Efter ett samtal (med lite högre röst än vanligt och med ganska många tårar) med J så känns det bättre igen. Trycket har lättat. Den här gången var det som kom upp till ytan att J drar sig undan vår relation. Han gör sina saker, pratar om sina saker och tillbringar lite tid med mig. Och min känsla när vi väl umgås, är att han ändå inte är där. En inte obefogad känsla från min sida visade det sig. J säger att han vet att han vill vara med mig, men att han ofta mår dåligt/blir likgiltig om han inte gör de saker han tycker är roliga. Och de sakerna invoverar tyvärr inte mig. Jag hatar hans jävla bipolära sjukdom. Fan.

Jag känner mig ensam och övergiven i min relation, hela ansvaret att hålla ihop oss faller på mig. Samtidigt får jag lite och ingen bekräftelse, och jag vet inte när jag kommer att få det heller. Så jag väntar. Väntar och väntar.

Det är väntan, ovissheten och osäkerheten som är mest tärande. Kommer det att bli bättre när (om) J blir bättre i sin sjukdom? Eller väntar jag förgäves och pausar mitt liv i väntan på nåt som aldrig blir? Jag vill ju leva mitt liv med honom. Det vet jag.

Magen är central på så många vis. Dels min mage, där bär jag mycket oro för baby J, baby J's mage, för J och för vår familj. Mer oro än jag erkänner för mig sjäv.

Ibland bryter oron igenom och då rinner tårarna, då flyttas klumpen uppåt till halsen. Idag är en sån dag.

Jag vet att jag tjatar mycket om sömnen och hela den här veckan har varit urdålig ur det hänseendet. Baby J vaknar, vaknar och vaknar och har tyvärr förblivit vaken ett par timmar ibland. Till det så sover han bara ett par 30-minuterssnuttar på dagen. Jag har varit så slut. Igår satt jag och gäspade när klockan var 16 och längtade efter kvällen och få sova.

Men. Då. När jag som mest behövde det, så tjohoo! Baby J har bara varit vaken fyra gånger inatt, varav två gånger för att äta och de gångerna klagar jag inte det minsta på. Det är de andra (normalt) hundra gångerna som jag gärna vill slippa.

Anledningen varför fyra gånger är ett superresultat är för att baby J somnade kl 20 igår kväll, alltså flera timmar tidigare än vanligt så jag hann varva ned och faktiskt somna själv vid 22-tiden. Sen drämde han i och vaknade inte för morgonen förrän kl 09, så jag känner mig pigg idag.

Kanske orkar jag städa badrummet?

Äntligen, äntligen! Baby J har slutat att tappa i vikt, utan ligger kvar på samma kurva. I varje fall den här gången. Förhoppningsvis håller det i sig. Vägning igen nästa vecka.

Och han har ätit  1 tsk potatispuré tre dagar i rad och idag kom stor-dumpen. Bra det. Han sover ju crappy fortfarande, men på ett annat sätt. Ofta fisar som sitter på tvären som jag får hjälpa till att trycka ut. Antar att det kommer att vara så ett bra tag. Halsbränna-medicinen gör förmodligen verkan.

Däremot hörde både läkaren och överläkaren ett "surr" på hjärtat, så det blir remiss för att kolla upp det ordentligt.

I Aftonbladet står det idag att för att få en dotter ska mamman undvika mat som innehåller mycket natrium och kalium. Det är till exempel potatis, bröd, ansjovis, oliver, bacon, salami, räkor, ädelost och bakverk.

Istället ska hon äta mer mat med kalcium och magnesium. Det är till exempel yoghurt, hårdost, rabarber, spenat, tofu, broccoli, havregryn, apelsiner, bönor samt cashew- och paranötter.

För bästa resultat ska de blivande föräldrarna också ha sex regelbundet, dock inte precis före eller efter ägglossning.

Och jag som trodde att man skulle ha sex vid ägglossning för att kunna bli gravid?

Källa: http://www.aftonbladet.se/wendela/article7731044.ab

Idag är morgonrocksdag. Jag tänker inte klä på mig alls, utan bara gå omkring och göra så lite som möjligt hela dagen. Baby J är för tillfället inte intresserad av att interagera, det enda som är roligt är att hasa runt på golvet och upptäcka det som finns där. Så jag surfar, äter godis och läser tidningar och rycker bara in om han slagit runt, är hungrig eller trött. Just nu kämpar han för att nå ner i leksakslådan. Omöjligt än så länge.

Idag har vi testat en tesked potatispuré också och jag hoppas, hoppas, hoppas att det kommer att gå bra med smakisar den här gången. Pretty please!

Kände mig riktigt pigg på morgonen, så jag och baby J har varit på långpromenad (eller ja, i varje fall en timme) sedan har jag lagat lunch (minns inte när det hände senast) och plockat undan lite grejer i köket.

Baby J hasar runt hela golvet nu. Ser så roligt ut när han drar sig framåt med båda armarna och benen släpandes efter. Hundens vattenskål var en hit, tyckte baby J och lyckades blöta ned hela sig.

Nu sover han, tack och lov, så jag får sitta och slöa en stund för nu känner jag precis hur trött jag är.

Att minska/sluta amma är också en intressant erfarenhet. Det är ju nästan lika jävligt som när man ständigt hade för mycket mjölk i början och det bara spände, klämde och gjorde ont. Stora och välfyllda har jag nu i varje fall. Jag försöker att hålla mig från att pumpa så mycket som jag står ut med, så att kroppen ska fatta att den ska sluta producera så mycket. Men det är klart, att gå från att amma varannan timme till två gånger är ju en viss skillnad så jag ska ha lite tålamod med min kropp.

Bröstmjölk i ögat har jag hört talas om att folk har fått, men ersättning? Känner mig lite lätt klumpig...