Caroline

1 februari 2011 19:25

Jag tror inte alls att du är ensam om att ha ett barn som inte sover länge och jag tror inte alls att du har skuld i det. Är det för J så att han absolut blir sämre av att vara vaken på natten, eller är det bara för honom som för dig: motbjudande att inte sova när det är natt och så ininorden jobbigt alltid vara trött?

E

1 februari 2011 21:37

Jag vet att man börjar undra vad man gör fel som mamma... Men jag tror att barn helt enkelt (tyvärr!) är olika. Vissa kommer lättare till ro o andra gör det inte. Så är det ju med oss vuxna också. Hoppas verkligen att det skulle lugna sig för er, det är så oerhört tungt att inte få sova.
Varma kramar och du är den bästa mamman för lille J!!!!

stora Morran

2 februari 2011 20:45

Hang in there! Snart går det bättre! Kram

Nori

2 februari 2011 21:21

Tack för peppen! Någonstans inom mig så vet jag att det kommer att bli bättre, men det är ju så frustrerande på att vänta och vänta. Ibland orkar jag hänga fast vid den tanken och ibland går det inte... Sen är det såklart jobbigt och tråkigt att vara så trött att man inte orkar med det man vill, som att umgås med sin man, träffa vänner, läsa och pyssla lite hemma...

Caroline - Det är för att han inte ska få någon episod som läkare och psykologer inte rekommenderar att han sover oregelbundet med många uppvak. Jag håller med dem, det är mindre jobbigt för mig att vara trött med en "vanlig" make än vara trött och ha en hypomanisk eller depressiv man.

Ska man se det positiva med att lilla J vaknar vid 5-snåret nu för tiden är det ju att jag hinner sova lite innan jag måste stiga upp. För på morgonen är det inga undantag - då börjar J:s tid!

Linda

3 februari 2011 14:09

Så oerhört tröttsamt blir det ju i längde o få sömnen sönderhackad :-( Lider verkligen med dig när du inte kan få avlastningen! KRAM!

Lilla Mysan

3 februari 2011 22:18

Vet inte vad mer jag ska säga än att jag vet vad du talar om och hur det är. Det hjälper inte dig just nu, jag vet... Det är inte för inte det finns något som kallas sömntortyr... Att inte få sova ÄR tortyr. Man tappar bort sig själv efter ett tag, man blir till någon man inte ens känner igen och det är läskigt och sorgligt. Det var ju inte så det skulle bli... Jag hoppas verkligen att det vänder för er snart, som det börjar göra för oss. Man orkar vara en så mycket bättre mamma när man fått sova mer än en timme i stöten (max). Och bebisen mår också så mycket bättre, har jag märkt. Elvira orkar vara med på ett annat sätt, hon sitter inte bara och gnäller och är kinkig, utan hon har mer tålamod till att prova på saker och lära sig. Inte konstigt att hon är lite sen med det fysiska - vi har ju i princip bara gått och burit på en trött, gnällig skrikande unge i ett halvår. På det sättet lär man sig inte rulla, sitta, krypa.
Oj, det blev nästan en roman, detta.
Hoppas du ändå kan njuta lite av att komma hemifrån och börja jobba, trots tröttheten!
Kram