Fredag kväll kände jag mig ganska pigg och jag hade ätit lite mat under dagen så jag satt i soffan och tittade på tv och gladde mig åt en natt av skön, härlig sömn. Jag längtade efter lilla J och såg fram emot annat än skonkost.

Igår åkte jag och hämtade lilla J vid lunchtid. Vi hastade förbi affären på hemvägen, sen fick han sova sin eftermiddagslur. Det låter enkelt men jag fick verkligen jobba för att han skulle slappna av tillräckligt länge för att hinna somna.

När han sedan vaknade var han på klänghumör. Kanske för att vi nästan inte setts alls under veckan, kanske för att han saknade J. Men i alla fall, det kändes härligt att ha hemma min lilla unge även om det var bäraläge resten av dagen.

När han somnade för kvällen så tittade jag lite på tv, men gick och la mig före 21 för jag var ganska sliten. Jag vaknade flera gånger under natten av att jag mådde lite illa, men som det brukar vara på natten, men är inte riktigt med. Jag somnade om i alla fall.

Lilla J vaknade klockan 02:30, då gick jag och hämtade honom till min säng och sen sov han till 04:30 då var det morgon. Det kändes lite bättre när jag tänkte att klockan egentligen var 05:30, men jag kände mig inte särskilt pigg. Trött och illamånde. Jag försökte få mig att tro att jag var illamående för att jag var så trött, bakiskänslan helt enkelt.

När klockan blev sju hade jag sprungit på toa fyra gånger redan och då kände jag att jag inte kommer att fixa det här. Ilamående, darrig och mest på toan. Så himla tråkigt. Har knappt fått se lilla J på hela veckan, mått dåligt som f*n och sett fram emot att få äta lite saker som jag faktiskt vill äta. Oj, så jag saknar att äta!

Men det slutade med att mina snälla föräldrar kom och hämtade lilla J vid 9-tiden och jag kröp ned i sängen igen.

Och jag som skulle ha lönesamtal imorgon! Jag blir så less på att vara sjuk!

Men jag glädjer mig åt att lilla J sov till halv 3 utan uppvak. Det hade han även gjort hos mina föräldrar. Tjohoo!!!