De senaste två dagarna har varit väldigt jobbiga. Jag har legat hela tiden förutom när jag klivit upp för att gå på toaletten. Sammandragningarna har varit smärtsamma, varenda en och kommit mellan 5-8 minuters mellanrum. Gissa om det varit svårt att sova? Fysisk jobbigt såklart, men även psykisk. Som tur var så hade jag sällskap hela dagen igår, så jag fick hjälp med att tänka på annat.

I natt har jag sovit nio timmar med bara ett par uppvaknanden, och jag känner mig som en ny människa. Sammandragningarna i dag är hittills färre och mildare. De kommer med 10-15 minuters mellanrum. Inte ens varannan gör ont, så jag hoppas på att det ska hålla sig på den här nivån nu om jag bara fortsätter att vila.

33+5 idag. Första målet är 35+0 så jag slipper åka till regionsjukhuset 15 mil bort för att föda.