Lilla J:s mage har blivit sämre igen efter en period när det ändå har funkat ganska bra. Nu går det upp och ned. Varannan dag så hinner han inte bajsa klart under dagen. Då han sover till cirka 23 på kvällen och sedan är det kört. Då har han ont i magen. Han växlar mellan att inte kunna ligga still och gny till att kvida och skrika högt. Ibland lyckas han klämma iväg några pruttar (framförallt om jag ställer ned honom på golvet så han får springa lite). Då lugnar han ned sig och slumrar en stund, men gnyr och vrider sig nästan hela tiden. Han sover dåligt och jag sover ur-ur-ur-uselt. Det blir inte sömn i några sammanhängande timmar direkt, snarare minutrar, kanske halvtimmar om jag har tur.

Men, sen kommer det en natt igen då han bara vaknar en gång och är lätt att söva om i egen säng. Det är frustrerande att hans mage inte vill vara med i leken alla dagar. Både för lilla J och för mig. Jag orkar ändå jobba eftersom det blivit några veckor med bättre sömn för mig, men jag är rädd för att halka tillbaka till måendet under hösten. Det vill jag inte. Inte. Och så gör det ont i hjärtat när lilla J har ont. Jag vill inte att han ska behöva ha det så.

En rolig nyhet är att J fick jobbet! Han har fått ett jobb som matchar hans utbildning och önskemål om arbetsuppgifter på ett företag som verkar ha bra personalpolitik. Det är första gången sedan han tog examen 2004 som allting känns klockrent för honom. Hans förra jobb började ju bra, men sen blev det stress, stress, nya förändrade och tråkiga arbetsuppgifter, dålig arbetsmiljö, mer stress och utmattningsdepression som blev bipolär sjukdom. Han är verkligen värd det nya jobbet! Helt på egna meriter har han fixa det, trots att han inte har all teknisk kunskap företaget krävde, men de gillade hans personliga egenskaper.

Nu är det bara problemet med barnomsorgen som kvarstår, företaget vill att han ska börja den 1 maj nämligen. Vi får väl se, förhoppningsvis går det att skjuta på det några veckor och att han kan jobba 80 procent istället för 100. Då kanske vi kan få ihop det med hjälp av min snälla, snälla mamma. Spännande är det i alla fall. Det blev mousserande vin ikväll igen. Det är en trevlig vana som vi börjat få in!

Natten när det hände, natten när lilla J sov hela natten. Vad kände jag då på morgonen?

Jag hade inga större förhoppningar inför natten eftersom vi hade haft en sån hemsk natt bara ett par nätter innan. Jag vaknade till vid tolv-tiden när J kom hem men somnade snabbt om. Sen var jag vaken vid ett par tillfällen och jag tänkte att "Nu vaknar han nog snart, det börjar bli dax." Men han vaknade inte då mellan två och tre som han brukar. Jag kände liksom när jag hörde honom hu-hu-a att klockan var mer än den brukar och när jag gick förbi ugnen så såg jag att klockan var fem.

Jag kände mig trött (precis som vanligt alltså...) men fruktansvärt glad. Jag nästan hoppade jämfota när jag plockade upp lilla J ur sängen. Och genast så kände jag - han har gjort det en gång nu. Han kommer göra det igen. Han kommer göra det igen! Och igen! Lycka!

Dessutom var det J:s morgon så jag lämnade över lilla J till honom och gick och la mig och sov ett par timmar till. Najs!

På vägen hem från jobbet så köpte jag en liten flaska mousserande vin. Sen skålade vi för miraklet innan middagen!

Natten mot lördag sov lilla J som numer är det vanliga; han vaknade en gång halv elva och sedan klockan två. Då fick han kommer över till mig, sen sov han till klockan fyra för att sedan somna om till klockan fem.

När sedan klockan var nio och J steg upp hade jag gjort barnmat, kört två diskmaskiner och två tvättmaskiner och lekt en massa med lilla J. Men mest spelade vi innebandy faktiskt.

