Igår fyllde baby J, lilla J, alltså ett år. Han fick fira genom att äta päron själv. Det var kul att se hur han försökta få upp sista småbitarna som bara halkade iväg. Att det är gott har vi märkt eftersom det är svårare att få i honom kött och potatis när det finns päron, men det kändes skönt i mammahjärtat att han fick sitta med vid köksbordet och äta tillsammans med oss.

Middag är mer än mat, det är också samvaro och det har varit så tråkigt att han inte kunnat vara delaktig med oss. Det har inte funkat att han suttit med vid bordet med nån leksak eller så för det har han inte velat. Alls. Men päron, det är grejen!

Nu äter lilla J en matsked sötpotatis, en matsked fett, en matsked kött, en matsked päron och två teskedar kyckling. Han dricker välling fyra gånger och äter ersättning en eller två gånger. Och ingen gång äter han på natten längre.

Sen vi slutade med nattmaten äter han mer på dagen. Det blir större mål istället för småslattar, så den vedertagna sanningen att barn äter bättre om man begränsar nattmaten stämde hos oss i alla fall. Fast upp till fem månader behöver bebisar tydligen mat på natten rent fysiologiskt, om de så önskar.

Jag kan inte fatta att han funnits med oss i ett år redan. Min älskade unge!