Innan jag skriver förlossningsberättelsen måste jag bara skriva hur härligt det känns att kunna röra på sig, att hämta saker till mig själv, att kunna städa undan att kunna sätta igång en tvättmaskin, att kunna torka av diskbänken i köket, att kunnna...

Ja, listan kan göras hur lång som helst. Men känslan att inte behöva be J om allting är underbar! Även om jag är öm och har ont mellan benen och i ryggen så kan jag göra saker själv!

Att tänka tillbaka på att jag fått be om hjälp för så mycket sedan mitten av sepember känns helt galet. Det är ju hur länge som helst! Inte konstigt att mitt humör har varit sviktande. Dessutom när J mått så dåligt och inte orkat hjälpa till i den utsträckning som jag skulle ha önskat heller. Det känns så skönt att väntan är över.

Nu är han äntligen här!!! Och vilken tur att jag slapp vänta ytterligare fem veckor. Veckorna sedan heltidssjukskrivningen den 30 december har bara inneburit vila, ingen aktivitet alls, så jag är så GLAD att det inte är klokt.

Dessutom är ju belöningen inte dålig... Just nu ligger han nyammad och snusar i sin mjuklift. Myyys!