Jag är så irriterad just nu. Jag hade en telefontid med en läkare från barnkliniken kl 11:45. Min mamma var här idag igen och jag sov gott fram till kl. 11:30. Då kollade jag min mobil och han hade ringt kl. 11:15 och lämnat meddelande på svararen att han inte kunde ringa senare, varken idag eller imorgon utan "nästa vecka".

Jaha, nästa vecka, när då? Nästa torsdag eller? Jag blir så ledsen och besviken. Vi är uppe i den dos av Movicol som rekommenderades. Jag vill ju så klart veta hur vi ska gå vidare, får vi öka? Det enda vi får göra är vänta och vänta. Jag har ju väntat sedan vi började med smakisar. Försökt ett par dagar, sedan väntat, försökt och väntat, försökt och väntat.

Med nuvarande dos Movicol kan baby J äta 1,5 matsked av annan föda än bröstmjölk och ersättning för att det ska komma ut på andra sidan. Inte särskilt mycket. Jag försöker att inte känna mig stressad för det här med maten, men det är så himla tråkigt att inte kunna ge honom så mycket som han faktiskt vill ha. Han vill ju äta! Jag vill komma vidare!

Igår åt vi köpes-köttbullar. Det var gott (!), men jag vaknade med magknip och gasig mage vid midnatt. Jag gissar att det var på grund av löken i köttbullarna. Min mage är inte van vid det eftersom jag uteslutit gasbildande mat så länge på grund av baby J's känsliga mage.

Igår kände jag mig modig och tyckte att lite köttbullar borde gå bra. Det gick helt uppenbart inte bra för mig, och inte heller för baby J som fick magknip lagom till 4-snåret.

Så nu vet vi det.

Här är det lite tyst. Baby J har påbörjat utredningar för sin mage. Vi har gjort en vanlig röntgen (som inte visade något), och väntar på en röntgen där de ska spruta in kontrastvätska i ändtarmen för att se hur tarmen fungerar.

Han har fått Movicol Junior utskrivet, vilket jag hoppas ska kunna fungera så han ska slippa förstoppningarna. Vi får se.

Tänk vilken bra mamma jag har! Igår kom hon på morgonen och tog hand om baby J så att jag fick sova ett par timmar till. Åh, så himla härligt!

Baby J har förstoppning och jag fick rådet på BVC att ge laktulos. Så det gjorde jag i morse. Och nu sitter jag här bredvid baby J's säng och gråter. Min stackars älskling har sån fruktansvärd magknip att han vaknar gråtandes var 20-30 minut och där emellan så gnyr, gnäller och snyftar han i sömnen. Har svårt att tro att det beror på den tesked päron han fick idag, utan att det är den j*vla laktulosen.

Så. Jag har ringt till min mamma igen för jag inser att jag inte kommer att få särskilt mycket sömn inatt heller. Min snälla mamma sa såklart ja, så hon kommer imorgon. Jag hoppas att jag ska kunna hålla fast vid den tanken så att jag i natt när jag är trött, inte behöver bli frustrerad, sur och irriterad på baby J för att han inte låter mig sova. Utan jag hoppas att jag orkar vara en bra mamma för honom.

Men jag måste säga att jag blir så less på att det ska strula med så mycket hela tiden.

Magen är central på så många vis. Dels min mage, där bär jag mycket oro för baby J, baby J's mage, för J och för vår familj. Mer oro än jag erkänner för mig sjäv.

Ibland bryter oron igenom och då rinner tårarna, då flyttas klumpen uppåt till halsen. Idag är en sån dag.

Äntligen, äntligen! Baby J har slutat att tappa i vikt, utan ligger kvar på samma kurva. I varje fall den här gången. Förhoppningsvis håller det i sig. Vägning igen nästa vecka.

Och han har ätit  1 tsk potatispuré tre dagar i rad och idag kom stor-dumpen. Bra det. Han sover ju crappy fortfarande, men på ett annat sätt. Ofta fisar som sitter på tvären som jag får hjälpa till att trycka ut. Antar att det kommer att vara så ett bra tag. Halsbränna-medicinen gör förmodligen verkan.

Däremot hörde både läkaren och överläkaren ett "surr" på hjärtat, så det blir remiss för att kolla upp det ordentligt.

Idag är morgonrocksdag. Jag tänker inte klä på mig alls, utan bara gå omkring och göra så lite som möjligt hela dagen. Baby J är för tillfället inte intresserad av att interagera, det enda som är roligt är att hasa runt på golvet och upptäcka det som finns där. Så jag surfar, äter godis och läser tidningar och rycker bara in om han slagit runt, är hungrig eller trött. Just nu kämpar han för att nå ner i leksakslådan. Omöjligt än så länge.

Idag har vi testat en tesked potatispuré också och jag hoppas, hoppas, hoppas att det kommer att gå bra med smakisar den här gången. Pretty please!

Konstigt det där, att jag inte orkar skriva när det är riktigt jobbigt. Istället sparar jag och skriver när det ligger lite bakom mig. 

Baby J har ätit medicin mot halsbränna i en vecka. Han har haft några nätter när han sovit bra och några nätter när han sovit crappy. Ett framsteg i varje fall, eftersom alla nätter inte är hemska!

Vi har fått en ny mjölkfri ersätttning utskriven som han ätit (med en massa vaniljsocker) i fyra dagar. Den har han kunnat äta utan att magen blivit sämre, så som den blivit av de andra ersättningarna. Jag är så glad!

Frågan är om det är ersättningen som är så mild att den funkar, eller om det är medicinen som gör att det går. Det ska bli spännande att prova med en smakis för att se hur magen reagerar. Det har jag tänkt att göra till helgen, vilket jag ser fram emot!

Natten när baby J var vaken en gång i halvtimmen var samma dag som han kom på att han kunde sikta på saker på golvet och hasa sig dit. Kul! Så att han sov dåligt då kan jag verkligen förstå. Än kryper han inte, men det är väl inte så långt borta och framåt tar han sig ju. Konstigt att det är sladdar och våra skor som är roligast att leka med och inte hans leksaker som ligger spridda runt hela golvet. Kanske ska jag fatta hinten och plocka upp hans grejer...