Andra natten med projekt att sluta-äta-på-natten var också intressant. Baby J blev aldrig störtilsken eller storgråtande men han vaknade var trettionde minut så det blev ju en ganska så jobbig natt.

Jag vill att rond 3, som jag sitter och laddar inför blir lättare. Jag vågar inte hoppas på det men jag försöker peppa mig själv!

Det har varit en lång ledighet. Både skönt och jobbigt har det varit. Borta bra men hemma bäst helt enkelt.

Julmiraklet med den långa sömnperioden blev en engångsföreteelse, men jag väljer att se det positiva. Det har ju hänt en gång så förhoppningsvis händer det fler gånger! Gärna snart. Baby J vaknar 2-3 ggr medan vi är uppe och sedan 3-4 ggr innan morgonen. Ibland har han en vakenperiod på mellan 1-2 timmar också.

Igår påbörjade jag operation sluta-äta-på-natten. Det blev ju en speciell upplevelse... Baby J blev jätteilsken när jag bestämt sa: "Nej. Inte äta. Baby J ska sova nu." Han stirrade först på mig med förvåning och sedan började han illvråla. Vrålet övergick sedan till hysteriskt gråtande som han hade svårt att ta sig ur. Samtidigt vred han sig som en mask och stretade emot alla mina försök att hålla honom liggande. Efter 1,5 timmar somnade han slutligen. Tur att jag hade hörselkåporna liggandes vid sängen...

Anledningen varför jag väljer att sluta ge honom mat på natten är för att jag på sista tiden känt att han vaknar med en förväntan att få mat ett par gånger redan innan jag vet att han tidigare varit hungrig. Jag hoppas att jag gör honom en tjänst som tar fajten med jobbiga nätter så att han i förlängningen ska sova bättre.

Jag har ju varit orolig över att ta bort nattmålet eftersom han med nöd och näppe följer sin viktkanal, men efter att ha pratat med dietisten som säger att han rent fysiologiskt inte behöver äta på natten och att barn brukar börja äta mer på dagen istället vågade jag ta steget.

I morse då? Nej, inte åt han särskilt mycket, inte mer än vad han brukar, så matmässigt klarar han sig. Det är jag säker på.

Med maten går det framåt. Sakta, sakta men ändå framåt. Baby J äter havremustvälling tre gånger per dag, en matsked sötpotatis, en matsked matfett och en tesked kött. Han bajsar fortfarande varje dag! Ibland har det varit ganska hårda korvar men ut har det kommit. Han har inte haft ont i magen mer än ett par gånger heller.

Senaste gången vi började med matintroduktionen fick vi börja med Movicol när han åt två teskedar för att förhindra förstoppning så det är ju stor skillnad!

Vi försöker bättra oss med att ge Baby J mer vatten för att förbättra konsistensen på bajset, men det är så svårt! Att ge ur den vanliga nappflaskan är svårt, han vill inte dricka mer än ett par klunkar. Pipmugg går inte alls, han fattar inte hur han ska göra. Att använda vanliga glas och försöka hälla i honom blir inte heller bra. Han gapar villigt och låter sedan vattnet rinna ner över hakan och ned på bröstet. Ibland kan han svälja litegrann. Tips mottages gärna! Jag kan nämna att han inte är intresserad av att hålla flaskan själv när han äter, det överlåter han gärna till mamma eller pappa.

Rent utvecklingsmässigt har det hänt massor på de här veckorna. Baby J går mestadels och kryper väldigt sällan. Han gör en massa nya ljud och har fått en framtand. Pincett-greppet är riktigt bra nu och han har börjat se vilka saker som hör ihop och passar i varandra. Sötast är när han hittar telefonen och ska sätta tillbaka den i laddningsstationen.

I natt skedde ett mirakel. Baby J sov till kl 03. Han somnade om på egen hand fram till kl. 03! Jag trodde inte att det var sant. Han har i och för sig somnat om några gånger på kvällstid trots att jag och J varit uppe ett par dagar i sträck, men att han skulle slå till med ett sånt rekord är ju makalöst!

Sen trodde han att det var morgon när han vaknade, så det tog sina modiga timmar innan han somnade igen, men ändå. Det överskuggas av att han sov till kl. 03! (Hur många gånger har jag skrivit det nu? Han sov till kl. 03!) Kanske håller det på att reda upp sig nu, bara magen fortsätter att sköta sig.

TIdigare i veckan tog han sina första steg också, stora killen! Hur söt som helst!

God Jul allihopa, snart åker vi iväg på julfirande!

Jag tänkte att jag skulle skriva ned en normal natt så jag har att jämför med nu när vi ska börja med introduktion av fast föda igen.

Baby J somnar vid 19-tiden. Under kvällen när jag och J är vakna och igång vaknar han oftast mellan två och fyra gånger. Givetvis står han i sängen då vi kommer in. Vi lägger ned honom igen och oftast somnar han om på ett par minuter, i undantagsfall 10-15 minuter. Han är sällan ledsen utan vill bara checka om det är morgon och om han får komma och vara med. Baby J är en nyfiken och social rackare!

