Allt som oftast så fylls mitt hjärta av kärlek till baby J. Han är helt underbar och jag är så glad att just han är min son.

Idag har det varit färre stunder än vanligt, han har liksom varit jobbig - klängig, gnällig och grinig. Sådär kul när man är som jag, utmattad.

Jag känner att jag drar mig undan och inte vill vistas ute bland folk, för att om någon frågar hur jag mår, eller hur det går så stiger tårarna i ögonen direkt. På sekunden. Skitjobbigt. Och har kranen väl öppnats går den inte att stänga och så går den dagen åt skogen. Idag är en sån dag.

Går jag hemma så slipper jag att nån annan öppnar kranen, och behöver inte bli påmind om hur skör jag är och hur tungt livet för tillfället är. Om jag inte råkar tänka på dig själv förstås, men jag är ganska bra på att leva i förnekelse. Jag önskar mig sömn i julklapp. Snälla tomten!