Förra dygnet var helt super om jag tänker i amningens tecken - baby J ammades kl. 19, kl 23, kl 03, kl 07 och kl 10. Väldigt härligt måste jag säga.

Det som var mindre bra var att han gnällde och småskrek ända från kl. 23 till kl. 10 med bara små pauser då han tog lite djupare andetag och sov. Inte så bra sömn för mamman med andra ord...

En inte så avancerad gissning är att han hade ont i magen. Men usch så ont det gör i mamma-hjärtat när man ser honom skrynkla ihop ansiktet och ta i så han blir röd och armarna och benen spretar hela tiden. Vad sjutton ska man göra?

Visst är det märkligt - det är jag som knappt har sovit nåt i natt. J har legat i det extra sovrummet och sussat gott i åtta timmar. Nu har han och baby J legat och sovit tillsammans i soffan i drygt en timme.

Orättvist - det är ju jag som ska få sova. Det är min tur nu ju!

Hade svårt att somna i går kväll, var lite uppjagad efter Anna Haggs OS-silver. Baby J ammades kl. 00 i nästan en timme och sedan kl. 02 lika länge. Sedan vaknade han kl. 04 och hade ont i magen.

Inte gasig som tidigare, utan han bara skrek och gnydde. Efter 15 minuter lyckades jag få tyst på honom genom att vagga och hålla kvar nappen i hans mun. Så det fick jag fortsätta att göra fram till kl. 06.

Sedan vaknade baby J igen kl. 06:30 och ville ha käk. När jag precis skulle somna vid 08 började han gny igen, så då fick J komma och ta hand om den lille så jag skulle få sova lite.

Kl 09:30 var det dax för mat igen och då klev jag upp. Idag har jag huvudvärk på grund av dåligt med sömn och jag känner att jag är på uselt humör, att dagen är "förstörd" fastän den just har börjat... Suuunk!!

På kvällarna sitter killen fast vid mitt bröst - äter 40-50 minuter, vilar en timme, äter igen osv. Skrikperioden håller sig till nattpasset när mamma och pappa är trötta och blir väldigt frustrerade (22 - 02). Glädjande nog äter han mer sällan nu på nätterna - ungefär kl. 01, 05 och 08:30. Nu ska han bara förstå att det är bättre att skrika kl 19!

Vi var på BVC idag och viktuppgång sista veckan var 270 gram. Idag är lillen tre veckor och två dagar - han väger 3460, är 51,5 cm lång och huvudomfånget är 35 cm. Ligger enligt BVC-tanten fint på sin kurva - och vad vet jag?

Vi fick instruktioner om att öka Minifom-dosen till 15 droppar per gång och ge det några fler dagar och så hoppas att magknipet och gaserna minskar. Det hoppas vi alla....

Jag och J surar på varandra en hel del, jag gissar att det är tröttheten som talar men det är lite trist att inte orka stå emot den och istället bli en gnäll- och surkärring för minsta lilla grej.

Idag på förmiddagen har jag slagit rekord och inte ammat på fem timmar. Jag fick sova fyra timmar ostört eftersom J tog hand om den gnyende lillkillen. Oj, så oerhört skönt att få sova - och oj så oerhört spända och onda bröst jag hade när jag vaknade...

Ja, så enkelt det är att konstatera att jag lider av sömnbrist... Lille killen vill vara vaken kl. 22 till 02 och sedan ammas två gånger till innan kl. 06. Däremellan gnäller och småskriker han. Och jag är värdelös på att sova under dagen. Jag är därför som en zombie med dåligt humör och lätt till tårar.

Idag har J köpt Minifom med hopp om att han ska sova lugnare och inte vakna av magknip hela tiden. Nu gäller det bara att komma ihåg att dropparna ska i magen också för att de ska göra någon verkan...

Åh, så underbart. Får jag fler nätter som denna kommer jag nog att orka!!

Istället för att amma varannan timme hela natten har jag ammat kl 23, kl. 03 och kl. 07:30. Härligt att få sova lite mer än en timme i stöten. Fortsätt så lille vännen!

Och när han är vaken och inte låter. På nätterna däremot när han ynkar och gnäller och skriker och bara vill snutta då är han inte lika rolig!

Han har helt klart samma dygnsrytm som i magen - vaken från 21-22 till klockan 01-02. Precis på min bästa sovtid. Jag hoppas han börjar förstå konceptet med dag och natt snabbt!