Torsdag natt sov jag en hel natt, nästan 11 timmar, och jag kände mig som en ny människa. I natt sov jag som vanligt, dvs med ett flertal uppvak och idag känner jag mig som jag brukar. Men jag fick i varje fall uppleva en dag när jag kände mig pigg och stark! Så nu kommer jag ihåg hur det känns. Jag hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång...

Vi träffade en läkare i veckan som tyckte att vi skulle "börja om". Så nu äter baby J bara sin Pepti Junior ersättning och ska göra det i nån vecka. Sedan ska vi med hjälp av dietist göra en ny matintroduktion. Det ska bli intressant att se hur det går. Under tiden som vi väntar på introduktionen ska jag njuta, för baby J sover bättre utan mat i magen, om än han har kvar en del kvar innan jag skulle säga att han sover bra.

Sista två nätterna har baby J sovit bättre. Han har vaknat ett par gånger fram till kl. 22, men sen har han vaknat vid 02-tiden. Mycket skönt! Därefter har det varit mycket stök och bök och lite si och så med sömnen men på nåt sätt känns det ändå som ett framsteg. Hoppas att det håller i sig nu när jag börjar om med smakisar efter ett tre dagar långt uppehåll.

På torsdag ska baby J sova över hos min mamma och pappa. Det ska bli sååå skönt! Anledningen varför jag alltid tar baby J på nätterna är för att J är bipolär och behöver rutiner och regelbundenhet, och framförallt sömn. Utan sömn ökar risken att han får en episod. Och att vara sjukt trött är lättare än att vara sjukt trött och ha en man som är manisk/deprimerad. Men åh så mycket lättare det skulle ha varit om vi varit två som kunnat ta nätterna! Nu får J ta över på morgonen, så sover jag lite till. På lördag och söndag har jag alltid sovmorgon, så han gör det han kan med sina förutsättningar.

Min helg har varit riktigt bra! J sov med baby J i fredags och sedan var jag ut på galej i lördags. Jag var helt galet trött i går och bakis, men det var det värt!

Baby J vaknade bara två gånger i natt. Förvisso var han vaken drygt en timme varje gång men helt ärligt så känner jag mig mer utsövd när jag sovit längre pass även om timmarna blir färre. Tänk om. Tänk om han börjar sova så han bara vaknar 2-3 ggr/natt? Åh, vad jag önskar det!

Vi har fått tid för att kolla baby J's hjärta hos hjärtspecialist också. Känns bra att få kolla upp vad det där surret betyder. I veckan ska baby J också ta några fler prover, bland annat för att kolla sköldkörteln och en uppföljning av det förhöjda levervärdet.

Baby J har fått sin andra tand också. Han har tungan ute hela tiden, som för att känna på det nya. Det ser väldigt kul ut och jag väntar hela tiden att han ska bita sig rejält när han drattar på rumpan hela tiden, men än så länge har den klarat sig.

Han står ganska mycket utan att hålla i sig nu för tiden, men så fort han börjar vifta lite med armarna tappar han balansen och måste sätta sig. Sen ser det ut som om han försöker resa sig upp från sittande till stående utan att hålla i sig, men han kommer liksom bara halvvägs så faller han framåt och kryper iväg istället. Det ser ut som en dans när han håller på!

Nu har vi fått svar på tarmröntgen. Den var "i princip" normal, lite långsam tömning, men inom normalt gränsvärde. Skönt att det inte är nåt fel, men ändå jobbigt för baby J är ju inte bättre. Allt som kan ge lite påverkan i magen gör det, även vid minimala mängder.

Baby J åt lite äpple = vaken och gasade hela natten. Baby J fick en matsked med potatis och fisk som innehöll lite lök = vaken och ont i magen. Baby J fick väl mogen banan = stopp i magen trots Movicol. Baby J sover dåligt trots att han bajsar varje dag, så det är inte bara förstoppningen som är boven.

Läkaren kallade det för omogen/underutvecklad tarm. Så det är ju bra, det växer bort, kanske till han blir två år.

