kl. 06 gick jag tillbaka till sovrummet och sov till klockan 09:30. Idag har jag varit en annan mycket bättre version av mig. Jag har orkat och kunnat skratta och vara glad. Riktigt härligt.


Lilla J har sovit dåligt hela veckan, fram till i natt då. Nu är frågan om det är på grund av blomkålen vi började introducera i samma veva som han började sova dåligt, eller om det är nån tand som spökar. Vi kör utan blomkål idag också, sover han bra (för att vara honom) så börjar vi om med blomkål imorgon igen så får vi se.


Om det fanns nån gud man kunde offra till skulle jag offra nästan vad som helst för att lilla J ska börja sova bättre.

Av Nori - 1 februari 2011 17:30

Jag blir så arg, så ledsen och så irriterad. I natt vaknade lilla J var 50:e minut fram till klockan 03, därefter somnade han inte alls om.


Jag var arg på honom som vägrade sova. Arg på mig själv för att jag inte kunde få honom att sova. Arg för att jag hade kunnat tro nåt sånt som att det skulle vända nu, bara för att han gjort några hyggliga nätter. Jag lurar mig själv och då blir fallet desto hårdare när han vaknar hela tiden. Är jag inställd på det så är det lättare. Men jag vill ju inte att det ska vara så. Jag vill att han ska sova hela nätter. Eller i varje fall vakna högst 1-2 gånger och somna om hyfsat snabbt.


Tårarna trillade framåt kvart i fem, av frustration och värdelöshetskänslor. Att jag inte klarar sova så lite och att jag inte kan få min son att somna. Helt uppenbart måste jag ju göra nåt helt fel. Det var verkligen en kul start på min första jobbdag på drygt ett år.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se