I natt hade lilla J ont i magen igen så han vaknade redan strax före halv tolv. Som tur var så släppte det efter ungefär en och en halv timme. Då hade jag cyklat med hans ben, försökt massera magen och även låtit honom springa omkring lite för att få igång magen. Han var inte nöjd med mig kan jag säga, men jag är glad att det fungerade så han inte var vaken och ledsen hela natten den här gången.

Idag åt vi middag hos mina föräldrar och när vi kom hem i lagom tid för att lägga lilla J åt jag en halv bytta Ben & Jerry's. Om det hade funnits mer så hade jag nog satt i mig det, för det var riktigt gott!

Vi promenerade förbi ett hus som är till salu och jag blev lite intresserad, och J också, så vi ska försöka gå på visningen som är i veckan så får vi se hur det ser ut på insidan. Området är fint och baksidan av huset ligger mot ett skogsområde. Det är nära till skolan och det finns bra cykelvägar runt omkring. Spännande!

Natten har inte varit rolig. Lilla J vaknade var 30:e minut fram till klockan 01:30, därefter en gång i kvarten till klockan 02:30. Sedan var han vaken till 05:00 innan han somnade igen.

Stackars, stackars lilla J. Innan jag förstod vad som var fel. Han snyftade, grät och åmade sig och ville inte ligga stilla. Han somnade, vaknade, somnade och vaknade. Till slut klev han upp ur sängen klockan halv fem och då släppte han några stora pruttar. Därefter kunde han somna igen. Tyvärr ringde min klocka 05:30, så då vaknade han igen.

Jag var mer än trött idag, men besinnade mig och tänkte att jag fixar en dag. En dag klarar jag att vara smart på ledningsgruppen utan sömn, jag har ju sovit ok nu i ett par veckor. Och se - det gick bra.

Men åter till lilla J - förstoppning som orsakar knip. Så himla tråkigt, hans mage som skött sig så länge nu. Jag vill inte att det här ska bli vardag nu. Vill inte!

Vi matade i honom extra päron på fastande mage och mycket vätska, så han har lyckats klämma ur sig en korv idag. Bara hålla tummarna för att vi inte gett för mycket päron så han ska sova dåligt på grund av att han blir för pruttig. Fan att hans mage ska vara så himla känslig då!

Och inte har J fått höra nåt från det potentiella nya jobbet heller. I mitt huvud är det redan kört. Ett företag som kollar referenser drar inte ut på tiden innan de fattar beslut om anställning.

Nu ska vi se slutet på Inception som vi var tvungna att avbryta häromkvällen för att jag fick migrän. Sen ska jag sova tidigt tänkte jag. Det blir en tidig dag på jobbet imorgon igen. Förhoppningsvis har jag lite mer sömn under kläderna än vad jag hade idag.

Efter ytterligare en sunknatt känns det länge sedan lilla J sov så där bra, där jag var nöjd och glad och hoppfull. Det känns länge sedan som sagt.

Jag har inte kunnat förstå varför han sover så oroligt och varför han smågråter och gnyr när han vaknar. Första natten trodde jag att det var för att han var lite snorig, men för var natt som har gått har jag upptäckt att det inte är snorets fel. Han har blivit mindre snorig men sovit sämre och sämre.

Så, nu på morgonen har jag tittat på matlistan och ja, vi har ökat på hans mat. Han får fortfarande samma saker som förut (kött, kyckling och potatis) men vi har ökat med en matsked per dag i slutet av veckan eftersom det verkar som om hans mage har kommit igång. Maten har alltså kommit ut på andra sidan, men lilla J verkar ändå inte vara nöjd på nätterna.

Så frustrerande, det verkar som om det inte går att öka maten med en matsked utan att vi måste backa och öka med mindre. Så trist. Och för att dra det till sin spets (vilket jag känner för nu när jag är trött och sur), måste vi välja mellan mat och sömn eller vad är det frågan om?

