Nu har min chef fattat hur dåligt jag mår och börjat leta en lösning med avlastning och vikarie under min föräldraledighet. I morgon får jag veta om den tilltänkta personen får ok från sin chef. Jag hoppas, hoppas, hoppas, hoppas verkligen det...

Efter morgondagen minskar även min stress till viss del, då projektet jag drivit kommer att avslutas. Det ska bli så skönt! Jag hoppas att jag ska kunna andas normalt igen och sova okej sedan.

I natt har jag sovit någorlunda, några uppvaknanden men jag lyckades somna om ganska snabbt. Var upp en sväng på toa också. Jag som hoppas på att det dröjer lite längre innan de nattliga besöken återkommer. Har ju sluppit att gå på toa nu under de sista fyra-fem veckorna och det är så skönt.

Är förresten inne i vecka 30 nu, det låter mycket men ändå känns det länge kvar.

Idag har jag ätit lunch med pappa. Det är så härligt och jag kände att jag fick tillbaka lite energi.

Det är fortfarande tungt och jobbigt på jobbet, men vi har ledningsmöte på fredag och jag hoppas att det kommer att innebära lite avlastning då. Min chef sa att hon skulle ta upp det i varje fall, så jag hoppas att det blir så för jag orkar nämligen inte bli besviken igen...

Jag och J har sett en urkass film så nu ser jag fram emot att se på lite hockey ikväll. Hoppas på lite bättre underhållning i varje fall.

Idag har jag och J gått på loppisar, julmarknader och skyltsöndagsevenemang. Eller gått och gått, jag har skridit, vilat och mest åkt bil, men vi har i alla fall varit ute en sväng. Vi köpte en jättefin enkrans som nu pryder ytterdörren.Vi toppade dagen med en fika också.

Lugnt och skönt med andra ord, en riktigt härlig dag!

Tyvärr har jag börjat få lite söndagsångest inför jobbet imorgon, men jag hoppas och håller tummarna att jag kan hantera stressen lite bättre imorgon än tidigare i veckan.

Idag har jag jobbat ett par timmar så det känns som om jag har lite bättre koll på vad det är jag behöver fokusera på till veckan. Jag hoppas alltså att jag får sova lite bättre i natt än vad jag gjorde natten till idag, för då var det vakennatt enligt min hjärna.

Jag har även mailat min chef och sagt att jag måste få någon att överlämna arbetsuppgifter och ansvar till för att jag inte orkar längre. Jag hoppas att hon lyssnar...

Har även hunnit fika med kompis M. Det är alltid lika härligt att få någon som lyssnar och ser saker ur ett annat perspektiv.

Pratade med brorsan också, vi ska få lite barnkläder och annat av dem när de kommer till jul. Det blir bra - efter jul ska jag börja ta tag i listan av babysaker som ska ordnas.

Näe, usch så låg jag är. Balanserar hela tiden på gränsen. En liten, liten motgång gör att jag börjar att gråta. Jag orkar inte med detta längre. Det känns så hemskt.

Jag har massa grejer som jag känner att jag borde ha gjort (för länge sedan) men istället för att göra nåt åt det så går jag och känner mig värdelös. Jag är så orkeslös, orkar inte ta tag i uppgifterna och börja. Jag fattar inte hur jag ska fixa det här...

Jobbet känns övermäktigt, jag är orolig inför bebins födelse, att orka efteråt. Förlossningen har jag inte orkat börja oroa mig över än. Sen oroar jag mig över ekonomin och över att jag kommer att må så här dåligt hela tiden. Jag vill inte det!

Allting känns bättre idag. Fick sova ganska bra i natt så jag hade tillräckligt med energi på morgonen för att ta tag i dagen.

Följde med J till läkaren, vilket kändes bra. Sedan gjorde vi lite ärenden och var även in på biblioteket och lånade en hel drös med böcker om graviditet och förlossning. Det börjar nog bli lite dax att tänka lite på det...

På eftermiddagen var jag förbi på jobbet. Det var skönt att vara där på "fri tid", att hinna prata lite och inte känna mig så stressad. Välbehövligt!

Har fortfarande förhöjd stressnivå, men några saker har löst sig under dagen och det känns bättre. Jag hoppas att mer saker faller på plats imorgon, så jag kan få en lugn och fridfull helg.

Sammandragningarna har varit "som vanligt".

Inatt har jag varit vaken fem timmar, eller ska jag ska jag säga att jag har sovit i tre? Jag vaknar av sammandragningar, men sen så fort jag blir lite, lite vaken så letar sig hjärnan in på jobbet och det som behöver göras. Det känns förjävligt.

Jag är så stressad över mina jobb-måsten att jag håller på att gå i bitar. Jag vet ärligt talat inte hur länge jag orkar? Min att-göra-lista växer mer och mer för varje dag. Det går aldrig att stryka någonting.

Just nu känns allt hopplöst och jag förstår inte hur jag ska klara detta. Funderade allvarligt på att skriva ett "hjälp-mail" till min barnmorska för att få höra en annan syn på detta och se om jag kan få nån hjälp. Gränsen för vad jag kan hantera är i det närmaste nådd.

Om allting hade varit tipp-topp i mitt privatliv hade jag förmodligen orkat lite till på jobbet, men nu är det ju inte så...

Nä, idag har jag ytterligaren en förbannad skitdag. Jag är trött, tät i näsan, trött, trött och trött. Jag har ätit en halv kladdkaka + grädde, känner mig uppblåst, överviktig, trött och arg. Arg, trött och känslan av att livet bara suger. Sov dåligt i natt.

Skulle ha jobbat fyra timmar idag, men har bara jobbat två. Har för mycket att göra och stoppar huvudet i sanden. Är irriterad, har skrikit på J flera gånger i dag. Är trött.

Uppgiven.