Jag tror jag är lite annorlunda. Just nu sitter jag mest och funderar på vilka dvd-boxar jag ska beställa så jag har nåt att titta på när jag ammar. Borde jag inte fundera på att köpa spjälsäng och fixa skötbord?

Jag har lite svårt att bestämma mig när det gäller boxarna också. Är lite sugen på How I met your mother, Dexter, Gilmore Girls, Men in trees, True blood, Flash forward, Breaking bad, Greek mm mm.

Har lite beslutsångest!

Den här dagen har också varit bra om man räknar sammandragningsmässigt. Inte farligt alls och ändå har jag jobbat ungefär sex timmar. Dock bara drygt två på jobbet. Resten har jag jobbat hemma liggandes i soffan. Det känns bättre stressnivåmässigt också, för jag har gjort bort stora poster som legat och tyngt på mina axlar. Med hjälp förstås, annars skulle det aldrig ha gått.

I morse fick jag världens finaste sms av min kompis M. Jag är så tacksam för att jag har henne.

J var till läkaren på förmiddagen, nu är han heltidssjukskriven igen. Jobbigt på ett sätt - hans dröm kraschade igen, men bra på ett annat. Nu kan vi kanske bli mer realistiska i vad han egentligen orkar med, så att kraven blir mer lagom. Det som skrämmer mig är dock att jag förmodligen kommer att få klara allting med bebisen själv. Det känns tungt och jobbigt, men det måste ju gå. Jag hoppas kunna prata med barnmorskan om det för att kunna få lite vägledning.

Nu fortsätter den hektiska jobbperioden med tjänsteresor. Åker imorgon bitti, kommer hem på torsdag. Är ledig på fredag och sedan nästa vecka startar nästa tjänsteresa som börjar på måndag och då kommer jag tillbaka hem på onsdag kväll eller torsdag morgon. Huvva. Det blir tufft! Värst av allt är ju allt jobb som blir liggande och det som hinner växa till sig när jag inte är på plats. Hoppas att jag kommer att klara det på ett bra sätt...

Träffade min kompis M igår. Vi satt och pratade i 2,5 timmar. Det var skönt och jobbigt. Hon satte fingret på det jobbiga och fick mig att inse att jag nog stoppar huvudet i sanden litegrann. Med tanke på J's mående så tyckte hon att jag skulle förbereda mig på att jag nog kommer att få rodda det mesta själv efter födseln och vara förberedd på det. Jag ska fundera på det hon sa, men i och med att jag svarade med tårar så är det nog så att det är precis det som min kropp förbereder sig på, men hjärnan inte har fattat än.

Vi åt middag hemma hos mina föräldrar. Det är så skönt att få en god måltid utan att behöva laga den själv. Det är underbart att vara hemma hos dem och bara slappna av och vara sig själv.

Efter middagen åkte vi till ett par kompisar som fått barn för ett par veckor sedan. Gud så pluttiga bebisar är! Kanske inte när de ska komma ut, men oj så liten hon kändes. Vi var där i drygt två timmar och hon var vaken en del och lite gnällig men inte så skrikig. Jag hoppas att vi också får en lugn och snäll bebis!

Sammandragningarna var ok under dagen men när vi gick och la oss blev det lite fler och starkare och jag hade svårt att somna. Jag har därför inte sovit så mycket eller så bra i natt. Det innebär att jag nog måste ta det lite försiktigt idag. Och jag som hade planerat en massa saker jag skulle vilja göra. Ja, ja det är bara att försöka ta det så lugnt det går.

Den här veckan har varit den jobbigaste veckan sedan de första tolv veckorna av graviditeten. Sammandragningarna har varit under kontroll, så det är inte det som har varit problemet.

Nej, istället har det varit oerhört jobbigt hemma de senaste veckorna, vilket har kulminerat under den här veckan. J mår så oerhört dåligt, medicinen har inte fungerat utan han har sjunkit djupare och djupare, vilket förstås har påverkat mig oerhört mycket. Jag har orkat vara ganska stark utåt, men mått skit inuti. Det är så jobbigt att inte kunna göra någonting för att han ska må bra. Han är energisugande, som ett svart hål och jag har inte orkat stå emot, utan mått sämre och sämre själv också.

Lägg sedan till all stress jag haft på jobbet och som jag oroar mig över de kommande veckorna, så är det inte konstigt att jag känt mig hjälplös och otröstlig. Jag har gråtit så mycket den här veckan, så mycket som jag inte gjort på evigheter.

Om jag ser ur detta perspektivet är det inte konstigt att jag hamnar i min tröst - godis och mat. Jag har helt enkelt inte orkat att stå emot. Sedan har jag fått oerhört dåligt samvete och mått ännu sämre för att jag äter onyttigt och går upp en massa i vikt. En hemskt ond cirkel.

