Jag fungerade mycket bättre igår än vad jag trodde, trots att jag inte fick många timmars sömn natten mellan söndag och måndag. Mötet på eftermiddagen gick bra och jag hann sova ungefär 30 minuter på hotellrummet innan vi möttes för middagen.

Igår såg jag för första gången hur det rörde sig utanpå magen när h*n där inne vevade runt. Har bara känt tidigare att det boxat utåt, aldrig sett det genom tröjan. Det såg riktigt alien-aktigt ut och gjorde mig glad. Det känns verkligare nu att det faktiskt bor någon i min mage...

Just hemkommen från förlossningen. Vid 19-tiden började jag att få smärtsamma sammandragningar som kom cirka var tionde minut. Sammandragningarna varade bara mellan 10-20 sekunder och jag kände mig inte särskilt orolig, utan jag tänkte att de skulle ge med sig när jag gick och la mig.

Vid 21-tiden gick jag till sängs, fortfarande med sammandragningar som kändes på ett helt annat sätt än tidigare. Visst har jag haft onda sammandragningar, men inte så många på raken och inte så sammanhängande. När jag haft mellan sex-tolv sammandragningar per timme sedan klockan 19 och klockan var midnatt kände jag oron stiga, så då ringde vi till förlossningen.

Jag var såklart orolig att den nya sortens sammandragningar påverkat livmodertappen. Vi fick komma direkt och möttes av en trevlig barnmorska. Hon kände på bebisen, livmodern, lyssnade på hjärtljuden som var 130-134 slag/minut (mysigt!) och kollade tappen. Allting såg bra ut.

Jag fick en dos med två alvedon och en dexofen för att minska smärtan och kunna slappna av. Än så länge alltså ingen fara för bebisen. Oj så skönt! Om det inte lugnar ned sig inom ett par dagar trots mer smärtstillande och vila - ännu mer vila - ska jag komma tillbaka igen. Jag hoppas verkligen att det inte kommer att behövas.

Nu borde tabletterna börja verka snart, så jag hoppas att jag kan sova. Klockan 07 imorgon ringer klockan och jag måste göra mig i ordning för en tjänsteresa med övernattning. Jag hoppas att jag pallar med det. Men jag har bestämt mig för att om det inte känns bra när klockan ringer så kommer jag att ställa in resan.

Jag har en värdelös och jobbig dag. Sov väldigt lite i natt pga alla sammandragningar, så dagen började väl inte helt lysande eftersom jag lätt blir grinig vid lite sömn. Sen har mamma varit här idag för att hjälpa mig med sånt som jag vid normala omständigheter klarar hur enkelt som helst. Tex att flytta och packa upp böcker och omorganisera några köksskåp.

I varje fall så har jag nästan inte gjort någonting under dagen, har mest suttit förutom en kort sväng till affären, men sammandragningarna är inte alls roliga! Är så himla lessen just nu, både för att jag inte kan fixa de enklaste sakerna själv och för att jag blir så less och trött på de jobbiga sammandragningarna som bara lugnat sig lite trots att jag nu har legat i 1,5 h. Tycker så synd om mig själv just nu och vill verkligen inte ha det så här i fyra månader till!

Näe, natten har inte varit kul. Låg vaken mellan kl. 02 och 05 med sammandragningar som inte ville ge med sig. Jag antar att jag måste konstatera att jag kanske inte var så bra på att bara sitta och bestämma över mamma igår som jag trodde. Jag måste ha hjälpt till och varit på benen och flyttat för mycket grejer i alla fall. Jag måste försöka att vara bättre idag, för imorgon är det jobb och då funkar det inte så bra att bara sova halva nätter.

Middagen hemma hos min kompis igår var helt suverän! Hennes sambo är en underbar kock. Vi fick en variant på en Wallenbergare som var helt suveränt god. Jag njöt av maten trots att jag visste att den var lagad med vispgrädde, smör, massor med olja och annat jag i vanliga fall brukar känna lite äckel inför då det tenderar smaka för mycket fett. Men kocken hade hittat en bra balans helt enkelt!

Som dessertvin dracks Sommavite, jag stack ned tungan i ett glas och det var såå gott! Fick lite på de andra när de sa att det passade alldeles utmärkt att doppa mandelskorpor i vinet.

Det enda jag kände under kvällen var att jag hade låg energi och att jag därför inte orkade vara så deltagande i samtalet runt bordet. Lite trist, för jag kände mig ganska tråkig.

Idag har sammandragningarna hållt sig på mattan! Jätteskönt! Det har ändå blivit en massa saker gjorda här hemma fastän jag mest suttit på en stol. Det kan jag helt och hållet tacka min snälla mamma för!

Hon har hjälpt till att fylla våra bokhyllor med böcker som varit nedpackade sedan vi flyttade för två år sedan och nu håller hon på att hjälpa mig att organisera vårt städskåp. Det blir förhoppningsvis klart imorgon.

Ikväll ska jag till en kompis och bli bjuden på middag. Det ska bli gott och otroligt härligt att få känna sig lite vanlig och umgås med någon annan än J i några timmar.

Idag på förmiddagen var jag och vaccinerade mig mot den nya influensan. Jag känner redan av en biverkning. Jag är öm och lite svullen på överarmen där sprutan togs och det känns lite tungt och stelt när jag lyfter upp armen. Hoppas att jag bara får denna milda biverkning och att jag slipper feber och ont i kroppen!

Jaha, en promenad i 20 minuter i ganska lugnt tempo igår kväll var ingen bra idé tyckte min livmoder. Usch så mycket sammandragningar jag hade sedan jag kom hem och under natten. Har legat vaken i natt på grund av dessa.

Jag tycker att det är otäckt när det inte ger sig på nätterna när jag är i total vila. Blev även väckt nu på morgonen av sammandragningarna, så det känns bra att jag inte ska jobba i dag. Jag verkar behöva vila ordentligt i dag.

De sista tre dagarna ungefär känner jag mig proppmätt när jag bara har ätit några tuggor. Det går bättre att sitta, men att stå känns hemskt. Det är skitjobbigt att känna sig mätt i magen när jag egentligen är hungrig. Hinner ju knappt äta och vill fortsätta på det goda. Jag har ett större behov av att tugga än det jag "hinner med".

Idag har sammandragningarna varit ganska få. Var på jobbet i 2,5 timme, cyklade dit och hem och resten av dagen har jag bara legat och surfat! I morgon är jag ledig, för jag har redan hunnit göra mina timmar för den här veckan. Det ska bli riktigt skönt!

Om mättnadskänslan lägger sig snart så tänker jag försöka att gå på en liten, kort promenad... Hoppas, hoppas...