Lilla J har bara vaknat tre gånger de sista två nätterna och han sover inte längre på mig (förutom nån timme på morgonen). Kanske håller det på att vända nu. Hoppas!

Vi har helt skippat att försöka med frukt och grönsaker sista veckorna, och han har inte haft problem med magen sedan dess. Kan man vara känslig mot något i bara det? Jag försökte få svar från dietisten men hon svarar bara runt, runt och inga tydliga besked om vad vi kan göra, bör göra. Hon lyssnar inte på vad jag säger utan föreslår saker jag redan sagt inte fungerar. Irriterad över att hon inte orkar sätta sig in i hur lilla J fungerar. Allmänna svar och hur andra barn är har jag ingen nytta av.

Det är nu andra veckan som min mamma agerar dagis åt lille J också. Än så länge verkar det gå bra. Hon har ett himla fint och stort tålamod med lilla J. När jag ser hur de leker, eller snarare hur han bestämmer hur de ska leka eller vad han vill göra och hon underlättar och hjälper till får jag en ny sorts respekt och kärlek till min mamma. Tänk, så där har hon gjort med och för mig också! Det är vackert att se.

Det verkar gå ganska bra för J på jobbet också. Såklart är han frustrerad över att inget kunna och över att allting tar så lång tid, men så är det ju att vara ny. Det brukar ju bli bättre.

Mitt jobb går i vågor. Vissa dagar får jag ingenting ur händerna och andra dagar, som idag har jag varit produktiv och effektiv. Sagt och gjort smarta saker. Det är roliga med dagar när jag känner mig duktig och känner att jag förtjänar min lön. Kan inte fatta att det snart är semester!