Frågan är ju hur sjutton man hanterar hans mage fram till dess den har mognat? Ska man "köra på" och introducera mat  och öka portionerna trots att hans mage inte gillar det och man får ta till läkemedel och laxermedel för att magen ska fortsätta att funka? Eller ska man avvakta, vara ännu mer försiktig och inte ge mat varje dag så att magen får vila? Hur är det egentligen för baby J att vara så störd av sin mage varje natt? Och för mig, hur mycket orkar jag? Flera år till med denna crappy sömn?!

Sjukvården har ingen mer hjälp att erbjuda och jag antar att man måste göra på det sätt som känns rätt. Men. Det är skitsvårt när jag inte kan förutse konsekvenserna av de olika alternativen.

Tillbaka i trött-dimman. Baby J sover som en kratta igen och jag är så trött, så trött.

Vi har varit och gjort en tjocktarmsröntgen på baby J med efterföljande lavemang då kontrastvätskan inte ville komma ut. Det gick bättre än vad jag trodde, så vi slapp sövning och det blev inget trauma heller.

Nu väntar vi. Väntar på att baby J ska börja sova bättre, väntar på resultat från röntgen och avföringsprover. Väntar.

Här händer inte mycket, vi kurerar oss. Baby J är gnällig och grinig och jag blir less, less, less. Idag har segt snor inträtt så jag hoppas den här förkylningen är över snart.

En positiv sak med snuva och feber dock - inga problem med bajseriet... vi byter blöjor så det står härliga till!

Efter att jag och baby J varit bortresta sedan torsdag morgon och han sovit lika crappy som vanligt är det så att min säng vinkar. Jag är så trött! Men vi har haft det bra och batterierna är påfyllda på det sociala planet, det är bara tröttman som känns just nu.

J får ta hand om sonen under kvällen, jag tar natten som vanligt. Sedan får J ta över imorgon bitti igen, så jag kan få en liten sovmorgon till klockan nio hoppas jag. Baby J har nämligen tyckt att morgon börjar vid halv sex den senaste veckan.

Jag är fortfarande osäker på varför han vaknar så mycket, om det är magen som spökar eller inte. Ibland är jag säker på att det är så och ibland vet jag inte. Han börjar ofta snyfta och stöna när han håller på att vakna och han vaknar ofta med ett skrik. Jag vill inte låta honom skrika utan att trösta och hjälpa honom att somna om, om det faktiskt är så att han har ont.

Jag försöker att först trösta med rösten, sedan genom att röra honom när han ligger i sängen och oftast lyckas det, så det är sällan jag faktiskt plockar upp honom ur sängen. Men tyvärr måste jag ofta lägga ned honom femtisjutusen gånger eftersom han rullar över på mage och börjar krypa eller ställer sig upp i sängen. Och stående eller krypande somnar han inte! I min drömvärld så lägger han sig ned själv och somnar när han är redo... Utan skrik och gråt givetvis. Drömma kan man ju alltid.

Idag kände jag en första liten, liten vass kant i baby J's underkäke. Första tanden! Fick dock inte titta i hans mun för att se hur långt upp den kommit, men jag antar att det snart kommer att vara omöjligt att missa den när han gapar och skrattar.

Fick tag på läkaren också som sa ok till att öka dosen Movicol. Skönt - nu ska vi utöka matportionen lite!

Baby J har sovit ganska bra de sista två nätterna, bara vaknat tre-fyra gånger. Mycket skönt! Nu fattas bara att jag ska förstå att jag kan sova också och inte ligger vaken och väntar på att baby J "snart ska vakna". Jag hoppas att trenden håller i sig och att jag blir lite bättre på att sova.

En anledning till att baby J sover lite bättre kan vara att vi kämpat lite mer med att låta honom somna av sig själv utan att vi nästan vaggar honom till sömns. Kanske är det det som ger resultat, eller så är det så att det är tanden/magen/nåt annat som stört  honom och nu är det över. Ja, jag tänker inte analysera det mera utan vara glad om den bättre sömnen stannar ett tag.