När det sedan är tyst i huset kan baby J "mantra" sig till sömns under ungefär två timmar. Då äääää-ar han ganska högljutt med 5-15 minuters mellanrum. Han sover inte så bra under den här perioden.Sedan är timmarna med självsövning över och baby J vill komma och ligga hos mig. Det får han och han somnar ganska snabbt. Han vaknar en gång för att äta och en gång kl 05, för att kolla om det är morgon. Då får jag övertyga honom om att sova en stund till. Det gör han, väldigt oroligt, fram till 06-tiden. Då är det morgon enligt baby J.

Om det inte vore för att jag inte kan sova under de timmar han mantrar så skulle jag få en ganska okej nattsömn. Att använda öronproppar stoppar oturligt nog inte för baby J's ljudligheter. Och gästrummet är ju redan upptaget av J. Återstår soffan, men den ser jag inte fram emot att prova, den är lite för hård för min smak!

Nä, men allvarligt, vi måste försöka komma på nåt smart sätt så jag kan få sova på kvällen när jag är trött och baby J sover. Onödigt att jag ska behöva vara vaken då.

Nu är baby J snorig och tät i näsan igen och sover riktigt dåligt, så det var riktigt skönt att få sovmorgon idag. Klockan 11 steg jag upp...

Allt som oftast så fylls mitt hjärta av kärlek till baby J. Han är helt underbar och jag är så glad att just han är min son.

Idag har det varit färre stunder än vanligt, han har liksom varit jobbig - klängig, gnällig och grinig. Sådär kul när man är som jag, utmattad.

Jag känner att jag drar mig undan och inte vill vistas ute bland folk, för att om någon frågar hur jag mår, eller hur det går så stiger tårarna i ögonen direkt. På sekunden. Skitjobbigt. Och har kranen väl öppnats går den inte att stänga och så går den dagen åt skogen. Idag är en sån dag.

Går jag hemma så slipper jag att nån annan öppnar kranen, och behöver inte bli påmind om hur skör jag är och hur tungt livet för tillfället är. Om jag inte råkar tänka på dig själv förstås, men jag är ganska bra på att leva i förnekelse. Jag önskar mig sömn i julklapp. Snälla tomten!

Torsdag natt sov jag en hel natt, nästan 11 timmar, och jag kände mig som en ny människa. I natt sov jag som vanligt, dvs med ett flertal uppvak och idag känner jag mig som jag brukar. Men jag fick i varje fall uppleva en dag när jag kände mig pigg och stark! Så nu kommer jag ihåg hur det känns. Jag hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång...

Vi träffade en läkare i veckan som tyckte att vi skulle "börja om". Så nu äter baby J bara sin Pepti Junior ersättning och ska göra det i nån vecka. Sedan ska vi med hjälp av dietist göra en ny matintroduktion. Det ska bli intressant att se hur det går. Under tiden som vi väntar på introduktionen ska jag njuta, för baby J sover bättre utan mat i magen, om än han har kvar en del kvar innan jag skulle säga att han sover bra.

Sista två nätterna har baby J sovit bättre. Han har vaknat ett par gånger fram till kl. 22, men sen har han vaknat vid 02-tiden. Mycket skönt! Därefter har det varit mycket stök och bök och lite si och så med sömnen men på nåt sätt känns det ändå som ett framsteg. Hoppas att det håller i sig nu när jag börjar om med smakisar efter ett tre dagar långt uppehåll.

På torsdag ska baby J sova över hos min mamma och pappa. Det ska bli sååå skönt! Anledningen varför jag alltid tar baby J på nätterna är för att J är bipolär och behöver rutiner och regelbundenhet, och framförallt sömn. Utan sömn ökar risken att han får en episod. Och att vara sjukt trött är lättare än att vara sjukt trött och ha en man som är manisk/deprimerad. Men åh så mycket lättare det skulle ha varit om vi varit två som kunnat ta nätterna! Nu får J ta över på morgonen, så sover jag lite till. På lördag och söndag har jag alltid sovmorgon, så han gör det han kan med sina förutsättningar.

Ja, äntligen fredag. Äntligen! Nu blir vi i alla fall två stycken dagtid som kan ta hand om baby J. Med det menar jag egentligen att jag vill att J ska ta ett extra stort ansvar i helgen för jag är så himla trött just nu. Jag behöver vila från baby J.

Jag ältar idag. Fan, jag är så ledsen över att det är som det är. Att det blev som det blev. Det känns orättvist. Allt. J's sjukdom, graviditeten, koliken, baby J's magstrul och sömnstrul. Just nu är energin slut. Jag känner att jag inte orkar mer. Bara ledsen och orkeslös. Jag hoppas att det vänder under helgen.