Helt underbar förmiddag idag! Efter morgonamning kl. 07 sov jag och baby J tillsammans i drygt en timme. Mysigt, så mysigt. (Och varmt!) Sedan lite mer amning och lång, njutningsfull frukost för mig framför datorn.

Nu ska jag klä på mig och göra mig klar för dagen. Tror det blir en barnvagnspromenad med hela familjen efter nästa matstund.

Härlig, härlig dag!

Ja, utveckling är på gång! Baby J har klarat av att flytta en leksak från vänster till höger hand och sedan tillbaka igen. Han sitter och känner på sina fötter och lyckas med att föra ihop händerna, fånga en leksak och föra den till munnen. Han gör några nya ljud och ser med stort intresse på när djuren rör sig runt omkring honom.

I samband med detta är han gnälligare, klängingare och svårare att natta. Han vill amma minst en timme, oftast en och en halv och har ändå svårt att somna på kvällen. Igår höll vi på till klockan 00:30 innna han somnade för natten.

Hoppas att han kommer ur den här utvecklingsfasen med en massa nya färdigheter och med samma härliga sömncykel som han hade när han gick in i den...

Usch så sur jag är idag. J höll mig vaken i drygt två timmar i natt när han låg och vred och vände sig i sängen. Baby J han var tyst och sov, min älskade unge. Jag surar idag. Och skyller på sömnbristen.

Just nu ligger baby J och sover på min arm. Jag blir fortfarande förvånad över att det helt plötsligt är naptime för honom.  Jag tror att han ska vara vaken länge till, men så hör man det där gnället och får skynda sig att söva så det inte går för långt.

Det vore ju bättre om han sov två-tre rejäla stunder per dag, istället för fem-sex som han gör nu. Men det reder väl kanske upp sig så småningom. Och fick jag önska mer saker så skulle jag inte tacka nej till att han skulle somna av sig själv så vi skulle slippa bärandet och vaggandet. Men det hoppas jag också på att det ska reda upp sig...

Igår pratade jag och J ovanligt mycket om vår relation. Egentligen inte så mycket, men väldigt mycket mer än på senaste tiden. Om att vi missförstår varandra och gnäller och blir sura.

Om att J har kortare stubin och blir irriterad när jag kommer och förstör hans genvägar, som han efteråt förstår inte är realistiska. Hans vilja att ta genvägar inträffar oftast när han har svängt nedåt och är på väg att bli, eller är deprimerad.

Om att jag inte har samma tålamod som tidigare på grund av tröttheten.

Summa av allt detta är att vår kommunikation inte fungerar lika bra som innan baby J föddes.

Förhoppningsvis kommer det solsken efter regnet...

Efter senaste veckans känsla av hopplöshet och tungsinthet känns det lite bättre. Dippen var stor och jobbig och det lär hända fler gånger eftersom J's humör pendlar så och jag inte orkar stå emot alla gånger.

Jag önskar mig att J uppnår förmågan att själv med hjälp av medicin kunna stabilisera sitt mående. Jag vill att han ska må så bra som möjligt. Jag önskar att han börjar må bättre så att vi kan hitta varandra igen.

Jag önskar att min trötthet ger med sig. Nu när baby J sover bra och jag har fått kontroll på pollenallergin är det enda som nu orsakar min trötthet mitt eget mående. Jag är rädd, orolig och ledsen när jag undrar, funderar och tänker på framtiden. Det är nog det som tär på mig och min ork.

Det är tungt och sorgset just nu. J mår sämre och tycker inte att han har ett värdigt liv. Jättejobbigt för mig att leva med men såklart allra värst för honom, en livslång sjukdom. En anhörigsjukdom. Bipolär sjukdom. J fick diagnosen ett par veckor innan baby J föddes.

Jag vet att man kan leva ett "nästan normalt" liv med rätt medicinering och med hjälp av terapi, tyvärr tvivlar J. Han tycker att det är så jobbigt och kämpigt att leva med det och att då se det som en livslång process känns visst riktigt jävligt.

Och jag känner mig så ledsen för att jag inte kommer att kunna skydda baby J mot samma sjukdom om generna har bestämt det så. Livet är jobbigt just nu. Alldeles för ovisst och jobbigt. Många tårar har trillat de sista dagarna.

Baby J är så söt och så snäll och mitt hjärta går sönder av kärlek när han ler och "pratar".

Igår kväll gjorde baby J Alvedon-debut. Han var ledsen, gnällig och kinkig på grund av febern efter vaccinationen så då fick han febernedsättande för att kunna sova bra. Och det gjorde han när han väl kommit till ro. Fick söva om honom ett par gånger men annars gick det bra.

I morse hade han lite förhöjd temperatur, men han var sitt vanliga glada och charmiga jag ändå!