Jag har därför bestämt mig för att jag ska strunta i att hålla koll på vikten. Om jag går upp 25 kg så får det vara så, om mat och godis måste till för att jag ska orka med mitt liv så tar jag till det, nu när min vanliga ventil, motion, inte finns tillgänglig för mig. Själklart är min målsättning att bara äta onyttigt på helgerna och försöka ha en bra kost under veckodagarna.

Idag ska jag träffa en kompis och få prata ordentligt. Det känns bra, jag behöver ett andningshål. Sedan fick jag goda nyheter när jag kom hem igår kväll, J har fått läkartid på måndag. Så förhoppningsvis får han bättre uppföjning hädanefter för det har inte funkat som det varit under hela hösten.

Summeringen - det känns ljusare idag än det gjorde under veckodagarna och jag hoppas att det håller i sig så!

Jag har suttit och gråtit i eftermiddag tills dess att jag inte har fått åt mig andan och sammandragningarna bara fortsatte att komma. Nu har jag slutat att gråta och är jävligt förbannad istället.

Min jävla arbetsgivare ställer krav på mig att jag ska klara samma arbetsuppgifter fastän jag bara jobbar 20 timmar per vecka pga min sjukskrivning. Förut har jag jobbat 60 timmar per vecka de veckor som det har krävts. Nästa vecka skulle ha varit en sådan vecka, för idag fick jag uppgift om att jag skulle göra 2010 års budget, bemanningsplan och förbereda verksamhetsplanen tillsammans med alla medarbetare i största delaktighet.

HUR FAN SKA JAG KUNNA GÖRA DET? Nästa vecka har jag exakt 2 timmar som jag kommer att vistas på min arbetsplats och de två timmarna är sedan länge inbokade med möten. FINT. Det känns jättefint. Jag är så arg att jag kokar, pulsen är väldigt hög kan jag säga. FY FAAN.

Jag kom på att jag mestadels skriver när det är jobbigt och jag mår dåligt... och det är väl då jag behöver få ur mig det helt enkelt. Idag är en bra dag, få sammandragningar, jag känner mig fin, magen är lagom stor, inga finnar och håret helt ok. Bebisen är urmysig, sparkar och rör på sig lagom mycket.

J kom hem till lunch och hade kunnat plugga rätt bra i två timmar vilket också gjorde mig glad! Bra känslor idag alltså!

Det negativa som jag bär med mig har med jobbet att göra och en omorgansation som kommer att innebära att mitt jobb ändras till det sämre. Jag känner faktiskt att jag tappar sugen litegrann och att jag vill börja kolla runt efter andra jobb. Jag har alltid gillat min närmsta chef, men hon ger mig inte mycket stöd nu tycker jag.

Jaha, jag kunde inte riktigt hålla mig från att skriva nåt negativt även om huvudkänslan jag har faktiskt är positiv. Men det är väl det som är livet kanske??!! Man får ta det goda med det onda, eller nåt sånt.

Har jobbat 4 h i sträck idag och nog känns det att jag lever alltid, sammandragningarna kommer ofta, men det känns ändå bra. Mötet gick bara fint och jag känner mig så nöjd över att det känns som om jag faktiskt har presterat någonting idag, istället för att bara "dutta på" som det känns allt som oftast...

Och imorgon är det fredag. Oj, så himla härligt att få vara ledig. Vi ska åka och hälsa på hos J's pappa, för han behövde hjälp med nåt byggprojekt. Själv tänker jag ligga på deras soffa och läsa en god bok... Ser fram emot god mat och trevligt sällskap. En extra bonus att slippa vara hemma och se allt som behövs göras...

Det gick fint hos barnmorskan. Fick tappen kollad, den var fortfarande hård och hon kommer att meddela läkaren som får skriva ett nytt läkarintyg.

Status i vecka 25+1: Bebisens hjärtslag var mellan 130-135 slag per minut och mitt SF-mått 25 cm, precis över mittenkurvan. Min viktuppgång hittills är 4,5 kg, mitt järnvärde 135. Allt ser bra ut med andra ord!

Barnmorskan var jätteduktig och sympatisk. Hon pratade om att det är viktigt att fortsätta vara sexuella och ha närhet med varandra trots att vi inte bör ha sex på grund av mina sammandragningar. Hon tyckte också att vi skulle börja prata om jämnställdhet och att J skulle läsa på om amning så han förstår vad det innebär och kan rodda annat runtomkring. Hon tyckte även att jag skulle börja gnugga bröstvårtorna med en frottéhandduk för att härda dem inför amningen. Undrar om det kan fungera?