De sista fyra - fem dagarna har min mage börjat att spänna på ett nytt sätt. Det är inte sammandragningar och det är inte gaser, utan någonting annat. Sista veckan har jag dessutom gått upp cirka tre kg och magen har exploderat. Den är jättestor jämfört med tidigare.

Jag fattar inte hur det kan komma sig. Nästan så jag börjar nojja att någonting är fel, för mycket fostervatten eller någonting. Det är ju knappast normalt att gå upp så mycket på bara några dagar? Och så i kombination med en annan känsla med spändhet. Jag undrar om jag måste ringa barnmorskan?

Jag kunde inte somna igår kväll och sov ur-uselt hela nattten. Inte på grund av några sammandragningar, nej på grund av magknip efter mitt frosseri. När livmodern är lugn har jag själv åstadkommit sömnlöshet. Jag är en idiot!

I morse skulle jag cykla till jobbet, men då hade låset frusit så J fick skjutsa mig. Stressade på så gott jag kunde på jobbet för att hinna bli klar med det jag var tvungen att fixa. Hann nästan.

Eftersom jag ska iväg på tjänsteresa nu i två dagar behövde jag inte ta hem datorn så jag bestämde mig för att gå hem. Fick lov att gå ganska sakta och har nu ganska mycket sammandragningar, men jag hoppas att det lugnar ned sig innan jag ska åka i eftermiddag. Det var skönt med luft i alla fall.

Nu ligger jag och kollar på Ellens show på David Beckham. Han är ju fortfarande ganska så snygg!

Tja, om gårdagen var happy, happy så var idag tvärtemot. Mycket sammandragningar idag, och jag kunde inte göra nånting. Vek ihop lite kläder och la in i garderoben, plockade undan tidningar från bordet och stökade undan vår sopsortering från köket till garaget. That's it.

Tillbringade resten av dagen i sittande och liggande läge. Aptrist. Kände att mitt humör dalade. Tröståt godis, kakor, glass och drack massor med Coca Cola. Och det mår jag inte direkt bättre av nu, sitter med ångest om fler kilos viktuppgång. Bläää. Sunk, sunk, sunk.

Igår satt jag och funderade på det här med föräldraledighet och hur den ska fördelas. Som utgångspunkt har jag och J bestämt att vi ska dela lika. Men frågan är ju på vilket vi ska dela.

Standarddelningen verkar vara att mamman tar första halvan och pappan andra halvan. Om jag tänker rent egoistiskt så skulle jag hellre vilja ha andra halvan... Har hittills inte tyckt att bebisar är särskilt roliga förrän efter cirka sex månader. Och då ska jag ju nästan börja jobba igen i så fall.

Nej, här krävs det lite annat tänk känner jag. Jag vill försöka amma från början, så mycket har jag bestämt och det innebär ju att jag måste vara hemma, helst på heltid i varje fall fyra månader. Att gå tillbaka tidigare och jobba heltid och ändå försöka helamma vill jag inte, då skulle jag bli alltför stressad. Läste nämligen att det inte finns forskning på att man behöver helamma till sex månader, utan att fyra räcker.

Kanske att vi sedan efter fyra månader skulle kunna jobba 50% var? Antingen halva veckor eller halva dagar. Då skulle ju båda vara lika involverade i bebisens första tid och ingen skulle kunna "bäst" vad han/hon gillar/inte gillar etc.

Ja, det tål att funderas på det här med delningen. Jag tror inte det är så vanligt att dela på det här sättet som jag funderat på. Vad finns det för för- och nackdelar med att försöka så? Eller är det bäst att följa traditionen att dela halva tiden var, med byte halvägs?

Eftersom jag hade relativt få sammandragningar i går kväll och sov gott i natt bestämde jag mig för att gå en promenad idag efter frukost.

Jag gick iväg i den snabbaste takten jag gått sedan sammandragningarna startade och fick ganska snabbt sänka tempot. Men det gick i alla fall snabbare än lucia-takt. Var ute i ungefär 30 minuter och fick sänka tempot minut för minut, men det kändes ändå ok. FIck stanna några gånger när jag fick kraftiga sammandragningar, men kunde ganska snart gå vidare. Vädret var helt underbart, sol och bara lite blåst. Som jag njöt av att vara ute! Helt underbart!

Efter promendaden fick jag ganska många kraftiga sammandragningar, så jag låg i soffan och läste lite tidningar i fyra timmar ungefär, sedan började det att lugna ned sig. Nu känns det igen som en vanlig eftermiddag efter att jag har varit på jobbet. Hoppas, hoppas jag kan få gå en liten runda igen imorgon...

Gårdagen blev lyckad! Mötet slutade redan vid lunch, så jag hann vila upp mig i god tid för middag + teater. Stolarna på teatern var osköna, men föreställningen var bra. Och J sa på vägen hem - "Gå på teater var kul, det kan vi väl göra fler gånger?" Det trodde jag aldrig skulle komma ur hans mun...

Idag har jag varit på jobbet i nästan fyra timmar och det gick skitbra! Har suttit hela eftermiddagen vid datorn här hemma och inte haft mer sammandragningar än mitt normaltillstånd.

Har känt bebisen sparka i eftermiddag också. Mysigt! Hoppas att J snart kan känna också. I morse vaknade jag vid 4-tiden på grund av sammandragningarna så jag är ganska trött redan nu. Ska bli skönt att sova i natt!

Har sovit gott i natt, men har lite sammandragningar nu fastän jag just har klivit upp. Det gör mig nervös inför dagen - jag ska nämligen sitta i möte mellan kl. 09:00 - 15:00. Det kan bli riktigt, riktigt jobbigt. Och vi som ska gå ut och äta middag och gå på teater i kväll. Håll alla tummar att jag klarar av att genomföra både dagen och kvällen!

Det gick ganska bra på jobbet, fick gjort det jag skulle även om magen hann bli både trött och tung och jag fick gå i snigeltempo. Har legat sedan kl. 11 och sammandragningarna har inte lugnat ned sig ännu. Det innebär att jag har drygt 1 h kvar att arbeta idag. Det känns besvärligt eftersom jag vill känna mig lite piggare så jag kan sitta innan jag kör igång. Ja, ja jag får väl i värsta fall göra ett kvällspass även om det känns skittrist!