Baby J har ju sovit sämre i drygt en månad nu. Han vaknar 3-5 ggr per natt och måste sövas om. När han var lill-liten vaknade han ju lika ofta, men då var det ju för att äta. Nu vaknar han lika ofta av någon annan (oklar) anledning. Ofta hinner jag inte somna om, eller precis somna om innan han vaknar igen. Min sömn är alltså helt tokrutten.

Jag har orkat de sista veckorna med tanken på att J snart har semester och att jag då kommer att få sova. Igår var J's sista arbetsdag och då bryter jag ihop.

Igår kväll var jag så trött att jag grät när baby J började skrika efter sista kvällsamningen. J kom och bar honom i en halvtimme, sedan fick han snutta lite. Och sen somnade han. För att vakna upp skrikandes 40 minuter senare. Då grät jag igen medan jag försökte trösta honom. Klockan halv ett fick jag äntligen försöka somna själv. Sedan vaknade nog baby J bara två gånger till under natten, men jag var vaken väldigt länge båda gångerna. När han sedan ville ha mat kvart i sex så grät jag igen medan jag ammade. Efter matningen fick jag min längsta sovperiod, baby J sov ända till klockan nio. Tyvärr är han inte hungrig direkt han vaknar på morgonen, men vid halv elva fick jag somna om igen, och så sov jag en timme till. Givetvis grät jag en skvätt när jag pratade med J om hur trött jag är.

Nu är det tyst och lugnt i huset. Jag har ätit frukost framför datorn och bara slappat. J och baby J är visst ute. Gud så skönt!