Jag är helt knäckt! Åkte i morse kl. 06:45 och satt sedan i ansträngande budget och planeringsmöte fram till dess att det första föräldragruppsmötet skulle börja. Vi hade lite föreläsning, gruppsamtal och kollade på film. Vi var hemma strax före kl. 19.

Jag har ätit godis och druckit varm choklad och är så trött att ögonen stirrar i kors. Oj, så jag längtar efter att få sova. Sammandragningarna har i varje fall varit samarbetsvilliga och hållit sig hyfsat lugn idag! 

Hoppas att imorgon blir en skön dag!

Under den här graviditetsveckan (v. 28) har bebisens puffar och knuffar gått från att vara mysiga till att vara alltför ofta vara störiga. Nu har h*n alltså blivit tillräckligt stor och stark. Jag kan inte ligga som jag vill, då blir det protester och sparkar som är så stora och obehagliga att jag måste ändra ställning. Jag trodde nog att det skulle dröja lite längre innan detta hände!

Så himla glad jag är att det äntligen är en ny dag. Gårdagen var ju helt misslyckad. Låg i soffan hela dagen och åt pepparksaksdeg, drack varmchoklad och åt andra onyttiga saker. Inget som jag mådde särskilt bra av, men något jag ändå har så svårt att låta bli. Varför ska det vara så?

Vi skrev ihop en namnlista på killnamn, än så länge står det sex namn där. Tjejnamn är redan klart!

Sammandragningsmässigt var gårdagen en bra dag eftersom jag var liggande hela dagen. Idag har jag tänkt att försöka att åka på några loppisar.

Sen är jag orolig för J också. Han har gjort en massa saker på dagtid både fredag och lördag, sovit lite både natten mot lördag och natten mot idag. Han åkte iväg med en kompis redan kl. 07 i morse. Och imorgon ska vi upp jättetidigt för jag har ledningsmöte och han har ärenden att göra. Usch, så jag oroar mig nu. Jag är rädd att han börjar spinna på i ett för högt tempo igen och att han kommer att krascha snart. 

Jag oroar mig också för att han tror att han mår så bra att han vill prova att studera en annan utbildning redan i januari. Jag tror inte att han kommer att klara av det eftersom han är helt sjukskriven nu och inte var i närheten att klara studier på halvfart denna terminen.

Dessutom är jag osäker på om han kommer att få bidrag från CSN och då kan han inte studera även om han skulle klara av det eftersom vi inte har råd att hamna utanför det sociala skyddsnätet, särskilt inte när vi planerar föräldraledighet och dylikt. Usch, jag gillar inte den här gnagande oron och osäkerheten.

Åh fyy så himla trött jag är! Har sovit ungefär fyra timmar i natt. Jag känner mig bakis i hela kroppen och mitt humör är urdåligt. Så fort jag inte får sova mina välbehövda timmar på natten är det som om all ork rinner ur mig. Jag känner mig gråtfärdig och kroppen strejkar. Jag klarar ingenting.

Att genomföra nåt annat än att äta onyttigt och ligga i soffan och titta på tv blir som att bestiga Mount Everest. Jag fattar inte att det måste bli så efter bara en dålig natt?

I vanliga fall känner jag mig fräsch i kroppen och reda att börja dagen, även om jag är trött när klockan ringer och det känns segt att stiga upp. Men den här känslan, nä fyyyyy. Det är så hemskt!

J mår i alla fall bättre, för han erbjöd mig tröst och fick mig att må bättre när jag låg i sängen om grät i morse. Det var länge sedan han orkade med det så det kändes riktigt bra att han kunde vara mitt stöd!

Vi har haft en bra dag idag, både jag och J. Var för sig och tillsammans.

Min vecka har varit stressande på jobbet. Jag har haft alldeles för mycket att göra och för lite tid att hinna det på. Att sedan vara på tjänsteresa i tre dagar tog faktiskt knäcken på mig. Kombinationen innebar mer sammandragningar, ökad trötthet och sämre koncentrationsförmåga. Riktigt tufft.

Det kändes därför så bra med en ledig fredag. Jag bestämde mig också för att avboka resan nästa vecka. Jag orkar helt enkelt inte med den i mitt gravida tillstånd. Det hade nog varit tillräckligt tufft även utan sammandragningarna.

Var hos barnmorskan också och allting såg fin-fint ut! Magen har växt till 27 cm, hjärtljuden låg mellan 140-145. Mitt blodvärde var 132 och blodtrycket normalt. Skönt att få det bekräftat! Barnmorskan tyckte också att jag skulle börja göra knipövningar och att vi borde börja förbereda och köpa lite grejer inför bebisens ankomst.

Hemma så satt vi och fikade i soffan med tända ljus och pratade barnnamn och grejer som behöver inhandlas. Lugnt, fridfullt och avslappnat. Jätteskönt!

Jag tror jag är lite annorlunda. Just nu sitter jag mest och funderar på vilka dvd-boxar jag ska beställa så jag har nåt att titta på när jag ammar. Borde jag inte fundera på att köpa spjälsäng och fixa skötbord?

Jag har lite svårt att bestämma mig när det gäller boxarna också. Är lite sugen på How I met your mother, Dexter, Gilmore Girls, Men in trees, True blood, Flash forward, Breaking bad, Greek mm mm.

Har lite beslutsångest!

Sitter och gruvar mig för att räkna ut hur mycket (läs: lite) pengar som vi får ut under föräldraledigheten. Skulle behöva räkna ut vilken miniminivå vi måste ha för att kunna betala våra räkningar. Jag har inte riktigt koll på det. J hade sagt tidigare att han skulle räkna ut hur mycket pengar vi behöver för att kunna klara oss, men han mår för dåligt för att kunna göra det.

Tiden går helt plötsligt jätte-jätte-jätte-jättesnabbt! Det trodde jag inte att jag skulle skriva. Särskilt inte med tanke på att jag längtar efter att få tillbaka min mage för mig själv...

Den här dagen har också varit bra om man räknar sammandragningsmässigt. Inte farligt alls och ändå har jag jobbat ungefär sex timmar. Dock bara drygt två på jobbet. Resten har jag jobbat hemma liggandes i soffan. Det känns bättre stressnivåmässigt också, för jag har gjort bort stora poster som legat och tyngt på mina axlar. Med hjälp förstås, annars skulle det aldrig ha gått.

I morse fick jag världens finaste sms av min kompis M. Jag är så tacksam för att jag har henne.

J var till läkaren på förmiddagen, nu är han heltidssjukskriven igen. Jobbigt på ett sätt - hans dröm kraschade igen, men bra på ett annat. Nu kan vi kanske bli mer realistiska i vad han egentligen orkar med, så att kraven blir mer lagom. Det som skrämmer mig är dock att jag förmodligen kommer att få klara allting med bebisen själv. Det känns tungt och jobbigt, men det måste ju gå. Jag hoppas kunna prata med barnmorskan om det för att kunna få lite vägledning.

Nu fortsätter den hektiska jobbperioden med tjänsteresor. Åker imorgon bitti, kommer hem på torsdag. Är ledig på fredag och sedan nästa vecka startar nästa tjänsteresa som börjar på måndag och då kommer jag tillbaka hem på onsdag kväll eller torsdag morgon. Huvva. Det blir tufft! Värst av allt är ju allt jobb som blir liggande och det som hinner växa till sig när jag inte är på plats. Hoppas att jag kommer att klara det på ett bra sätt...