Första åtgärd blir i alla fall att backa lite på maten så får vi se om han börjar sova mindre oroligt igen. Suck.

Lilla J har sovit extra dåligt de sista tre nätterna utan att vi har kunnat förstå varför. 50-minuterscyklerna är tillbaka och det känns ju otroligt tungt och jobbigt eftersom bakslag aldrig är roliga.

Idag kom i alla fall svaret på den hemska sömnen: Päron. I veckan har vi ökat på lilla J:s intag av päron eftersom han har varit ganska hård i magen och vi varit oroliga för stopp. Idag ökade vi dessutom på kycklingen så vi drog i med ytterligare en halv matsked päron för att vara på den säkra sidan.

Idag har därför lilla J pruttat, pruttat, pruttat och pruttat. Så det är med all önskvärd tydlighet så att hans lilla mage inte alls gillar när det blir för mycket päron. Max 1,5 matsked verkar vara det som funkar.

Skönt att vi kommit på det, även om natten kommer att bli jobbig. Han har fortsatt med att vakna ofta, ofta under kvällen och jag räknar med att hela natten kommer att bli likadan. Men det är mycket lättare att ta när jag vet varför. Stackars lilla J som är gasig och får ont i magen.

Nu återstår problemet med hans hårda mage. Det verkar som om det enda alternativet är att börja ge Movicol ändå. Känns trist eftersom jag hade hoppas och trott att hans tarmar börjat mogna och skulle kunna hantera lite större matmängder. Sen känns det besvärligt också för det blir sånt meck med att få till rätt dos för att det inte ska bli för hårt eller för löst. Och sen då att få i honom den rätta dosen.

I dagsläget äter lilla J två matskedar sötpotatis, två matskedar kött, två matskedar kyckling, en matsked fett och tre och en halv matsked päron. Päron som vi ökat under veckan men som inte fungerar i den mängden. Eller funkar gör det ju, för han blir inte förstoppad, men han blir gasig och får ont i magen och sover urkasst. Till hälften rätt kan man kanske sammanfatta det.

Nu har vi försökt med blomkål två gånger. Vi har hållit ut i fyra och i fem dagar, men jag säger bara - enough!

Det är med all önskvärd tydlighet så att lilla J's mage absolut inte uppskattar denna delikatess. Han har sovit sämre och sämre för varje natt han fått smaka blomkålen. Som mest har han alltså fått två teskedar och det har påverkat hans sömn å det grövsta.

Från att ha sovit minst 1 timme, men oftast 1 timme och 15-20 minuter åt gången på dagen, till att sova 30-35 minuter och vakna gråtandes. Från att ha vaknat 4-5 gånger på natten, till att vakna var 40-50:e minut (det blir många gånger, jag lovar!!). Från att stöka på litegrann till att gråta i sömnen och vakna snyftandes. Nej, nu är det färdigtestat med mat som kan ge gaser. Stackars lilla J och stackars mig!

Om dietisten föreslår nån annan grönsak som är känd för att vara stoppande eller ge gas kommer jag att säga nej.

Nej. Nej. Nej.

Det har varit en lång ledighet. Både skönt och jobbigt har det varit. Borta bra men hemma bäst helt enkelt.

Julmiraklet med den långa sömnperioden blev en engångsföreteelse, men jag väljer att se det positiva. Det har ju hänt en gång så förhoppningsvis händer det fler gånger! Gärna snart. Baby J vaknar 2-3 ggr medan vi är uppe och sedan 3-4 ggr innan morgonen. Ibland har han en vakenperiod på mellan 1-2 timmar också.

Igår påbörjade jag operation sluta-äta-på-natten. Det blev ju en speciell upplevelse... Baby J blev jätteilsken när jag bestämt sa: "Nej. Inte äta. Baby J ska sova nu." Han stirrade först på mig med förvåning och sedan började han illvråla. Vrålet övergick sedan till hysteriskt gråtande som han hade svårt att ta sig ur. Samtidigt vred han sig som en mask och stretade emot alla mina försök att hålla honom liggande. Efter 1,5 timmar somnade han slutligen. Tur att jag hade hörselkåporna liggandes vid sängen...

