Idag är jag lycklig! I morse skred jag fram i Lucia-tempo i ungefär 15 minuter och sammandragningarna har varken blivit bättre eller sämre om jag jämför med igår. Jag hoppas att det innebär att jag kan börja röra på mig lite, lite och försiktigt, försiktigt.

Det var otroligt frustrerande att gå så sakta, men väldigt glädjande att ändå kunna vara ute. Jag längtar till imorgon när jag ska göra om experimentet.

Det kändes ganska bra med sammandragningarna igår eftermiddag, de var inte värst och idag känns det också helt okej. Har ju mer eller mindre hela tiden, men det är väldigt få som gör ont, vilket är skillnaden mot förra veckan.

Kanske kommer det att funka med att jobba ungefär två timmar på jobbet och sedan hem och vila, och därefter ligga och jobba ytterligare två timmar. Hoppas!

Hemma igen efter att ha jobbat 2,5 timme. Känns okej än så länge. Inga stora sammandragningar, mest små känningar och en tung känsla. Planen är att vila, äta lunch och sedan ta i tu med det arbete som jag har tagit med mig hem. Känns helt okej ändå.

Får stöttning på jobbet av medarbetare som tycker att jag ska ta det lugnare än vad jag gör... Jag tycker att det är svårt att "skrida" fram i korridoren när jag är van att alltid gå i rask takt. Men jag ska göra mitt bästa att ta det lugnt, för det är värt det om jag slipper sammandragningarna.

Jag har pratat med min chef idag och hon tycker att det är positivt att jag vill fortsätta att jobba så mycket jag kan och hon stöttar mig i att få jobba hemma så mycket som jag behöver. Härligt! Hon ska fylla i alla blanketter som behövs för att jag ska få tillgång till alla system även hemifrån.

Jag har fortfarande stora förhoppningar om att jag ska vara en av dem där sammandragningarna går över om några veckor...

Igår eftermiddag och kväll trodde jag nästan att sammandragningarna hade lämnat min kropp och slutat. Det var så lugnt och fridfullt. Antagligen för att jag fått tre dagar på rad då jag verkligen inte gjort någonting riktigt ansträngande. Hoppet steg!

Inatt vaknade jag några gånger av sammandragningarna men det kändes ändå som om det var helt okej. Morgonen blev lugn, var på jobbet kl. 08:00, kände inga sammandragningar alls fram till kl. 11:00 då jag hade tid för läkarbesöket.

Han klämde lite på livmodern med fick inte heller igång den. Hurra! Även om jag hade börjat känna att jag blivit tyngre och mer spänd var det inga regelrätta sammandragningar. Livmodertappen var fortfarande hård och stängd. Tyvärr kunde han inte riktigt mäta tappem ordentligt pga det gjorde ont med ultraljudet när han ville vinkla upp för att se ordentligt.

I varje fall blev jag halvtidssjukskriven i ytterligare fyra veckor och sen ska min ordinarie barnmorska kolla tappen. Läkaren bedömde att det inte är risk för förtidsbörd utan att sammandragningarna bara är besvärliga och tröttande. Orsak fortfarande oklar med andra ord.

Åkte hem, åt lunch och kände mig glad för att det kändes så bra. Men det skulle jag inte ha gjort, för så fort jag la mig efter lunchen så drog det igång ordentligt. Sammandragningarna var tillbaka.

Jag får nog acceptera att så länge som jag ska jobba kommer jag att ha sammandragningar, men jag får lita på det läkaren säger - att de är ofarliga. Så på det stora hela känns det ändå bra idag, trots sammandragningarna!

Igår var en härlig dag! Var en sväng på stan och köpte lite nödvändigheter och pysslade lite hemma. Med lite menar jag lite och med pauser mellan, men ändå! Sammandragningarna var inte så många och inte så stora. Först på kvällen kom några som var onda, men de var få. Så få att jag nästan inbillade mig att det gått över...

Natten var också lugn, vaknade inte av några sammandragningar (kanske var jag för trött?) och bara några få gånger för att jag hade ont i kroppen. Att jag kunde vara uppe och igång lite igår hade alltså effekt på rygg- och höftontet. Skönt!

