I natt sov lilla J som en prins. Endast tre uppvak och sedan morgon kl. 05:40. Då kände jag mig nästan som en människa faktiskt. 

Så nu är jag där igen, i fantasin, där jag drömmer om att nätterna kommer att bli så här hädanefter. Nej, jag måste försöka vara lite mer realistisk och kanske lite mer pessimistisk för annars dippar jag och blir så oerhört ledsen när önskedrömmarna sedan inte går i uppfyllelse. 

Men jag fortsätter ändå att önska fler bra nätter så jag kan återfå mitt liv snart igen. Det behövs nu när jag har en massa saker att reda upp på jobbet efter min föräldraledighet. Jag är sur på min chef som snålat och inte anställt en vikarie på heltid under min frånvaro, för nu blir det jag som får ta hand om skiten.