Imorgon ska jag och J på parterapi. Känns märkligt, men det är klart att vi ska gå när hans kontaktperson på Psyk ordnat så att vi ska få träffa en familjerådgivare.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ta upp, det är många saker som är svåra när man är gift med en man med nyuppdagad bipolär sjukdom. Men samtidigt är det mycket som jag inte vill prata med J om, han mår nog dåligt ändå utan att jag ska komma och spä på hans jobbiga genom att prata om hur hans mående påverkar mitt. Det vet han nog redan.

Vilket väder vi har haft i helgen! Sommar, sommar, sommar.... Så underbart! Men det är klart att det inte kunde bli på annat sätt eftersom jag har fyllt år!

Nu sitter jag och väntar på att baby J ska vakna från sin lur så vi kan gå ut en stund. Men jag njuter nu också, av tystnaden och lugnet. Och av godisklubban och läsken jag svalkar mig med medan jag väntar.

Lovely.

Jag håller på att förbereda ett födelsedagsfirande. Mitt! Men det är lite svårt att baka en saftig tårtbotten utan ägg. Att göra kakan mjölkproteinfri är ju enkelt, men tyvärr inte lika gott. Vispgrädde hör ju liksom till...

Jag har i varje fall bestämt mig för att jag ska försöka göra sockerkaksbottnar med chokladsmak med en kolafyllning som mellanlager och sedan garnera med chokladglasyr.

Jag hoppas att det blir gott även fast det inte är mitt förstaval. Det hade nog varit en chokladmoussetårta eller en vanlig gräddtårta. Men det får bli nästa år istället.

Grattis till baby J! Idag blir han tre månader.

I vissa avseenden har tiden gått väldigt fort och i andra känns det som om tiden aldrig tar slut...

Baby J var på BVC i tisdags. Han fortsätter att följa sin kurva fastän han inte gått upp lika mycket som tidigare. Skönt ändå att han lagt på sig trots amningsstrulet vi haft sista tiden. Han är nu 57 cm lång och väger 4960 gram, så nästa gång måste han spränga 5 kg-strecket. Det trodde jag faktiskt att han skulle ha gjort när vi var där, men inte då.

BVC-tanten säger att det är helt normalt att bebisar som helammas bajsar var 13-15 dag och tycker inte att vi ska bry oss om det. Känns ju bra att det är "normalt" men trist att inte kunna göra nåt för att slippa de jobbiga, extra gasiga dagarna innan han ska uträtta sina behov. Jag hoppas att det rättar till sig.

För tillfället planerar jag att börja med smakisar så snabbt man får, alltså vid fyra månaders ålder för att slippa amningsstrul och känslan av att ständigt vara så låst. Kanske hinner jag ändra mig om amningen känns super och baby J börjar sova lite längre mellan amningarna på nätterna.

Ja, trenden håller i sig. Jag har visst inget större behov av att skriva när saker och ting funkar. Bloggandet används som ventil när saker och ting är jobbiga. Lite trist att det enda som finns på pränt är trista, tråkiga och jobbiga saker. Men. Nånstans måste jag få ur mig detta också.

Ja, får väl se hur det fortlöper helt enkelt.

Baby J fortsätter med bröstfäktandet. Det har blivit lite bättre när jag mjölkar ur innan jag lägger honom till bröstet. I natt och igår var det väldigt gasigt. Jag antar att äta lite avokado och en banan på samma dag inte var nån höjdare för hans mage. Suck. Jag längtar verkligen efter lite frukt och grönsaker... Okryddad mat kan jag leva med ett tag till, men åååh lite söta saker med färg - give me!

Annars är baby J en mycket roligare kille nu för tiden. Han är vaken, alert och "pratar" med en under sina vakna perioder. Sen blir han gnällig = trött och så är det bara att söva honom och sen invänta att de tre timmarna sedan senaste amningen har gått, för då vaknar han hungrig igen, och så börjar vi om...

Jag har blivit dunderförkyld. Sov riktigt dåligt i natt fastän jag bullade upp huvudet och överkroppen med alla kuddar jag kunde hitta. Jag kan inte sova om jag är tät i näsan, vilket jag alltså är. Näsan är röd och öm, jag snorar hela tiden, dessutom har jag ont i bihålor, är trött och slut i kroppen och det är jättejobbigt att andas.

Suck - det är sååå trist att vara sjuk. I morse hade jag nog också lite feber, men en Alvedon gjorde att jag kände mig lite bättre i varje fall. Men nu när det närmar sig kvällen är jag totalt slut igen. Jag ser inte direkt fram emot att försöka sova i natt. Det är nästan omöjligt när jag inte kan ha munnen stängd.

Verkar inte bli nåt jobbande för mig imorgon och då blir det nog inte heller nåt besök hos barnmorskan. Det känns trist, för det känns som om det behövs.

Nä, fy fan vilken jävla skitdag. Har varit arg och irriterad ända sen i morse när J's mobil väckte mig för att han som vanligt glömt stänga av den/sätta den på ljudlöst. Som grädde på moset har jag vräkt i mig godis, kakor och andra onyttiga saker idag bara för att det är så jävla synd om mig. Så då blir jag tjock och fet dessutom Skitbra.

Och inte fick jag gå på föräldragruppträffen, och inte kom vi iväg på husvisningen. Näe, jag vill att den här dagen tar slut nu och att det hädanefter blir väldigt mycket bättre dagar för annars blir livet inte roligt att leva. Alls.