Igår morse åt jag ett ägg. Baby J var lite extra gnölig under dagen och lite besvärlig vid amningarna, men jag vet inte om det beror på ägget eller om det bara var en sån dag?

Natten var jättebra! Jag ammade kl. 00, kl. 04 och kl 07:30 då vi steg upp. Vid de andra två amningarna så somnade baby J direkt och sov ganska bra. Inga stora gasutsläpp med skrikljud förrän vid 06:30 så både han och vi sov gott i natt! Jätteskönt.

Enda problemet är att jag inte blir så sugen på att prova nya matprodukter eftersom jag då riskerar en jobbig natt och det är ju himmelriket nu när jag testat hur en natt kan vara...

Ja, det går att sammanfatta gårdagens test med att äta kiwi med ett "nej". Enligt baby J då, för han stökade och bökade vid bröstet på eftermiddagen och kvällen och kunde inte sova på rygg på grund av alla gaser, så han har sovit på min mage hela natten.

Kan ju vara ett sammanträffande, att han bara hade en dålig dag liksom, men jag tänker nog vänta ett tag till innan jag provar kiwi igen.

Ja, nu är jag helt säker.

Baby J's skrik/gråt/gnöl och gaser har blivit bättre. Det är väl inte en dans på rosor ännu men det är så mycket bättre än vad det har varit. Och det är positivt. Vi har fortfarande mycket svårt att sova på natten, även fast baby J sover, för att han är så himla högljudd. Men som jag sa - mindre högljudd och han verkar ha mindre ont, och det är det viktigaste.

Nu börjar alltså operation "Lägga tillbaka" i min kost. Jag börjar med kiwi idag. Kanske inte helt logiskt men jag (och min mage) saknar frukost-kiwin, så det fick bli det idag. Håll tummarna för att baby J's mage fixar det!

Sen får jag fundera på vad jag ska prova imorgon. Nån annan frukt eller kanske tomat? Kolsyra?

Antingen var natten lugnare med mindre skrik eller så var jag hemskt trött... Trött var jag, det vet jag för jag gick och la mig först kl. 23, vilket är ett par timmar senare än normalt men jag tror att skrikperioderna i natt var kortare än natten innan. Som sagt, antingen det, eller så var jag så trött att jag inte registrerade eländet...

I sämsta fall är det bara en normalvariation och den kommande natten blir lika jobbig som det varit de sista veckorna, eller så kan det ju vara så att baby J börjar med en ny trend som innebär mindre skrik. Jag håller alla tummar för att det är ett trendbrott jag!

Idag är första dagen på länge som jag känner mig ganska okej, J har avlastat mig bra under förkvällen igår och morgonen/förmiddagen idag. Baby J sover sämre och sämre om nätterna och är vaken och missnöjd om dagarna. Han vill bli buren och tröstad hela tiden, men skriker ändå. Skitjobbigt!

Vi har varit på BVC, amningsmottagningen och träffat en barnläkare. Så nu är det konstaterat - Baby J lider av kolik. Han går upp fint i vikt (vägde vid 5 veckor 3900 g) och växer som han ska vilket är skönt, men det är hemskt att se honom ha så ont och det är jobbigt att själv aldrig få någonting gjort på dagarna och att inte kunna sova på natten. Orken tryter helt klart. Och än har det bara börjat har jag förstått, kulmen är visst inte nådd.

Natten till idag var en ganska bra natt, och den såg ut så här: amning 21-22, skrik 22-23, stånk och stön 23-00:30, sömn 00:30-02, amning 02-03, skrik 03-04, sömn 04-05, amning 05-06, stånk och stön 06-06:45, skrik 06:45-07:30, amning 07:30-08:30, stånk i sömnen 08:30-10:30, 10:30-11:30 amning.

Under dagen igår sov Baby J totalt fyra timmar, i övrigt var det gnyende, stånk, stön eller skrikande som gällde. Han var tyst i går kväll när vi lagade middag och åt. J hade som tur var nån magisk touch när han bar. Välbehövligt med lite lugn och ro kring vår matsituation någon gång också.

Jag gråter ganska ofta - sömnbrist med konstant huvdvärk är inte så värst roligt. Jag gråter för att Baby J har ont, för att jag inte får sova, för att jag inte fattar hur jag ska orka med detta  i flera månader till, ända till han växer ur koliken.

Vi har ett litet halmstrå kvar - jag började med mjölkfri kost i torsdags, något som kan lindra koliken om han är mjölkproteinkänslig. Min optimism är inte så stor eftersom det inte är så vanligt med den överkänsligheten, men självklart testar vi och hoppas, hoppas, hoppas på det bästa.

