Ja, precis som rubriken antyder - baby J gjorde sin skit igår, femton dagar efter förra gången. Det är positivt.

Annat som är positivt är att han inte har ammat oftare än 5 eller 5,5 timmar på natten hela veckan så förkylda mamman (jag) har fått sova nån timme extra här och där. Det har varit guld värt för den här j*vla förkylningen verkar inte ge med sig. Drygt tre veckor nu har den hållit i.

Det som står på minuslistan är att baby J's förkylning har blivit värre. Sedan i onsdags är han väldigt rosslig och snuvig. Ingen feber dock, tack och lov! Stora nackdelen med förkylningen är att han inte äter så bra på dagen. Det är väl svårt att äta när det är jobbigt att andas. Han äter därför små korta snuttar en miljon gånger per dag. Ingen vila för mina bröstvårtor direkt. Däremellan kräks han en hel del, slemblandad mjölk och han skriker hjärtskärande efteråt. Antingen är det väldigt jobbigt att kräkas eller så har han ont i halsen också, vilket också är en förklaring till varför han inte vill suga så länge åt gången.

Vi håller alla tummar att han tillfrisknar snart!

I natt ammade jag baby J klockan 23:30 och sedan klockan 05:30!! Helt otroligt. Förvisso var jag mestadels vaken efter kl 04:00 för mina bröst var väldigt redo att ställa upp med matning, men det var ändå helt fantastiskt att baby J sov så länge. Jag hoppas att det är början på en ny trend...

Jag menar, eftersom jag inte kan äta som jag vill, kanske jag kan få börja sova lite bättre? Det är väl ändå rättvist?!

Baby J var på BVC i tisdags. Han fortsätter att följa sin kurva fastän han inte gått upp lika mycket som tidigare. Skönt ändå att han lagt på sig trots amningsstrulet vi haft sista tiden. Han är nu 57 cm lång och väger 4960 gram, så nästa gång måste han spränga 5 kg-strecket. Det trodde jag faktiskt att han skulle ha gjort när vi var där, men inte då.

BVC-tanten säger att det är helt normalt att bebisar som helammas bajsar var 13-15 dag och tycker inte att vi ska bry oss om det. Känns ju bra att det är "normalt" men trist att inte kunna göra nåt för att slippa de jobbiga, extra gasiga dagarna innan han ska uträtta sina behov. Jag hoppas att det rättar till sig.

För tillfället planerar jag att börja med smakisar så snabbt man får, alltså vid fyra månaders ålder för att slippa amningsstrul och känslan av att ständigt vara så låst. Kanske hinner jag ändra mig om amningen känns super och baby J börjar sova lite längre mellan amningarna på nätterna.

Inte enligt baby J i varje fall. Jag åt fyra körsbärstomater igår till middag vilket resulterade i enorma mängder gaser och en stönande kille.

Jag blir så deprimerad, inte en enda grönsak fungerar. Jo, om jag äter pyttelite avokado. That's it. Så, så sorgligt...

Oj, så glada vi blev i hela familjen när baby J äntligen gjorde nummer två. Nu kan allt gasande som han hållit på med de sista fyra-fem dagarna läggas till handlingarna.

'

Nu finns tillfälle för mig att prova äta någon ny matprodukt. Tomat, som jag varit sugen på hur länge som helst kanske?

Är det inte det ena, så är det det andra. Det är tolv dagar sedan baby J bajsade senast. Känns inte riktigt normalt, eller är det kanske det för spädisar?

Ja, trenden håller i sig. Jag har visst inget större behov av att skriva när saker och ting funkar. Bloggandet används som ventil när saker och ting är jobbiga. Lite trist att det enda som finns på pränt är trista, tråkiga och jobbiga saker. Men. Nånstans måste jag få ur mig detta också.

Ja, får väl se hur det fortlöper helt enkelt.

Baby J fortsätter med bröstfäktandet. Det har blivit lite bättre när jag mjölkar ur innan jag lägger honom till bröstet. I natt och igår var det väldigt gasigt. Jag antar att äta lite avokado och en banan på samma dag inte var nån höjdare för hans mage. Suck. Jag längtar verkligen efter lite frukt och grönsaker... Okryddad mat kan jag leva med ett tag till, men åååh lite söta saker med färg - give me!

Annars är baby J en mycket roligare kille nu för tiden. Han är vaken, alert och "pratar" med en under sina vakna perioder. Sen blir han gnällig = trött och så är det bara att söva honom och sen invänta att de tre timmarna sedan senaste amningen har gått, för då vaknar han hungrig igen, och så börjar vi om...

Sista dagarna har varit kämpiga. Baby J har börjat att skrika och fäkta vid bröstet, bara suga en liten stund och sen börja om helt vild. Han har fått enorma mängder gaser och haft jätteont i magen och varit grinig och jobbig. Amningstillfällena har blivit väldigt långa och jag trött, stressad, gråtandes och allmänt orolig.

Innan jag kom på att det förmodligen beror på att mjölken kommer för snabbt (hur den nu kan göra det när det inte har gjort det förut?) hann jag sluta med morötter, avokado och banan. De enda grönsaker som jag trott har fungerat.

Nåväl, idag har amningen funkat bättre (pumpar ur lite i början och/eller ligger ned och ammar) och jag äter återigen de saker jag slutat med för andra gången.

Att jag är frustrerad, stressad och orolig beror nog också på J's sjukdom och att jag känner mig otillräcklig, osäker och rädd för hur det ska bli i framtiden. Känns svårt, jobbigt och tungt att kämpa och inte vara säker på att det räcker...