Alla inlägg under oktober 2010

Av Nori - 7 oktober 2010 13:28

Jag är så irriterad just nu. Jag hade en telefontid med en läkare från barnkliniken kl 11:45. Min mamma var här idag igen och jag sov gott fram till kl. 11:30. Då kollade jag min mobil och han hade ringt kl. 11:15 och lämnat meddelande på svararen att han inte kunde ringa senare, varken idag eller imorgon utan "nästa vecka".


Jaha, nästa vecka, när då? Nästa torsdag eller? Jag blir så ledsen och besviken. Vi är uppe i den dos av Movicol som rekommenderades. Jag vill ju så klart veta hur vi ska gå vidare, får vi öka? Det enda vi får göra är vänta och vänta. Jag har ju väntat sedan vi började med smakisar. Försökt ett par dagar, sedan väntat, försökt och väntat, försökt och väntat.


Med nuvarande dos Movicol kan baby J äta 1,5 matsked av annan föda än bröstmjölk och ersättning för att det ska komma ut på andra sidan. Inte särskilt mycket. Jag försöker att inte känna mig stressad för det här med maten, men det är så himla tråkigt att inte kunna ge honom så mycket som han faktiskt vill ha. Han vill ju äta! Jag vill komma vidare!

Allmänt · Mage · Mat
ANNONS
Av Nori - 6 oktober 2010 09:45

Igår åt vi köpes-köttbullar. Det var gott (!), men jag vaknade med magknip och gasig mage vid midnatt. Jag gissar att det var på grund av löken i köttbullarna. Min mage är inte van vid det eftersom jag uteslutit gasbildande mat så länge på grund av baby J's känsliga mage.


Igår kände jag mig modig och tyckte att lite köttbullar borde gå bra. Det gick helt uppenbart inte bra för mig, och inte heller för baby J som fick magknip lagom till 4-snåret.


Så nu vet vi det.

Gaser · Mage · Mat
ANNONS
Av Nori - 5 oktober 2010 18:04

Baby J är svårare än någonsin att söva. Han skriker och gråter och kryper och ställer sig upp i sängen hela tiden. Det tar lång tid innan vi slutligen kan få honom att somna. De sista två nätterna har han som tur är sovit både två timmar och tre timmar i sträck och däremellan de vanliga 40-60 minuters stunderna.


Jag är glad för förbättringen, men är fortfarande sliten och trött. I morse fick jag sovmorgon när min mamma kom. När jag och baby J tog en promenad efter lunch så stannade hon kvar och städade och vek tvätt. Jag skäms lite men är samtidigt jätteglad och tacksam för all hjälp. Tudelat, verkligen.

Av Nori - 3 oktober 2010 19:22


Jag kom iväg på mina roligheter igår i alla fall. Roligt, skönt och avkopplande var det. Men inte kom jag iväg för att jag vågade ringa och fråga min vän, utan för att hon ringde och kollade hur jag mådde och hur hon kunde hjälpa till.


Men som stora Morran skrev, vad har jag att förlora? Ingenting, och det är därför jag inte förstår varför det sitter så långt inne att be om hjälp.


Idag ringde min mamma och sa att hon skulle komma två mornar den här veckan så jag skulle få sova, "För du ringer ju inte och ber mig självmant", som hon sa.



Att det är så svårt, jag fattar inte. Vilka mekanismer ligger bakom mitt hopplösa tänk?



Av Nori - 2 oktober 2010 10:00

Jag pratade med en vän i torsdags. Om hur trött och sliten jag var. Hon sa att jag borde ha ringt så hon kunde ha kommit och hjälp till med baby J ett par timmar. Då grät jag för att jag har en sån fin vän. Och sen tänkte jag att jag inte ska diskvalificera mig själv och bestämma åt andra människor hur de vill göra. Att jag borde fråga och sen får de svara ja eller nej.


Nu sitter jag här och vill inte ringa. Jag skulle behöva hjälp ett par timmar i eftermiddag. J är borta och mina föräldrar skulle barnvakta, men min mormor har blivit sjuk så de fick åka till henne. Men jag tänker att jag skiter i att gå, även om det var roligheter jag skulle ut på. Roligheter som jag egentligen skulle behöva för att få tänka på annat.


Jag fattar inte vad jag har för inbyggd mekanism som gör det så förbannat svårt att både be om hjälp och att att ta emot den.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se