Dessutom upptäckte jag igår att Baby J helst inte vill vrida huvudet åt höger. Han verkar väldigt stel i musklerna och väljer hela tiden själv att vända på huvudet åt vänster. Så det är väl nånting man också måste jobba med antar jag. Men hur man ska göra det i gnäll och skriktiderna undrar jag...

Dessutom jämför jag min situation med andra mammor och jag blir så himla avundsjuk och fastnar kanske lite i en "tänk om"-tanke. Deras bäbisar sover 4-5 h i stöten om nätterna och skriker inte lika mycket om dagarna, de kan sitta i en babysitter medan mamman kan göra lite saker för egen del. Avundsjuk var ordet...

Jag tycker lite synd om mig själv också - inte nog med att jag hade en tung och jävlig graviditet, mitt barn får kolik också. Just nu känns livet inte alls rättvist.

Nu tycker jag så, så synd om baby J. Han har trots Minifom, Semperdroppar, noggrann rapning och massage så fruktansvärt mycket gaser. På dagen går det ganska bra, för jag och J har lärt oss hur vi ska göra. Det gäller att alltid hålla baby J upprätt hela tiden för då kan gaserna passera relativt enkelt.

På natten däremot - då vi ju lägger ned honom, SKRIKER han i sömnen med jämna mellanrum för att han har så svårt att få loss pruttarna. Det är så hemskt att se att det gör så ont för honom, men samtidigt så måste jag få sova någon gång. Tyvärr blir det ju ingen vidare sömnkvalitet - trots öronpropparna - eftersom det verkar ha blivit värre och värre med gaserna.

Förut (läs fram till i början av veckan) kunde jag på nätterna om baby J somnat vid amningen bara lägga ned honom och han fortsatte att sova. Det går absolut inte längre för då får han genast så ont att han börjar skrika. Istället får jag söva honom genom att hålla honom över axeln och när han sedan sover djupt efter 30-40 minuter kan jag lägga ned honom.

Det är helt otroligt att han ändå sover så bra som han gör när han har så ont. Jag skulle ha varit vaken hela tiden. Och det är jag ju nästan ändå eftersom hans skrik skär i mig.

Jag har läst på om amning, om allting man inte ska äta, och jag äter ingenting av det och ändå har han sådana problem. Jag hoppas att BVC-sköterskan har nåt bra förslag på onsdag för det känns så hemskt!

Jag har inga mer idéer om vad vi kan göra och att fortsätta ha det så här känns inte alls roligt.

Källan till de sista nätternas ganska goda sömn för min del är ett tabu, nåt som många skulle bli skuldbelagda för om det yppades. Det är nämligen inget som en god mor ska göra... Jag har nämligen använd öronproppar på nätterna för att slippa störas av baby J's harklingar, gnyenden, sprattel och övriga sömnljud.

För min del tycker jag att det har funkat perfekt- jag har slupppit att höra de ljud som i sig inte har någon betydelse i vår kommunikation, men jag har tydligt hört när han har börjat låta lite högre, men innan han har arbetat upp sig till ett vrål.

Jag önskar att jag inte vore så lättstörd, för då skulle jag ha kunnat sova ändå men tyvärr är jag en sån där människa som störs för minsta lilla ljud. Jag kan inte heller sova utan mörkläggningsgardiner eller om någon andas på mig... Jag trodde att detta skulle ändras när baby J föddes, men än har det inte gjort det i varje fall.

Nackdelen med öronproppar är att de är jobbiga att stoppa in och att jag får ont i hörselgångarna av trycket. Men fördelarna överväger helt klart!

Igår fyllde baby J fyra veckor. Det firade han genom att skrika. Festen startade kl. 12 och började med att baby J gnölade lite efter att ha ätit. Det övergick snabbt till en skrikorgie. Den höll i sig hela dagen, ända fram till kl. 01 i natt.

Det som kunde lugna baby J var att bli buren eller gungad. Då kunde han vara tyst och somna en stund. Men om någon försökta sätta sig eller sluta gunga så började han om.

Såklart var han tyst medan han åt, men annars var det inte långa stunder som han var tyst och lugn och sov under dagen och kvällen. Rekordet var en timme, men då låg han och skumpade i vagnen.

Hua, en sån dag hoppas jag att det dröjer ett tag innan han har igen!

Idag har baby J varit riktigt snäll hittills. Han har varit nöjd med att sitta i babysitterna och kika på mig och J när vi ätit frukost och stökat på lite här hemma.

Natten var ok, han ville amma oftare än tidigare, ungefär var tredje timme men jag sov ganska okej däremellan så jag känner mig ganska pigg idag ändå.