Huvva, har varit så rastlös idag att det inte är klokt! Det i kombination med en enorm trötthet efter en dålig natts sömn och en förkylning med nästäppa och kliande ögon. Näe, ingen toppendag direkt.

Nu vill jag att dagarna ska springa iväg så att lilla bebisen kan komma ut snart!!

Var på kontroll idag hos barnmorskan. Fortsatt bra blodtryck, Hb 139, SF-mått 33 och ingen förändring på livmodertappen jämfört med förra gången. All min vila har alltså gett resultat!

Bm kallar mig för lurig också, å ena sidan tror hon att jag föder inom två veckor (kille gissar hon på), å andra sidan att jag kan gå hela tiden ut. Ja, ja, den som lever får se! Känns skönt att allt ser fortsatt bra ut med bebisen och med mig. Det goda som kommit ur hela grejen med den hotande förtidsbörden är att jag och J tvingats att förbereda oss på förlossningen, så det känns bra!

Igår var en riktigt bra dag när det gäller sammmandragningarna, har inte varit så lugnt sedan innan jul, så det kanske är ett tecken att jag kommer att gå fulla 40 veckor?

35+0 idag, jag går alltså in i vecka 36! Vaknade klockan fyra i går morse av regelbundna sammandragningar som kom var femte minut. De höll på fram till klockan sju ungefär innan de glesade ut. Många tankar hann jag tänka under dessa timmar...

Sedan var dagen lugn fram till klockan 17, då ökade frekvensen igen under cirka 2,5 timmar innan det blev lugnt igen. I natt har jag inte vaknat av sammandragningar heller. Är dock väldigt trött och seg idag, vilket beror på att min förkylning kommit tillbaka och jag är väldigt tät i näsan.

Men idag är alltså första delmålet uppnåt! Bebis är kvar i magen och jag slipper byta stad för att föda!

Ett dygn kvar innan jag kan börja fira...

Sov riktigt risigt i natt, det blev inte många timmar så jag har varit trött och grinig idag men sammandragningarna har inte varit värre än vanligt så jag hoppas, hoppas, hoppas det blir en till likadan dag imorgon. För sen får jag föda här i rätt stad!

Igår kväll hann jag bli lite nervös igen, för frekevensen och styrkan på sammandragningarna ökade och kom var fjärde-femte minut under 2,5 timmar. Sedan lugnade det ned sig till att bli ungefär var åttonde-tionde minut, som vanligt alltså.

Det känns så nära nu att få slippa förlossning på regionsjukhuset, men samtidigt så långt bort. På måndag kväll kommer jag att andas ut, för då hinner inte bebisen komma förrän tisdag, som då är 35+0.

Jag vill att det ska bli måndag kväll nu!

Sammandragningarna har nu varit ungefär likadana sista två dagarna. Om jag ligger ned så känns det ganska bra, då blir det inte värre i varje fall.

Det lilla som nu oroar mig är att jag känner mig lite öm och svullen i underlivet, som om trycket nedåt har ökat. Det är väl i och för sig inte konstigt, men det känns inte riktigt bra med tanke på min förhoppning om att inte föda före 35+0.

Varje sak som blir annorlunda känns så stor nu när jag bara ligger och väntar...

34+2 idag.

Har haft sällskap i eftermiddag av en kompis med sin dotter. Riktigt underhållande att se hur hon kommunicerade med katterna. Hunden var lite läskigare, men det kommer väl så småningom!

Jag sov riktigt bra i natt igen och har inte alls haft mycket sammandragningar idag. Alltså inte mer än vad jag normalt har haft innan jag fick de eskalerande sammandragningarna förra veckan. Vilket jag ändå förstått av både barnmorska och läkare är ganska mycket...

Det känns med andra ord riktigt bra! Jag börjar tro att det ska gå vägen, att bebis inte kommer att komma nu, så länge jag fortsätter att ligga och vila hela dagarna vill säga. Måste komma på lite roligare saker att göra än att ligga och stirra på tv bara, för tiden går såååå långsamt.

Idag har julen åkt ut också. Mina föräldrar kom och packade ned adventsstakar och julgransgrejer och kastade ut julgranen medan J var på jobbet. Härligt!

34+0 idag. En vecka kvar innan första målet är uppnått.

Idag har jag försökt att lista och överlämna allt jobb jag lämnar efter mig. Usch, blev stressad av det. Både för att jag ville att det skulle gå fort, att jag skulle hinna klart och för att inte ville glömma nåt. Jag blev nästan klar, men det har inte riktigt "släppt" ännu, är lite spänd i axlar och så jag känner jag att jag inte har släppt arbetet mentalt ännu.

Jag hoppas att det blir bättre imorgon när jag ska göra klart det sista. All stress märktes direkt på antalet sammandragningar, det var faktiskt intressant att upptäcka det. Har försökt att slappna av ikväll så att jag ska få en så bra natt som möjligt.

Läste även i en förlossningsbok ikväll och försökte förmedla till J hur viktigt jag tycker att det är att han också är påläst och att han vet vad jag vill, då jag känner mig osäker på om jag kommer att kunna förmedla detta om jag är väldigt smärtpåverkad. Jag har ju ingen aning om hur jag kommer att reagera, det är mest det som skrämmer mig. Typiskt en som gillar att ha kontroll antar jag? Men frågan är hur jag ska hantera det?

33+6 idag.