Jag hoppas på en lika bra dag idag. Hittills är magen ganska lugn. Lite tung men inte så farligt! Tänkte köpa några krukväxter idag. Längtar!

Det som känns besvärligt just nu, när det känns som om jag börjat få koll på när sammandragningarna kan hållas på en rimlig nivå är att min kropp protesterar. Jag får ont i ryggen och höfterna på grund av inaktiviteten.

Min kropp har alltid protesterat när jag varit för stilla, jag har helt enkelt mått bäst av att träna och röra på mig. Och det kan jag inte göra nu! Vad ska jag göra och hur ska jag förhålla mig till det?

Om jag inte vaknar av sammandragningar så vaknar jag för att det smärtar i kroppen och så får jag försöka hitta en ny ställning, vilket går sådär. På dagarna molar det ju också, men det är lättare att inte låtsas om det för att jag kan fokusera på andra saker. På natten är det svårt att tänka bort, smärta gör det svårt att slappna av.

Hur sjutton ska det bli om några veckor, och än värre, om några månader? Jag är ju bara i vecka 20...

Gårdagen var en riktigt bra dag! Gud så skönt att vara hemma hela dagen, sammandragningarna var på en helt okej nivå! Fortfarande för mycket för att vara normalt, men inte så mycket att att jag fick molvärk eller tung mage. Att det ska behövas i princip viloläge hela tiden...

Satt uppe i nån timme och jobbade och kände direkt att det blev mer, men avslutade och la mig ner och då lugnade det faktiskt ner sig inom ett par timmar. Skönt! Låg framför brasan och läste i princip hela dagen. Najs!

J var och delade älgkött, så jag fick middag hemma hos mamma och pappa. God lasagne och skönt att slippa att laga mat!

Utbildningsdagen igår gick bra fram till ungefär 14:30, sen blev det jobbigt med sammandragningarna. Bussresan hem var inte härlig på nåt sätt. Jag blir dessutom så otroligt trött av sammandragningarna, det frestar på på mer än på ett sätt.

I natt var inte heller nån rolig natt, sammandragningarna var mer smärtsamma än de brukar vara. Förutom de gånger jag väcks låg jag vaken ett par timmar med en nästan konstant molande smärta i ryggen. Då blev jag faktiskt lite rädd. Beror det på att jag har för hög aktivitetsnivå, eller skulle det ha hänt ändå?

Men konstigt att det gick bra med sammandragningarna längre igår än vad de gjorde på mötet i tisdags. Jag undrar om det beror på graden av min aktivitet/stressnivå? Har ju högre krav på mig själv och från andra på möten jämfört med på en utbildningsdag.

Idag har jag jobbat lite hemifrån och i princip legat hela tiden. Sitter nu uppe för att äta lunch, sen ska jag lägga mig framför brasan och fortsätta att läsa boken jag just påbörjat.

Jag ser fram emot att få träffa läkaren på måndag. Har fler frågor och funderaringar nu jämfört med förra gången och jag vill få lite mer kött på benen. Håller också tummarna för att livmodertappen är fortsatt opåverkad.

Har varit hemma från jobbet hela dagen idag och mest legat i soffan. Vilken skillnad! Mycket färre sammandragningar! Känns jätteskönt!

Har försökt att läsa på lite forum om hur andra som har tidiga sammandragningar har det och det verkar ju lite blandat, men kanske måste jag ställa in mig på att ha dessa resten av graviditeten. Hmm, känner mig inte riktigt redo för det ännu, önskar att jag fick blir mitt vanliga, aktiva jag igen...

Imorgon blir en jobbig jobbardag, har utbildning hela dagen. Jag har sagt till att jag måste få ett rum där jag kan lägga mig och att jag eventuellt åker hem efter halva dagen om det känns för jävligt, men jag vill ju kunna klara dagen. Utbildningen är ju superintressant. Ja, ja imorgon vet jag hur det går.

Jag är i alla fall tacksam över att jag inte blöder, tror det skulle kännas värre faktiskt.