I veckan har vi varit på en föreläsning om jämställda parrelationer. Nyttigt, men tiden gick för snabbt och man hann reflektera för lite.

Det känns bra att vi går på sånt här tillsammans, jag och J, för då blir det naturligt att säga "Minns du bilden som de visade bla bla..." Jag hoppas att vi ska kunna dela ansvaret för hem och föräldraskap. 

Vi gör nog ungefär lika mycket här hemma, men jag är ofta projektledare som då har huvudansvar att både säga till och se till att det blir gjort. Det är det ansvaret som jag vill slippa.

Jag vill också att det ska bli naturligt att båda två ska vara lika kunniga i bebisens liv så att vi båda kan fatta beslut och ta ansvar för det som händer. Jag hoppas att vi med en god dialog kan få det att funka.

Igår satt jag och J och pratade om namnen på vår lista. Det går sådär... Vi har lyckats minska ned den till fyra namn, men vi kommer hela tiden på fler namn som inte står på listan så då växer den igen.

Jag fattar inte hur det ska gå? Vi kommer att vara första föräldrarna som inte kan namnge barnet för inget passar...

Sitter och gruvar mig för att räkna ut hur mycket (läs: lite) pengar som vi får ut under föräldraledigheten. Skulle behöva räkna ut vilken miniminivå vi måste ha för att kunna betala våra räkningar. Jag har inte riktigt koll på det. J hade sagt tidigare att han skulle räkna ut hur mycket pengar vi behöver för att kunna klara oss, men han mår för dåligt för att kunna göra det.

Tiden går helt plötsligt jätte-jätte-jätte-jättesnabbt! Det trodde jag inte att jag skulle skriva. Särskilt inte med tanke på att jag längtar efter att få tillbaka min mage för mig själv...

Näe, idag skulle vi gå på vår första föräldragruppsträff. Men då orkar inte J. Han sov hela eftermiddagen igår och har visst legat och sovit/tittat på tv hela dagen idag. Det är så himla tråkigt att hans jävla sjukdom ska sabba för oss och för våra förberedelser för bebisens ankomst.

Att gå själv känns inte som ett alternativ, för det är kommunikationen och det gemensamma som sker som jag vill fokusera på. Allt för att vi ska bli så jämnställda som möjligt även efter vi har fått barn...

I går kväll när vi körde hem från J's hemstad hade vi en så härlig och givande diskussion i bilen. Vi pratade om hur J's mamma är och hur hennes uppfostran påverkat honom och hur vi vill påverka vårt barn. Det är så skönt att vi är överens om att hennes sätt att se på livet inte är det sätt som vi vill att vårt barn ska ha.

Livet är inte måsten, utan livet är aktiva val. Och med det som utgångspunkt är vi övertygade om att människan mår bättre och bli mer sann mot sig själv och sina värderingar.

Helgen var i övrigt jättehärlig. J's pappa med nya fru har ett skönt sätt och jag behövde inte känna mig obekväm trots att jag i princip låg i soffan hela dygnet vi var där... Sammandragningarna höll sig därför på en bra nivå under hela helgen. Skönt!

Ytterligare plus med helgen var all den goda maten, tårtan hos J's barndomskompis och matlådorna från hans mamma!

Igår satt jag och funderade på det här med föräldraledighet och hur den ska fördelas. Som utgångspunkt har jag och J bestämt att vi ska dela lika. Men frågan är ju på vilket vi ska dela.

Standarddelningen verkar vara att mamman tar första halvan och pappan andra halvan. Om jag tänker rent egoistiskt så skulle jag hellre vilja ha andra halvan... Har hittills inte tyckt att bebisar är särskilt roliga förrän efter cirka sex månader. Och då ska jag ju nästan börja jobba igen i så fall.

Nej, här krävs det lite annat tänk känner jag. Jag vill försöka amma från början, så mycket har jag bestämt och det innebär ju att jag måste vara hemma, helst på heltid i varje fall fyra månader. Att gå tillbaka tidigare och jobba heltid och ändå försöka helamma vill jag inte, då skulle jag bli alltför stressad. Läste nämligen att det inte finns forskning på att man behöver helamma till sex månader, utan att fyra räcker.

Kanske att vi sedan efter fyra månader skulle kunna jobba 50% var? Antingen halva veckor eller halva dagar. Då skulle ju båda vara lika involverade i bebisens första tid och ingen skulle kunna "bäst" vad han/hon gillar/inte gillar etc.

Ja, det tål att funderas på det här med delningen. Jag tror inte det är så vanligt att dela på det här sättet som jag funderat på. Vad finns det för för- och nackdelar med att försöka så? Eller är det bäst att följa traditionen att dela halva tiden var, med byte halvägs?