Vi har två katter (och en hund) som ingår i vår familjesammansättning. En av katterna, lillkatten, har visat sitt missnöjde med en ny familjemedlem sedan lilla J blev sex månader.

Jag har funderat och funderat på hur jag ska göra. Egentligen vet jag nog, om jag rannsakar mig, att det bästa vore om han fick flytta till ett lite mindre stressigt hem, utan små barn.

Det som gör det extra jobbigt är att jag inte vet om jag har hjärta att separera katterna. Lillkatten flyttade in här som unge och har bott tillsammans med storkatten i hela sitt liv. Lillkatten är en ängslig typ, helt tvärt emot storkatten som tar för sig och är nyfiken på allt och alla. Lillkatten har sin trygghet i storkatten, jag vet inte hur han skulle må utan henne. Och det gör ont i hjärtat att tänka att jag måste flytta på båda mina älsklingar och bli helt utan katt.

Jag har tänkt att det nog blir bättre med tiden, men nu ett halvår senare syns ingen förbättring. Nej, jag vill inte tänka på det. Det känns jobbigt och sorgligt. Och hur får man i så fall tag på ett nytt hem till båda katterna, ett nytt hem som ska kännas bra i maggropen?

Idag har lilla J firat sin födelsedag med far- och morföräldrar. Givetvis blev det en hel del presenter. Papperet och kartongerna var roliga ganska länge innan han kom på att det var härligt att åka bobby-car. Att vara i centrum var också himla fint tyckte lilla J. Alltid var det nån som tittade och pratade, tänk att aldrig behöva be om uppmärksamhet!

Jag fyndade barnböcker för en krona styck och en verktygslåda i plast full med verktyg, ett par röda byxor i storlek 74 och en sandkake-form, allt för det fashionabla priset 62 kronor. Ett lyckat köp och jag kände mig glad när jag körde hem. 

Nu sitter jag och gruvar mig inför natten. Igår sov jag totalt 1,5 timmar fram till kl. 06, sen ville lilla J stiga upp. Då fick J ta över och jag fick sova ett par timmar innan jag behövde kliva upp för att fixa i ordning lunchen vi skulle bjuda gästerna på.

Jag gruvar mig lite inför natten, det verkar bli en vakna-varje-timme-natt. I alla fall så har kvällen varit så sedan läggningen. Nästan så det känns bättre att inte sova alls.

Jag skriver för att minnas det här. Det är antagligen inte så himla intressant för någon annan. I alla fall så fick jag igen min mens en månad efter att jag helt hade slutat att amma. Jag ammade ganska lite de sista månaderna, från tre gånger ner till två eller en gång per dygn. Skönt att jag slapp mensen trots att jag ammade så lite. Det är jag glad och tacksam över!

Nu är det alltså möjligt att bli gravid igen. Det är ju en helt annan fråga som känns jobbig faktiskt.

Nu åker jag och J på en hotellweekend. Baby J ska stanna hos sin mormor och morfar.

Tack så mycket för era fina och kloka kommentarer! De värmer mitt hjärta och får tårarna att rinna...

Det går att mäta hur jag mår genom att räkna hur många kladdkakor jag bakar varje vecka. Förra veckan och i veckan har jag inte bakat alls. Ännu. Veckan innan så gjorde jag nog tre stycken.

Det är när jag mår sämre jag kräver mer kladdkaka. Märkligt, men kanske lite sockerchock piggar upp när jag är som tröttast?

Idag har jag träffat psykologen igen och pratat om hur det kommer att gå när jag ska börja jobba igen efter jul. Inte så bra trodde hon. Risken att jag blir deprimerad och/eller går in i väggen var stor. I varje fall så länge som baby J sover som han gör nu.

Kändes jobbigt att höra, men samtidigt så kände jag att det var sant det hon sa. Ytterligare stress och pålagringar kommer jag inte att orka, det är därför jag oroat mig och försökt planera för hur det kommer att bli. Nu ska jag se om jag kan få vara föräldraledig till och med februari istället.

Jag tror jag ska presentera läget för min chef så här: "Antingen beviljar du ytterligare två månaders föräldraledighet eller så är risken stor att jag kommer att bli sjukskriven." Men det känns jobbigt att ringa och prata med henne för det var inte så här jag tänkt mig min föräldraledighet. Det var inte så här jag skulle må. Jag tycker inte om att ställa till det för andra, och det kommer jag att göra om jag inte kommer tillbaka till jobbet i januari. Fast för min egen skull ska jag nog inte göra det.

Jag har bytt e-postadress då hotmail bara strulade.

Nya adressen är: norisblogg [at] gmail.com

Igår gick jag och la mig 19:30, så trots nattens nio uppvak med uppstigning kl 06:15 känner jag mig bättre idag. Utsövd - nej långt ifrån, men inte lika avtrubbad och borta som igår. Nu känner jag mig bara väldigt, väldigt trött...

Imorgon ska jag få sovmorgon till kl. 9. Jag kan knappt vänta. Det i kombination med en natt när baby J vaknar färre gånger än fem skulle sitta fint. Men det när nog för mycket att hoppas på.

Ännu en natt med fyra timmars sömn upphackad i smådelar. Jag håller på att gå i smådelar. Jag orkar inte mer. Tårarna rinner och inte ens att titta på baby J gör mig glad. Det är tortyr att inte få sova, det är vad det är. Tortyr.

Varför sover han inte? Varför?