Jag bara undrar vad som hände? Lilla J som precis hade lärt sig att somna på egen hand, både på dagen och kvällen. Lilla J som gjorde några nätter med bara två-tre uppvak. Lilla J som gillade sin säng. Lilla J!

Nu är läget helt annorlunda. Han vill kramas, han vill vara i famnen. Om man lyckas få honom att släppa handen när han ligger i sängen vänder han sig och kollar tusen gånger att man står kvar och inte lämnar honom. En otrygg trygghetssökare?

Till och med på dagen så kommer han och kramas. Lilla J har aldrig kramats. Visst har han velat komma upp i famnen, men även då skulle det hända saker, helst skulle man gå omkring. Att sitta och kramas har inte funnits i hans världsbild, förrän nu då. Ganska mysigt är det, det måste jag säga.

Man kan säga så här: nattningarna har blivit mycket svårare och det är inte längre bara att lägga ned honom i sängen så somnar han om.

Nej, jag kämpar inte på för att han ska sova ensam bara för att, men han måste ligga kvar i sin säng så länge vi är vakna. När jag gått och lagt mig och han vaknar och visar att han vill komma så får han det. Sen ligger han som ett plåster, min lille, lille kille.

Igår dröjde det till klockan tre innan han ville komma upp, men då hade han vaknat en gång i timmen sedan klockan elva (preciiiis när jag somnat första gången givetvis.)

Jag hoppas att det här går över snabbt, för innan lilla J blev sjuk var vi ju på rätt spår. Jag börjar ärligt talat vara lite uppgiven. Ska det aldrig bli vår tur att få ha det enkelt nån gång?

 

Caroline

2 mars 2011 19:07

Visst är det jobbigt när man tror man hittat ett sätt och en rutin och så fallerar allt. Det kommer nog ändra sig många gånger under tiden de växer upp, hur de känner sig med sig själva och så. Jag tänker att sådan är jag också men jag har lärt mig att stå ut, ha tålamod och inte låta minsta lilla känsla få fullt utlopp.

Just när E börjat sova helt okej, bara vakna en gång på natten i flera nätter, så blev han sjuk och då blev han ett ammande plåster som inte gick att släppa taget om för då vaknade han hur djupt han än verkade sova dessförinnan.

http://min.bakel.se

 

Tova

4 mars 2011 11:11

roligt, så där har deet varit precis för oss också! Elliot har aaldrig varit sällskapssjuk förut, men nu efter han tillfrisknat från feber/förkylning så vill han plötsligt gå fram och kramas och bli buren ibland. Mysigt, men lite ovant och jobbigt vissa tillfällen ;) hihi.

http://trasslet.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tack och lov så kändes livet som vanligt igen efter en vanlig natts sömn. Det är konstigt att det går att tappa livsglädjen så lätt. Det gör mig lite nervös inför bebisens ankomst. Jag hoppas jag får en hög dos av pigghetshormoner vid förlossningen! ...

Har fått fler kommentarer om att jag verkar må bättre i den här graviditeten. Det gör att jag inte oroar mig (lika mycket) för vikten längre. Redan 26+6.   Men idag, nä, idag är en hemsk dag. Tårarna rinner av trötthet. Lilla J vaknade tre gånger...

Är hängig igen efter ytterligare en ny förkylning. Jag är jäkligt less just nu. Måtte förkylningssäsongen sluta nu!   Annars är jag fortsatta sjukskriven 25 procent. Sammandragningarna har minskat, jag vaknar inte längre av smärtsamma sammandragn...

Vi har intensifierat husletandet de sista veckorna. Att det ska vara så himla svårt att hitta ett större hus? Det är alltid något som vi inte gillar. I onsdags så tittade vi på ett hus som vi älskade både tomten och planlösningen på. Besiktningen vis...

Hej vad tiden går. Om en vecka är det halvtid! Jag börjar faktiskt tro att jag kommer att slippa hemska sammandragningar som gör att jag måste vara sjukskriven. I förra graviditeten var jag nämligen redan sjukskriven och beordrad vila, vila, vila vid...