Anledningen varför jag väljer att sluta ge honom mat på natten är för att jag på sista tiden känt att han vaknar med en förväntan att få mat ett par gånger redan innan jag vet att han tidigare varit hungrig. Jag hoppas att jag gör honom en tjänst som tar fajten med jobbiga nätter så att han i förlängningen ska sova bättre.

Jag har ju varit orolig över att ta bort nattmålet eftersom han med nöd och näppe följer sin viktkanal, men efter att ha pratat med dietisten som säger att han rent fysiologiskt inte behöver äta på natten och att barn brukar börja äta mer på dagen istället vågade jag ta steget.

I morse då? Nej, inte åt han särskilt mycket, inte mer än vad han brukar, så matmässigt klarar han sig. Det är jag säker på.

Med maten går det framåt. Sakta, sakta men ändå framåt. Baby J äter havremustvälling tre gånger per dag, en matsked sötpotatis, en matsked matfett och en tesked kött. Han bajsar fortfarande varje dag! Ibland har det varit ganska hårda korvar men ut har det kommit. Han har inte haft ont i magen mer än ett par gånger heller.

Senaste gången vi började med matintroduktionen fick vi börja med Movicol när han åt två teskedar för att förhindra förstoppning så det är ju stor skillnad!

Vi försöker bättra oss med att ge Baby J mer vatten för att förbättra konsistensen på bajset, men det är så svårt! Att ge ur den vanliga nappflaskan är svårt, han vill inte dricka mer än ett par klunkar. Pipmugg går inte alls, han fattar inte hur han ska göra. Att använda vanliga glas och försöka hälla i honom blir inte heller bra. Han gapar villigt och låter sedan vattnet rinna ner över hakan och ned på bröstet. Ibland kan han svälja litegrann. Tips mottages gärna! Jag kan nämna att han inte är intresserad av att hålla flaskan själv när han äter, det överlåter han gärna till mamma eller pappa.

Rent utvecklingsmässigt har det hänt massor på de här veckorna. Baby J går mestadels och kryper väldigt sällan. Han gör en massa nya ljud och har fått en framtand. Pincett-greppet är riktigt bra nu och han har börjat se vilka saker som hör ihop och passar i varandra. Sötast är när han hittar telefonen och ska sätta tillbaka den i laddningsstationen.

Vi gjorde ju en plan tillsammans med dietisten om hur vi ska introducera mat till baby J igen.

1. Havremust = välling, så han förhoppningsvis ska kunna hålla sig mätt längre än 2,5 - 3 timmar. Och kanske hela natten om vi har tur.

2. Potatis eller sötpotatis. Här väljer vi nog sötpotatis för det gillar han mycket!

3. Viltkött, som för vår del innebär älgkött.

4. Kyckling. Inget att tillägga.

5. Broccoli eller blomkål. Jag tror han gillar blomkål bättre, men vi får se.

6. Antagligen nån frukt. Eller smörgåsrån.

Varje introduktion ska vara i en vecka, då vi börjar med cirka en tesked och förhoppningsvis är uppe i 1-2 matskedar vid veckans slut. Sedan bibehåller vi den mängd han är uppe i och lägger på nästa grej på listan med samma långsamma upptrappning.

Vi fick berätta om våra erfarenheter och vad vi upptäckt än så länge och hon skulle forska i om det fanns några gemensamma nämnare som kanske ställer till det.

Nu håller vi tummarna för att det går bättre den här gången. Jag vet inte om jag orkar med fler bakslag. Eller ja, det kommer jag ju att göra eftersom jag inte kommer att ha nåt val, men jag vill så gärna att det ska funka. Med den här hastigheten så dröjer det ännu rätt så länge innan han lever på annat än ersättning. Men håll tummarna!