Jag har egen tid framför datorn just nu. Både J och lilla J sover. Och jag vill läsa bloggar, men det är ingen av de som jag följer som uppdaterar!

Mycket märkligt, eller har alla andra familjeaktiviter inbokade så här på lördagsförmiddagen?!

Igår kväll hade jag en härlig kväll tillsammans med min väninna. Vi hann avhandla relationer (och problem), jobb, utbildning, utveckling och affärsidéer. Allt till priset av två öl. Ganska perfekt måste jag säga!

Men bäst av allt är att jag just nu känner mig nästan som gamla vanliga Nori. Långt ifrån den trötta, gråtande, utmattade och håglösa Nori jag varit under hösten. Jag känner mig positiv och glad och att jag har energi att lägga på jobbet. I alla fall under några timmar i taget.

Jag blir trött och tappar koncentrationsförmågan på eftermiddagarna men det är kanske inte så konstigt. Jag försöker nöja mig med känna att jag gjort skillnad och producerat under en del av dagen. Men det är svårt, jag vill så mycket och jag ibland känns det som om jag lurar min arbetsgivare på lön när det inte händer så mycket.

Nackdelen med att jag har börjat jobba är att jag jobbar mycket på nätterna. När jag blir väckt poppar jobbfrågor och jobbproblem upp och jag ligger och funderar på dem. Och då går det ju inte att sova, det fattar ju vem som helst. Jag förstår bara inte hur jag ska bära mig åt för att trycka unden alla tankar.

Förut behövde jag ju bara göra detta när jag somnade på kvällen, men nu vaknar jag ju så många gånger att jag ges alltför många möjligheter att fortsätta fundera. Irriterande och kanske inte så nyttigt heller, att inte kunna släppa jobbet alltså.

Jag försöker njuta av att jag känner mig bättre och så hoppas jag att jag slipper trilla ned i det värsta trött-träsket igen.

Nåt annat som ger mig hopp är att lilla J sov ända till klockan 3 i förrgår natt, innan han vaknade för första gången. Frågan är väl bara när han tänker göra det igen. Snart hoppas jag.