Ja, hur ska jag sammanfatta senaste veckan? Sömnbrist, oro och matstrul är nyckelorden.

Baby J fortsätter att falla från sin viktkurva. Dietisten säger att vi måste börja med tillägg. Oro. Oro. Är nåt fel? Från -1,5 vid födsel till -2,25 nu. (Han är ingen stor kille, nej.) Vi försöker med ersättning. Baby J vill inte. Alls. Otrevliga och jobbiga matsituationer. Dessutom får han ont i magen, på samma sätt som av smakisarna. Har han världens mest omogna tarm eller är det nåt annat? Oro. Oro. 

Vi slutar med ersättning och jag försöker erbjuda bröstet oftare (varannan timme) - innan baby J säger till att han är hungrig. Han äter nu sju gånger per dag istället föt sex. Hoppas, hoppas, hoppas att det ska göra skillnad. Vägning på måndag. Då faller domen. Fortsätter han att falla "måste nåt göras". Oro. Oro. Därtill stress över att hinna mata honom oftare och en känsla av instängdhet. Jag hinner ju inte iväg eller göra nånting...

Mamman (jag) sover lite och inget pga den onda magen. Allting blir as-jobbigt. Jag ligger verkligen på gränsen för vad jag orkar med. Trillar ned ibland. Då gråter jag.

Hopp i tunneln - mindre magproblem för baby J i natt, så jag har bara varit vaken tre-fyra gånger. Känns mycket bättre idag. Hoppas att det håller i sig. Jag behöver lite sömn nu!