25 januari

Så på måndag den 25 januari var vi tillbaka på förlossningen med alla våra väskor och grejer. En ny CTG kördes och en läkare kollade hur mycket blod jag hade i fostervattnet genom att granska min binda. Hon tyckte att det var okej att vänta hemma under dagen. Det var ett härligt besked! Både jag och J blev glada.

Vi åkte hem och jag tillbringade dagen i fåtöljen med att vila. Jag var noggrann med att äta ordentligt för att ladda batterierna. Hela dagen var otroligt lugn, jag kände knappt av några sammandragningar alls, mycket färre än förut. Under natten hade jag några kraftigare värkar och jag trodde varje gång att det skulle dra igång, men de kom inte oftare än var 30:e minut. Efter klockan 4 kunde jag inte sova mer för då började jag bli nervös och oroa mig för det som skulle hända och hur allt skulle bli, både med igångsättning, förlossning och livet efteråt. Jag var nervös!

24 januari

Natten mot söndagen den 24 januari sov jag oroligt. Jag var upp på toaletten och gjorde både nr ett och nr två flera gånger. När jag skulle upp för fjärde gången när klockan bara var två bestämde jag mig för att ta med mig täcket och sova i fåtöjen för att inte behöva väcka J så mycket.

När jag då kom till toaletten så var det en röd blödning som kom, jag var inte kissnödig som jag trodde. Då tänkte jag att det nog startar. Jag blev förväntansfull men ändå lugn. Jag ringde till förlossningen eftersom jag fått lära mig att man ska göra det vid en blödning. När jag beskrev blödningen sa barnmorskan att det nog var en teckningsblödning och att det förmodligen var signalen på att någonting var på gång.

Jag tog på mig den största bindan jag hade hemma och gick och la mig i fåtöljen. Sammandragningarna var ungefär som de brukade vara, det vill säga kom med fem-tio minuters mellanrum. Ingen skillnad mot tidigare alltså.

Strax före sex blev bebisen vild i magen och sedan kände jag ett "plopp" och sedan kom en rejäl fors. Jag hoppade upp ur fåtöljen och virade morgonrocken under mig och småsprang mot toaletten. Det var ingen tvekan om att vattnet hade gått.

Det gick inte att se vilken färg vattnet var för det var blodblandat, men jag upplevde inte att det var någon fara. När jag höll på att torka upp efter mig på väg från toalett till fåtölj vaknade J och kom och undrade över vad som hände.

När jag hade torkat klart ringde jag till förlossningen och sa att vattnet hade gått. Barnmorskan ville att jag skulle komma in så snart vi hade ätit frukost. Vi kom in ungefär halv åtta.

Då blev det en liten väntan, sedan kördes CTG, prover för GBS togs från livmodertapp, anus och jag fick lämna urinprov. Eftersom vattnet var blodigt ville läkaren att jag skulle stanna kvar för att se hur det utvecklade sig.

Jag och J satt i patientmatsalen och tittade på tv ganska länge. Sedan fick vi ett omysigt rum. Dagen gick åt byta blöja, oroa mig för blodet, känna den otäcka känslan av sipprande, att försöka vila, titta lite på tv och äta, äta för att ha energi till när det skulle sätta igång.

På eftermiddagen hade jag sammandragningar var femte minut, tyvärr inte med någon större intensitet, utan det kändes som mina vanliga sammandragningar. Vid 19-tiden hade jag lessnat och var riktigt sur så jag bad om att få en ny CTG och en ny bedömning om jag inte kunde få åka hem istället för att vara kvar på förlossningen.

Klockan 20:30 kom vi så hem, vi fick åka med löfte om att komma tillbaka kl. 08:00 nästa morgon. Jag sov ganska bra med hjälp av två alvedon, en ipren och en varm vetekudde mot ryggen. Det kändes bra eftersom jag inte fått någon sömn föregående natt.