Sista dagarna har varit kämpiga. Baby J har börjat att skrika och fäkta vid bröstet, bara suga en liten stund och sen börja om helt vild. Han har fått enorma mängder gaser och haft jätteont i magen och varit grinig och jobbig. Amningstillfällena har blivit väldigt långa och jag trött, stressad, gråtandes och allmänt orolig.

Innan jag kom på att det förmodligen beror på att mjölken kommer för snabbt (hur den nu kan göra det när det inte har gjort det förut?) hann jag sluta med morötter, avokado och banan. De enda grönsaker som jag trott har fungerat.

Nåväl, idag har amningen funkat bättre (pumpar ur lite i början och/eller ligger ned och ammar) och jag äter återigen de saker jag slutat med för andra gången.

Att jag är frustrerad, stressad och orolig beror nog också på J's sjukdom och att jag känner mig otillräcklig, osäker och rädd för hur det ska bli i framtiden. Känns svårt, jobbigt och tungt att kämpa och inte vara säker på att det räcker...